söndag 21 december 2008

Potatis i toaletten och en värdefull upptäkt

Makenas hem har den senaste tiden förfallit till oigenkännlighet. Flylady skulle slita sitt hår. Eller möjligen slita av sig sina vingar. Makena tänkte först skriva att det skett sakta, men säkert. Men det skulle vara att fara med osanning. Sanningen är att om man inte håller efter med järnhand (eller håller fast vid ovannämnda ladys principer) förfaller ett hem med en häpnadsväckande hastighet. Iallafall om hemmet (som i detta fall) innehåller fyra barn av följande sammansättning; Två pojkar som stundtals snarare ser ut att höra hemma i vildmarken och på slagfält än i möblerade rum. En flicka som älskar att bygga kojor, klippa i papper och klä ut sig. Samt en 1-åring, som visserligen är minst, men som visat sig ligga i framkant när det gäller att fördärva ordningen i ett hem.



I stort sett all hennes vakna tid går nämligen ut på just detta. Att fördärva ordningen i hemmet. Lilla Buset öppnar lådor och tömmer dem systematisk på allt innehåll. Hon slänger saker i toaletterna så fort någon glömt att stänga dörren. Hon river sönder tidningar (och en del barnböcker) som finns i tidningsstället och hon sprider ut allt ifrån grytor och slevar till smutstvätt och leksaker över hela huset. Allt som ligger på bord och bänkar som hon når åker obönhörligen ner på golvet. Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att hålla samma takt som henne!

Det hela försvåras sen ytterligare av hennes benägenhet att motarbeta försök från Makenas sida att upprätthålla någon slags ordning. Öppnar Makena t ex diskmaskinen för att fylla den med smutsdisk, är Lilla Buset genast där och slänger ut gafflar och skedar på köksgolvet. Öppnar Makena luckan till soppåsen för att slänga något skräp, är Lilla Buset genast där och vill smaka på soppåsens innehåll. När Makena då hindrar henne från dessa saker, blir hon alldeles förkrossad och Makena blir tvungen att avbryta städandet eller diskandet för att istället trösta det förtvivlade och arga barnet.


Varför har då Makena inte hållit fast vid sin kära Flyladys principer kan man fråga sig. Svaret är att hon p g a envis förkylning med tillhörande halssmärta (näst intill outhärdlig sådan), varit alldeles förbi av trötthet. Hon har nätt och jämt (med stor hjälp av sin make) hållit skeppet familjen flytande. Mat har serverats, kristvättar har tvättats för att förse barnen med strumpor och underkläder och hon har bytt blöjor och tagit hand om sina barn. Ork till städning eller plockande har helt enkelt inte funnits. Därför kan man nu finna en potatis i toaletten, en gryta under soffan och en shampoflaska i skafferiet. Och på golvet ligger för närvarande inte bara mattor och annat som kan tänkas känna sig hemma där, utan även alltmöjligt annat som säkert känner sig mer hemma i lådor och skåp. Eller för all del i tvättkorgar eller sophinkar. Och dessa ting lär trivas än sämre i sin nya belägenhet med tanke på allt damm och all smuts de tvingats bli grannar med.

Igår kände dock Makena att det var dax att försöka rycka upp sig och inleda fighten mot smuts och oreda. Hon kände dock att hon inte skulle klara det ensam i sitt zombiliknande tillstånd. Hon såg därför till att få med sig sin klippa till son, Boppo på städningen. Hans entusiasm kunde komma väl till pass tänkte hon. Makena avtalade med honom att de skulle spela plockepinn i 10 minuter och sedan städa 15 minuter. Spela igen o s v. Som en liten extra morot utlovades dessutom en pepparkaka efter varje städkvart.

När Lilla Buset hade sövts satte de igång. Nonno ville gärna också vara med på plockepinnspel och pepparkaksätning. Städning var han dock inte nämnvärt intresserad av. Så Makena och Boppo fick klara den biten på egen hand. Makena hade inte väntat sig något annat. De städade enligt metoden rum för rum. Först skulle det plockas undan. Sen skulle det dammas och dammsugas. Rum nummer ett, köket, var dock så illa tilltygat att Makena även våttorkade golvet. Hon kan intyga att det på intet sätt var att överdriva. Golvet var i stort behov av såpa och vatten!

