Syskonkärlek och en vit liten socka

Nonno och Jojjan gungar tillsammans länge, länge. Nonno håller stadigt igång farten. De två syskonen skrattar och skojar med varandra. När de gungat färdigt springer de tillsammans till lekstugan. Nonno klättrar upp på taket med en pinne. Med den hamrar han och spikar på taket. Makena anar att han fått viss inspiration från pappa och hyresvärden Tomas som gjort precis detsamma under helgen. (Fast de hamrade på Nonnos och hans familjs hustak och inte på en lekstuga förstås). Jojjan håller till inne i lekstugan och kokar Gulaschsoppa. Emellanåt kikar hon ut genom fönstret och pratar med Nonno som alltjämt befinner sig på taket. En liten Bella kommer och vill vara med hon också. Jojjan konverserar glatt med den oväntade gästen genom fönstret. Efter en lång stund verkar taket vara klart och Nonno kommer ner. Tillsammans springer då Nonno och Jojjan mot en brunn. Det visar sig att stenarna runt omkring brunnen fått fötter och ben och nu hoppar de under höga rop ner i brunnen en efter en. Pinnhammaren finns fortfarande i Nonnos hand. Snart förvandlas den emellertid till en borr och Nonno börjar borra ner i sanden i jakt på en skattkista. Jojjan och hennes nya bekantskap Bella stannar vid brunnen och de hoppande stenarna ytterligare en stund. När Bellas mamma säger att Bella ska hem och äta mat, utmanar Nonno Jojjan att springa ikapp med honom till gungorna. Som den lille gentlemannen han då och då kan visa sig vara, låter han Jojjan vinna. Nonno sätter sig på gungan och Jojjan tar nu fart på sin storebror. Hon lyckas så bra med detta att Nonno fascinerat utbrister att Jojjan absolut måste vara den duktigaste 2-åringen i hela världen, eftersom hon klarar att ta fart på en 5-åring!

Makena har under tiden suttit på en bänk (icke frostbeklädd) i det milda sköna oktobervädret, djupt lättad över den totala harmoni som nu plötsligt råder. Stickande på en liten vit babysocka kan hon nu pusta ut efter sammandrabbningen som föregick lekparksbesöket. Då var nämligen Nonno på sitt värstaste humör och skrek och vrålade till sin mamma som visst inte förstod nånting. Och Jojjan som inte ville vara sämre hon, stämde högljutt in när Makena lugnt bad henne gå till toaletten och kissa. Skrikande "Du är dum mamma!" om och om igen, slog Jojjan dessutom sitt huvud i en dörr i samma veva och decibellen på skriket ökade markant. Makena förtvivlade och undrade hur hon skulle överleva förmiddagen.

Men nu sitter hon alltså där på bänken och förundras över den totala förvandlingen som ägt rum i samma ögonblick de tre anlänt till lekparken (som vrålarna först inte ens ville gå till). Och mammalyckan återvänder till hennes hjärta och hon får åter hopp om framtiden när hon ser den påtagliga syskonkärleken blomma som allra bäst. Solen tittar fram och fullbordar lyckan och den lilla sockan hinner precis bli klar innan det är dax att ta ett barn i varje hand och åter vandra mot bilen.