Potatis i toaletten och en värdefull upptäkt

Makenas hem har den senaste tiden förfallit till oigenkännlighet. Flylady skulle slita sitt hår. Eller möjligen slita av sig sina vingar. Makena tänkte först skriva att det skett sakta, men säkert. Men det skulle vara att fara med osanning. Sanningen är att om man inte håller efter med järnhand (eller håller fast vid ovannämnda ladys principer) förfaller ett hem med en häpnadsväckande hastighet. Iallafall om hemmet (som i detta fall) innehåller fyra barn av följande sammansättning; Två pojkar som stundtals snarare ser ut att höra hemma i vildmarken och på slagfält än i möblerade rum. En flicka som älskar att bygga kojor, klippa i papper och klä ut sig. Samt en 1-åring, som visserligen är minst, men som visat sig ligga i framkant när det gäller att fördärva ordningen i ett hem.



I stort sett all hennes vakna tid går nämligen ut på just detta. Att fördärva ordningen i hemmet. Lilla Buset öppnar lådor och tömmer dem systematisk på allt innehåll. Hon slänger saker i toaletterna så fort någon glömt att stänga dörren. Hon river sönder tidningar (och en del barnböcker) som finns i tidningsstället och hon sprider ut allt ifrån grytor och slevar till smutstvätt och leksaker över hela huset. Allt som ligger på bord och bänkar som hon når åker obönhörligen ner på golvet. Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att hålla samma takt som henne!

Det hela försvåras sen ytterligare av hennes benägenhet att motarbeta försök från Makenas sida att upprätthålla någon slags ordning. Öppnar Makena t ex diskmaskinen för att fylla den med smutsdisk, är Lilla Buset genast där och slänger ut gafflar och skedar på köksgolvet. Öppnar Makena luckan till soppåsen för att slänga något skräp, är Lilla Buset genast där och vill smaka på soppåsens innehåll. När Makena då hindrar henne från dessa saker, blir hon alldeles förkrossad och Makena blir tvungen att avbryta städandet eller diskandet för att istället trösta det förtvivlade och arga barnet.


Varför har då Makena inte hållit fast vid sin kära Flyladys principer kan man fråga sig. Svaret är att hon p g a envis förkylning med tillhörande halssmärta (näst intill outhärdlig sådan), varit alldeles förbi av trötthet. Hon har nätt och jämt (med stor hjälp av sin make) hållit skeppet familjen flytande. Mat har serverats, kristvättar har tvättats för att förse barnen med strumpor och underkläder och hon har bytt blöjor och tagit hand om sina barn. Ork till städning eller plockande har helt enkelt inte funnits. Därför kan man nu finna en potatis i toaletten, en gryta under soffan och en shampoflaska i skafferiet. Och på golvet ligger för närvarande inte bara mattor och annat som kan tänkas känna sig hemma där, utan även alltmöjligt annat som säkert känner sig mer hemma i lådor och skåp. Eller för all del i tvättkorgar eller sophinkar. Och dessa ting lär trivas än sämre i sin nya belägenhet med tanke på allt damm och all smuts de tvingats bli grannar med.

Igår kände dock Makena att det var dax att försöka rycka upp sig och inleda fighten mot smuts och oreda. Hon kände dock att hon inte skulle klara det ensam i sitt zombiliknande tillstånd. Hon såg därför till att få med sig sin klippa till son, Boppo på städningen. Hans entusiasm kunde komma väl till pass tänkte hon. Makena avtalade med honom att de skulle spela plockepinn i 10 minuter och sedan städa 15 minuter. Spela igen o s v. Som en liten extra morot utlovades dessutom en pepparkaka efter varje städkvart.

När Lilla Buset hade sövts satte de igång. Nonno ville gärna också vara med på plockepinnspel och pepparkaksätning. Städning var han dock inte nämnvärt intresserad av. Så Makena och Boppo fick klara den biten på egen hand. Makena hade inte väntat sig något annat. De städade enligt metoden rum för rum. Först skulle det plockas undan. Sen skulle det dammas och dammsugas. Rum nummer ett, köket, var dock så illa tilltygat att Makena även våttorkade golvet. Hon kan intyga att det på intet sätt var att överdriva. Golvet var i stort behov av såpa och vatten!

Köket blev klart. Hallen likaså. Och när de så var i slutfasen av korridoren började Boppo se vilken skillnad deras möda gjort. Och han utbrast: "Man får ju en belöning bara av att det blir så fint i huset!" Vilken upptäkt! Makena tror inte hennes make gjorde denna upptäkt innan han var åtminstone 20. Och hon själv var säker minst 12 iallafall. Att Boppo redan har kommit till denna värdefulla insikt ger Makena gott hopp om framtiden. Hon känner nu att hon fått en allierad i kampen mot smutsen och oredan. Och mot Lilla-Busets framfart. Inte att förglömma. Kan hända att det fortfarande kommer att behövas en och annan peppakaka. Men Boppos inre motivation kommer att vara den avgörande faktorn. Han och ingen annan kommer att ingjuta mod i Makena de trötta dagarna med sina glada tillrop och smittande entusiasm. Skeppet familjen kommer inte bara att flyta. Det kommer att skina också. Nåja. Kanske inte riktigt då. Men med Boppo vid sin sida kommer Makena överleva tills Lilla-Buset inte längre är fullt så busig.

Och Makena börjar se ljuset i tunneln. Boppo har nämligen hjälpt henne idag med. Kanske hinner de få det så fint innan kvällen att det blir idé att ta ner Julkrubban. Kanske lägga en ny julduk på köksbordet och sen tända alla ljusen. Då kanske, kanske det åter kan infinna sig lite julefrid i den Makenska stugan igen. Så sent som igår hade Makena ingen förhoppning om att något sådant skulle kunna ske. Nu är hon full av förväntan. Men det hade inte gått utan Boppo. Den saken är klar.

ps Alla ni som har döttrar i Boppos ålder. Lägg hans namn på minnet. Makena är säker på att han kommer att bli en mycket god man och äkta hälf när den tiden kommer. Han kan ju redan söva bebisar också som ni vet ds ;-)