Köket blev klart. Hallen likaså. Och när de så var i slutfasen av korridoren började Boppo se vilken skillnad deras möda gjort. Och han utbrast: "Man får ju en belöning bara av att det blir så fint i huset!" Vilken upptäkt! Makena tror inte hennes make gjorde denna upptäkt innan han var åtminstone 20. Och hon själv var säker minst 12 iallafall. Att Boppo redan har kommit till denna värdefulla insikt ger Makena gott hopp om framtiden. Hon känner nu att hon fått en allierad i kampen mot smutsen och oredan. Och mot Lilla-Busets framfart. Inte att förglömma. Kan hända att det fortfarande kommer att behövas en och annan peppakaka. Men Boppos inre motivation kommer att vara den avgörande faktorn. Han och ingen annan kommer att ingjuta mod i Makena de trötta dagarna med sina glada tillrop och smittande entusiasm. Skeppet familjen kommer inte bara att flyta. Det kommer att skina också. Nåja. Kanske inte riktigt då. Men med Boppo vid sin sida kommer Makena överleva tills Lilla-Buset inte längre är fullt så busig.

Och Makena börjar se ljuset i tunneln. Boppo har nämligen hjälpt henne idag med. Kanske hinner de få det så fint innan kvällen att det blir idé att ta ner Julkrubban. Kanske lägga en ny julduk på köksbordet och sen tända alla ljusen. Då kanske, kanske det åter kan infinna sig lite julefrid i den Makenska stugan igen. Så sent som igår hade Makena ingen förhoppning om att något sådant skulle kunna ske. Nu är hon full av förväntan. Men det hade inte gått utan Boppo. Den saken är klar.

ps Alla ni som har döttrar i Boppos ålder. Lägg hans namn på minnet. Makena är säker på att han kommer att bli en mycket god man och äkta hälf när den tiden kommer. Han kan ju redan söva bebisar också som ni vet ds ;-)

11 kommentarer:

BETSY sa...

Du är ju beundransvärd! Vilka idéer du får för att få vardagen att fungera.

Frida sa...

*skrattar*
Jag läste om detta "plocka-i-och-ur-beteende" i en barnbok skriven av en barnläkare. Det var så trösterikt att det drabbar alla och att det går över. Min tjej tömmer allt. Och gärna medan jag försöker reparera hennes förra katastrof. Bokhyllan, matlådorna, soporna, videobanden, leksakerna, tvätten, garderoben, blomkrukor och då pratar vi bara om det h9on tömmer. Hon har nämligen pippi på att fylla också. Elias älskade Blixten McQueen var spårlöst försvunnen alldeles för många dagar innan vi upptäckte att tussan lagt deni vantlådan. Toaletten kan uppvisa spännande innehålla då och då. Det motiverar förresten till att skura ofta och alltid stända dörren ordentligt.

Förresten. Vad skönt att du ser ljuset i tunneln. Jag med. Tack för din härliga blogg. Den är uppmuntrande och jag gillar dig skarpt! God jul från mig!!

allt o inget med jeanette sa...

Tänk vilken duktig son du har!
Men jag förstår vad du går igenom.. Man kan bli snudd på galen på att ligga 2 steg efter den lilla virvelvinden hela tiden!
Det är tur de är så söta o gosiga emellanåt också!
Hoppas mannen hittar nån gran o att ni får en härlig jul!!
Kram Jeanette & co

Anonym sa...

ooj.. bra jobbat! Go girl! Ses i jul!
Kram Madde

smultron sa...

Precis Boppo! Man får ju en belöning :D
Kram!

Charlotte sa...

Nu tar jag jullov till den 7 januari. Men min bloggvikarie Gunilla hoppar in i mellandagarna, så kika gärna in och se vad hon hittar på. Jättegod Jul och Jättegott Nytt År önskar Charlotte. Vi syns nästa år! :-)

jonten sa...

Tittar in och önskar en härlig jul och ett nytt mysår med familjen. Fridens!

Celia sa...

Föregånde hälsning kom egentligen från mej fast det var med sonen inloggning. Men god fortsättning i alla fall :D
Har en spännande jultävling inne hos mej, om ni blir sysslolösa under juldagarna.

Frida sa...

Aha-upplevelsen. Kom den av att du såg min bror och svägerska? *skratt* Berätta, berätta om er jul! Min blev precis så fridfull och innerlig som jag önskade. Men det hade inte gjort något om vi hade haft mer sällskap på julafton.
KRAM

Lilla mamman sa...

Hej Makena

Jag har lagt till din blogg i min blogglista, hoppas att det är okej?
Jag var tidigare aktiv på AFF:s hemmaföräldersnack där jag först kallade mig för MrsB och sedan för Kamomilla, du kanske kommer ihåg mig därifrån?
Ha det gott och kika gärna in på min blogg vid tillfälle/Kamomilla

Ulrica sa...

Hej! Jag har läst dina tänkvärda inlägg i snart 1 år så nu kanske det är på tiden o lämna en kommentar :). Jättetrevlig blogg! Mina 2 yngsta döttrar är 8 och snart 2 år, är någon av dom i passande ålder till din son tycker du ;)? Ha det så bra!