Nyponsoppelycka

Makena, kunde idag gå så pass bra att hon klarade att köra Boppo till skolan. Ett inte så litet framsteg med tanke på hur helgen tedde sig. Något annat än att just köra vägen till och från skolan hade dock inte Makena tänkt sig, klädd i trasiga och fläckliga mysbyxor som hon var. De Makenska barnen var dock av en helt annan åsikt. När de två barnen förfärat insåg att denna biltur inte ledde någon annanstans än hem igen, gjorde de allt för att få Makena att ändra sig. Nonno körde den bedjande snäääääälla-mamma-stilen, medan Jojjan helt sonika satte igång med att högljutt skandera: "Inte åka hem mamma!" om och om igen där vi åkte på motorvägen, utan möjlighet att vare sig stanna eller vända, som var Jojjans orubbliga krav. Makena började då i sitt trötta lilla huvud fundera på om det fanns något hon kunde göra för att uppfylla sina älskade barns önskan. Visst kunde vi egentligen åka till kyrkis som skulle öppna om c:a 45 minuter. Att under tiden fördriva tiden i lekparken utanför var ju inga problem. Makenas allt annat än passande byxor, okammade hår, oborstade tänder och krympta ylletröja var ett större problem. Sitta och småprata och fika i det tillståndet kändes inte särskilt lockande. Alternativ lekpark då? Ja, ju mer Makena vägde den möjligheten mot att komma hem med två ledsna uttråkade barn, ju klokare verkade den. Makena föreslog därför lekparksmöjligheten och förslaget godtogs bredvilligt.

En lekpark, med möjlighet att parkera alldeles intill ut valdes. De Makenska barnen rusade iväg mot sandlåda, klätterställningar, gungor och klättervägg. Makena tog sig i maklig takt till närmsta (frostbeklädda) bänk. Där slog hon sig ner och kände den moderliga lyckan sakta stiga i sitt bröst, då hon såg sina barns odelade glädje över att få rusa runt från grej till grej och LEKA i den för dem helt nya okända och till synes mycket spännande parken. Att Makenas fingrar och fötter var nära att förfrysa var ett litet pris att betala i sammanhanget.

När Makena en stund senare bjudits på låtsas pannkaka med äppelmos och två knapriga låtsasäpplen och Nonno kört klart med den kvarglömda bilen i sandlådan, gjordes en ny spännande upptäkt. Nonno fick nämligen syn på några nyponbuskar, fyllda med röda (mer eller mindre frostskadade) nypon som fanns planterade runt omkring parken. Makena berättade då så pedagogiskt att detta var nypon och av dem kan man koka nyponsoppa! Nonno gav sin mor en fascinerad blick och styrde sen genast kosan mot de röda frukterna. Här skulle plockas nypon!

Ett litet nyponberg senare blev även Nonno uppmärksam på den bitande kylan och tyckte att det var dax att åka hem och koka nyponsoppa. Eftersom Jojjan av någon anledning (troligen kall rumpa) plötsligt glömt att man inte brukar kissa i byxorna och Makena var allt annat än varm där på bänken, tyckte även hon att det var ett ypperligt förslag.

Till förmiddagsfika kunde sen de tre frusna lekparksbesökarna nöjt njuta av hemmakokt nyponsoppa och ostsmörgås kring köksbordet. Eller rättare sagt, de Makenska barnen kunde njuta av ett halvt glas nyponsoppa var och Makena fick nöja sig med te, då mängden nypon (om nu sanningen ska fram) var ganska blygsam. Så fick då Makena blodad tand för nyponsoppekokning (efter denna sitt livs första kokning), och funderar nu i skrivades stund hur man bäst bör bära sig åt för att hitta vilda nypon till framtida kok? Tips någon?