Jojjan blir en aning förbryllad

För ett par dagar sedan firade vi vår bröllopsdag. Inte mindre än 8 år har vi nu varit man och fru! För att bevisa mig sin fortsatta kärlek (eller kanske för att bevisa att han inte glömt vilken dag det var?) kom då maken strax efter 7 upp med frukost på säng!

Nu ligger det till som så i denna familj, att just i augusti duggar det tätt med sängfrukostar. Först fyller Nonno, sedan maken och så har vi ju då vår bröllopsdag bara några dagar senare också. Jojjan såg förundrad ut när först Nonno firades med frukost på säng (eller på golvet nedanför för att vara korrekt). Vi förklarade att Nonno fyller år! Nonno fyller 5 år idag! Nästa dag var det ju sen åter dags. Pappa fyllde år.

Inte långt därefter kom då vår bröllopsdag och återigen vankades det mackor i sängen (till Jojjans stora förtjusning). Hon hade vid det här laget börjat fatta att när man äter i sängen, då fyller någon år. Och eftersom det ju var pappa som denna gång stod för brickbärandet med tillhörande ljus, blommor och sång, drog hon naturligtvis den logiska slutsatsen att det nu var mamma som fyllde år...

Jojjan: Mamma år!
Pappa: Nej, det är ingen som fyller år...
Pappa: ...vi firar att mamma och jag varit gifta i 8 år!
Jojjan: Nej, mamma tretti år! (mycket bestämt)
Pappa: Ja, mamma är tretti år, men vi har varit gifta, tyckt om varandra, i 8 år (försöker här dra ner det hela på en 2,5-årings begreppsnivå)
Jojjan: Nej! Mamma tretti år!
Jojjan: (Vänder sig mot mamma liksom för att försäkra sig om att hon har rätt): Mamma tretti år?
Mamma: Ja, mamma är tretti år. Men vi har varit gifta i 8 år.
Jojjan: (Blir tyst en stund, sen utbrister hon glatt):PAPPA 8 år! (Nöjd över att äntligen ha löst mysteriet)
Pappa: Nej...

Där och då gav vi upp försöken att förklara vidare. Kändes liksom inte som att vi skulle komma någonvart.

Senare den dagen utbrister Jojjan gång på gång: Pappa 8 år!