En liten karamell

Läste ett par tänkvärda rader i boken: Den inre friheten av Jacques Philippe:

"Den sanna kärleken som ger lycka kan endast uppstå mellan två människor som frivilligt ger upp sig själva för att istället ge sig åt varandra."

En liten karamell jag tänkte ni skulle få suga på denna lördag. 

Trevlig helg!

Trött fredag

Ikväll är vi (läs jag) för trötta för att göra något mer avancerat. Så vi spelade bara lite Uno tjejerna och jag. Funkar bra även när man är trött, då det inte kräver något större tankearbete. Sen högläste jag bara en sida i Häxan och lejonet innan jag sa godnatt till dem. Nu tänkte jag gå och lägga mig själv och pojkarna spelar lite Wii.

Natti, natti!

Varför ska en helt fantastisk undervisningsform vara förbjuden?

Hemundervisning är förbjudet i Sverige. Visste ni det? Inte. Men så är det. Familjer som av olika anledningar vill hemundervisa sina barn i Sverige tvingas att betala dryga böter och blir tvungna att lämna landet (ofta flyttar de till Åland) om de vill fortsätta att göra det de finner bäst för sina egna barn. Jag frågar mig varför? Studier har ju visat att hemundervisningsbarnen klarar sig minst lika bra som elever i vanlig skola. Ja till och med ofta bättre! Varför är Sveiges regering så rädd för denna lilla företeelse? Jag menar, det är ett fåtal familjer som väljer detta och varför ska de då inte få det? Blir arg på denna toppstyrning och brist på hänsyn till den enskilda individens behov. Mångfald verkar inte vara något som är eftersträvansvärt i dagens Sverige. Nej likriktas ska vi. Jajamensan!

Varför skriver jag nu plötsligt om detta? Funderar jag på att hemundervisa mina egna barn kanske? Nej, inte alls! Mina barn har förmånen att gå i en fantastisk fin liten friskola som jag är mer än nöjd med. Men detta med hemundervisning slog mig nu idag när jag hjälpte min son med hans skolarbete som han fått hemskickat för att han varit sjuk under flera dagar.

Till exempel hjälpte jag honom nu på morgonen med ordkunskap. Han skulle avsluta en mening och hade tre ord att välja på. Märkte då att han inte hade speciellt bra koll på något av orden. Visserligen klarade han ofta uppgifterna, men han klarade dem med hjälp av uteslutningsmetoden. Inte för att han visste vad de betydde. Detta hade bara passerat i skolan. En lärare har inte den ringaste möjlighet att hinna upptäcka en sådan här liten detalj. Denne hade bara sett att det var rätt och gått vidare efter att boken rättats.

Men när jag nu satt med honom upptäcktes det genast. Och jag kunde också förklara alla orden i en kontext meningsfull för honom. Ett av orden var t ex serpentin. Jag försökte förklara det på olika sätt. Han förstod inte. Men så kom jag på att vi för några veckor sedan hade en liten överaskningsfest för hans farfar när han fyllde år. Jag påminnde honom om detta och genast lyste han upp och visste precis. Ett annat ord hade inte ens jag själv helt klart för mig. Då googlade vi tillsammans och både läste om ordet och tittade på bilder. Ni inser själva vilken bred kunskap han fick av det ordet.

Jag märkte också att han lätt tappar fokus på uppgifterna. Men eftersom jag satt med, kunde jag hela tiden peppa och återföra hans koncentration på uppgifterna. Inte lätt i en klassrumssituation.

Senare satt han, jag och hans pappa i köket och fikade. Då fick vi av en tillfällighet reda på att han upplever vuxnas prat som: bla, bla, bla, bla...Då är det lätt att förstå att han stänger av och missar mycket av vad fröken säger. Sen satt han i pappas knä och pratade om allt möjligt. Ordet demokrati kom upp och vi upptäckte att han inte visste alls vad det betydde. Trots att han går i trean och ämnet säkert kommit upp i skolan. Ett samtal om demokrati följde och han hade sen en bred och djup kunskap om detta begrepp. Vi hann även samtala om ekonomi, hur mycket människor i allmänhet tjänar osv. Detta för att han slängde ur sig att de flesta människorna ju har "typ tre miljoner". Efter samtalet vet han hur orimligt detta är. Andra ämnen togs också upp eftersom han frågade. När han då fick svaret var han hundra procent fokuserad på svaret och kunde ställa bra följdfrågor osv.

Det var här någonstans jag bara insåg vilken gyllene fördel hemskoleelever har! De får ju en så mycket effektivare inlärning då föräldern kan fokusera på det som barnet för tillfället är intresserat av. Jag ska erkänna att jag tidigare tänkt att hemundervisning måste ha stora brister och jag har känt mig skeptisk. Men nu är jag det inte alls längre! Nu förstår jag precis varför hemskoleelever får bättre resultat och högre betyg. De har ju helt enkelt en sådan mycket effektivare undervisning och en lärare som ägnar sig bara åt dem själva. Snacka om individualisering!

Det jag inte alls förstår är varför denna fantastiska undervisningsform ska vara förbjuden i vårt land? Varför människor ska behöva lämna allt de håller kärt här hemma, göra stora ekonomiska uppoffringar och bli politiska flyktingar i ett annat land. Detta är för mig fullkomligt obegripligt och jag ser det som en diskriminering och ett grovt övertramp av dem som bestämmer i Sverige.

