lördag 1 december 2007

Ett litet finger

Igår när Makena och barnen skulle åka hem från stan, var inte den minsta familjemedlemen riktigt med på noterna. Det gick dock ganska bra så länge sällskapet var kvar i stan. Jojjan som satt bredvid sin lilla missnöjda syster gjorde så gott hon kunde. Försökte ge henne nappen, sjöng "Bä, bä vita lamm" och klappade fint på kinden. Det gick förvånansvärt bra faktiskt. Men precis när Makena svängt ut på motorvägen tappades nappen ner på golvet och lillasyster satte igång att skrika i högan sky. Jojjan kunde såklart inte få tag i nappen igen och det kunde ju inte Makena heller där hon satt i framsätet och körde utan möjlighet att stanna. Men Jojjan är inte den som blir rådlös. Som den självklaraste sak i världen lät hon då sin lilla ledsna syster suga på sitt finger istället och den lilla tystnade direkt! Sen satt hon där så tålmodigt i baksätet med fingret i lillasysters mun. Efter någon mil tippade Jojjans huvud åt sidan och även hon somnade gott. Men fingret satt fortfarande kvar och de båda systrarna sov där så sött tillsammans hela vägen hem.

Makena körde hem med varmt hjärta. Och tänkte på det fantastiska i att en liten flicka som själv inte hunnit fylla tre år, kan visa sådan omsorg och vara sin mamma till så stor hjälp. Denna lilla viljestarka dam, som oftast springer runt i det Makenska hemmet utan kläder (för dem vill hon inte ha på sig!) , med håret åt alla håll och prövar sina föräldrars tålamod till bristningsgränsen mer än en gång per dag, visade att hon när det gäller kan uträtta stordåd.

6 kommentarer:

Mamsen sa...

Tack för din gulliga kommentar inne hos mej. Ditt eget inlägg fick mej att minnas när jag (bara) hade tre barn, den äldsta var tre, 1,5-åringen satt i badet och bebisen skrek i min säng. Jag bad storebror att gå till lillasyster och klappa henne lite, så att hon i alla fall inte skulle känna sig övergiven. En minut senare kommer han och säger stolt. - Så nu sover hon.
Som om detta var något helt självklart. de han mycket de små knattarna

Anonym sa...

Åh vad gulligt! *ler*

Ebba sa...

Men hjärtat!! Sååå fint! Förstår att du blir alldeles varm i hjärtat!! Ingen barnmorska eller sjuksköterska hade gjort det bättre eller naturligare än allas våran Jojjan!! *Kram*

Fru Gustafsson sa...

Såå rörande...jag gråter nästan. Vilken storasyster!!

Lisbeth har visat bilder på minstingen. Jättesöt!!

AC

Makena sa...

Ja visst är det underbart! Kul att du kikade in Ann-Cristin :D

BETSY sa...

Hej!
Va kul att du hittat till mig! Så nu har jag hittat till dig med :)

Grattis till nr 4!! Vilket fint namn hon fått. Läste om förlossningen, alltså va häftigt det är :D Att det funkar alltså! Ser själv fram emot den 7 april, eller när minstingen behagar komma ut...