Stormsteg mot en hälsosammare familj!

Jag har väl alltid (läs sedan jag fick barn). Inser här och nu att livet innan barn känns väldigt, väldigt avlägset...vad gjorde man då egentigen, nån som minns? Förlåt, försöker igen. Jag har väl så länge jag kan minnas (betydligt närmre sanningen) varit intresserad av att äta nyttigt och leva allmänt hälsosamt. De senaste veckorna har jag dock fått ytterligare en rejäl knuff åt det sundare hållet. Jag läser nämligen just nu (av och till) Motboken- 52 tips för en hälsosammare familj av Maria Borelius och Marie Bloom. En mycket läsvärd och framförallt tänkvärd bok, men man måste ta den i etapper för att hinna smällta all chokerande ny kunskap man får. Kapitlet om mat är inte att leka med kan jag intyga. Gillar du McDonalds, hotdogs och blandsaft eller kanske köpta fiskpinnar och mariekex får du tänka om, mildt uttryckt. Själv försöker jag ta till mig bokens budskap bit för bit och försöker att inte få panik över alla hemskheter som säljs i affärerna. Kex har jag inte köpt sedan några veckor tillbaka, saftflaskorna står i skåpet med bibehållen mängd kvar och ungarna har börjat undra varför det aldrig finns sylt hemma längre. Det och lite till har förändrats i vårt hem, hittills.



Men så idag när vi var i affären (som man då tror säljer nyttig och ogiftig mat), frågar först Boppo mig vilken dag det är. Söndag svarar jag. Ja, men då var det ju lördag igår och vi fick inget godis! Av en händelse råkar vi stå alldeles intill naturgodisstället just i detta ögonblick. Boppo får syn på det exotiska godiset och skyndar sig att tillägga att jag ju sagt att vi ska börja köpa nyttigt godis istället (alla i familjen får veta bokens budskap vare sig de vill eller inte, eftersom mamman har ett stort behov av att ventilera allt hon läser). Javisst, det har jag ju sagt minns jag ju. Så där och då tas ett nytt stort steg i hälsosamhetens tecken! Det kändes faktiskt oerhört stort när jag stod där och delade ut riktigt nyttigt naturgodis till mina tre små ivriga barn och inte sockerprepparerad, tillsattsstinn smågodis, med vem vet vilka mängder färgämnen i. Vi provsmakade varsin bit i bilen och jag frågade lite smått tvivlande om de tyckte om det? JA! blev det förvånande svaret och hela vägen hem fick jag sen (vid sidan om körningen) hindra min 2-åring från att äta upp alltihopa på en gång.



Efter att vi sedan hade ätit vår söndagsmiddag (för första gången i mitt liv bestående av en riktig söndagsstek!) fick barnen de tre sätta sig och titta på film, ätandes popcorn och naturgodis. En liten bit in i filmen (Cars, som det sett sjuttioelva gånger) ropade de själva att de ville ha vatten också. Observera, vatten, inte saft eller läsk, utan vanligt hälsosamt vatten (nått måste jag ha gjort rätt)! Nån timme senare var faten renskrapade, så när som på lite popcorn och vattenspill. Och åh, vad det kändes gott i mammahjärtat att mina älsklingar hade kunnat ha en mysig filmstund tillsammans, utan att få i sig mängder av en massa (ursäkta uttrycket) skit och dessutom var helnöjda allihop! Borelius och Bloom skulle ha varit mäkta stolta över mina framsteg mot min hälsosamma familj, tror ni inte?!



Ps (Nu funderar jag bara på hur man ska få skola och söndagskola att sluta ösa sötsaker över mina intet ont anande barn? Nån som har nått förslag?) ds