Uppiggande joggingtur efter middagen

Igår kväll när middagen var avslutad, men dock inte undanplockad kände Makena sig trött och oinspirerad. Lilla Buset var just lagd, Jojjan och Nonno tittade på Bolibompa och Boppo bakade muffins. Vad skulle Makena ta sig för? Att sitta en stund vid datorn kände hon inte för, än mindre att ta itu med middagsdisken. Då kom den lysande tanken att hon ju kunde ta en jogging tur! Hon kollade med barnen att det var okej och det var det. Hon hoppade i träningskläder och snörde på sig skorna och gav sig iväg med mobilen i fickan. De kunde ringa om det var något, i annat fall skulle hon vara tillbaka innan Bolibompa var slut.

Hon värmde som vanligt upp med några minuters snabb gång. Efter 3 minuter kände hon sig redo och började jogga sin lätta jogg. Det kändes bra och trots att hon nyligen ätit middag fick hon inte håll eller kände något obehag. Skönt! Hon menar. Som småbarnsmamma gäller det att ta de tillfällen som ges. Att vänta in de perfekta förhållandena (som att inte träna inom 2 timmar efter måltid) skulle innebära ingen träning alls. Hon joggade på gata upp och gata ner och kände sig förundrad över att hennes benhinnor inte tycktes säga ifrån trots att hon joggade på asfalt. Tidigare har det varit helt kört att springa på något annat än mjukt underlag. Hon hoppas att det håller i sig åtminstone tills det är torrt i skogen.

Själva joggande kändes också otroligt bra. Det var bara njutbart att springa och inte ett dugg jobbigt. Så hon fortsatte att jogga hela tiden. När hon klev in genom dörren hade hon då joggat i 30 minuter och avverkat c:a 4 km. Hade det inte varit för barnen hade hon kunnat jogga en stund till. Mycket härlig känsla! Hon frågar sig hur det kommer sig att det går så bra att jogga nu? Hon minns ju hur det var i höstas. Då kändes så lite som 4 minuters jogg jobbigt och hon tittade ideligen på klockan om det inte var dax att gå snart. Den enda förklaring hon har är att skidåkning är en väldigt effektiv träningsform. De få rundor hon avverkat från slutet av Februari verkar ha gjort underverk. Och eftersom hon tycker skidåkning är så roligt har hon inte upplevt det slitsamt utan bara haft roligt. Låter ju nästan för bra för att vara sant.

Nåväl. Väl hemma avslutade hon sin vana trogen med några armhävningar för att armarna också skulle få sitt. Jojjan bytte om till nattlinne och medan Makena stretchade borstade hon samtidigt Jojjans tänder. Ja det gäller att vara effektiv när man har många barn. Boppo var nästan klar med muffinsarna. Problemet var bara att det saknades formar. Makena hoppade in i bilen och åkte och köpte formar så att han skulle kunna avsluta baket.

En stund senare var Jojjan lagd och Makena, Boppo och Nonno satte sig med varsitt glas mjölk och en muffins. De blev supergoda! Joggingpasset hade också gett Makena lite ny energi, så nu kändes det helt plötsligt inte alls omöjligt att få undan middagsdisken (och bakdisken). När alla barnen sov var det en nöjd Makena som kunde luta sig tillbaka i soffan och finna lite frid innan det var dax för henne att också gå till sängs. På lördag ska hon åka till stan och köpa riktiga joggingskor. De hon springer om kring i nu har hon haft sedan gymnasiet. Katstrof ju! Ska bli spännande att känna hur det känns att springa i nya skor!

Träningsdagbok:

Måndag 16:e Mars: 5 minuter snabb gång. 25 minuters lätt jogg. Totalt 30 minuter. 11 armhävningar. Bra känsla!

Onsdag 18:e Mars: 3 minuters snabb gång. 30 minuters lätt jogg. Totalt 33 minuter. 12 armhävningar. Mycket bra känsla! Inte andfådd, utan kände att hon kunnat springa minst 15 minuter till. Kanske hon borde öka takten?