Låt mig få sjunga långsamhetens lov

Är ledig idag för att ta hand om min sjuka son och själv bli helt återställd. Och vi har en sådan ljuvligt stillsam och långsam dag han, jag och min yngsta dotter! Barnen har en sådan frid och ro över sig. De liksom bara är. Trots att det inte händer så mycket är de harmoniska och förnöjsamma. Vi har suttit i soffan och tittat i gamla fotoalbum. Stannat länge vid varje bild och samtalat. De har spelat spel tillsammans de två barnen och jag har slumrat in sådär ljuvligt skönt en stund. De kan sitta i soffan och bara vara. Blir inte rastlösa utan bara funderande. Så kommer då och då en liten undran ut ur munnen och vi pratar om den en stund. Det är så tyst och stilla och jag upplever att barnen njuter. Njuter av att bara vara och hinna tänka och fundera och dela sina tankar i behaglig takt. Inte tusen frågor på en gång, utan snarare en eller ett par varje timme. Och jag tänker på hur dyrbar denna långsamhet är i vårt hetsiga stressiga samhälle. Tänker att denna dag också är läkedom för våra själar och inte bara för våra förkylda kroppar. Nu har lillan somnat och den store lägger ett pussel. Själv sitter jag här intill och sjunger tyst inom mig långsamhetens lov.

En inrutad söndag förvandlade allt!

Som jag skrev för någon dag sedan är jag sjuk. I fredags gick det ju bra när maken var hemma och skötte marksevice och barn. Mindre bra (läs värdelöst) gick det igår då han var tvungen att jobba. Jag var då nästan lika slut och dålig som på fredagen och tänkte mig att jag skulle kunna ligga på soffan och barnen skulle underhålla sig själva. De är ju faktiskt rätt stora nu! Mellan mina långa vilostunder skulle jag göra mat. Så var planen. Jag sa till barnen att nu är mamma trött och sjuk så nu är ni snälla och leker och är sams. Ungefär så. Optimistiska jag trodde att det skulle fungera.

Det gjorde det inte. Resultatet blev istället att jag försökte vila. Men någon vidare vila blev det inte då jag hela tiden fick lösa konflikter och lyssna på sådant som: "Får jag spela (dator) nu, snälla, får jag spela nu?!". Och hela tiden när någon av de andra satt vid datorn, drogs de övriga dit som blomflugor till övermogen frukt. Jag fann mig själv hela tiden tjata om att de inte skulle hänga vid datorn och inte bråka. Gå iväg och lek något för allt i världen! Men inte kunde de leka inte. Jo minsta kunde, men inte de andra. De cirkulerade istället runt som en flock osaliga andar och var så disillusionerade att det stod ut genom öronen på dem. Och hela tiden rök de ihop för allt mellan himmel och jord. Jag behöver nog inte berätta att vi alla fem var i upplösningstillstånd när fadern i huset äntligen kom hem framåt kvällen.

Inför denna dag när maken åter skulle jobba och jag skulle vara själv hemma med mina gangsters till ungar, ja det var så det kändes, kände jag vanmakt! Jag kunde bara inte se mig själv gå igenom en likadan dag igen. Men då fick jag en idé. Mitt i min förtvivlan kom den och gav mig en gnutta hopp om livet. Jag kom på att jag skulle göra ett inrutat minutschema för hela dagen för samtliga barn. Det kan låta väldigt överdrivet och galet, men jag såg det som min enda räddning. Jag rutade så in dagen i tider och barnens namn. Sedan fyllde jag luckorna med saker som: spela dator (1 timme/barn), vara ute, spela Uno, fri lek, lugna aktiviteter, hjälpa till att duka, hjälpa till att skära morötter, lunch, film, Bolibompa osv. I ett av barnens luckor skrev jag också vila/läsa flera gånger eftersom det barnet också är sjukt. Jag skrev även upp två långa listor på förslag till fri lek respektive lugna aktiviteter. Som en extra hjälp till dem gjorde jag också en turkosa play-do-deg att underhålla sig med.

Så presenterade jag min plan vid frukostbordet. Ett av barnen blev eld och lågor! Han tyckte detta skulle bli superkul och sa att han gillar koordinatscheman och sånt. Ett annat barn reagerade totalt tvärtemot. Jag stod dock på mig och vi körde igång med schemat direkt efter frukosten. Och resultatet av detta blev långt, ja jag menar verkligen långt över förväntan! Så bra att jag nu inte förstår att jag inte tänkt på att göra så här tidigare. Här ska ni få höra!

Utan min inblandning har barnen nu sedan 9:30 följt schemat som jag satt upp i hallen. De leker, de går ut, de kommer in igen, de gör lugna aktiviteter och nu ser de på film! Helt plötsligt är de så fantastiskt sams och harmonin personifierade. Jag har legat på sängen och sovit och vilat och emellanåt har ett huvud med ett strålande leende dykt upp i dörren och glatt förkunnat: "Vi spelar Uno!", "Jag hittade på en lek och alla blev sugna och var med!" och "Jag har lagt bullerbypusslet mamma!" Jag har nypit mig i skinnet för att kolla om jag verkligen inte drömmer!

Strax innan klockan tre stack så min störste in huvudet och sa med glimten i ögat: "Nu är det fem minuter kvar till mellis mamma!" Jag svarade då: "Ni kan väl börja sätta fram själva." När jag sen gick mot köket hörde jag fyra glada röster som samarbetade och satte fram glas, bröd, fil och allt annat vi brukar ha till mellanmål. Under mellanmålet pratade jag så med dem och undrade hur de tyckte det gick att ha ett sådant här schema? Boppo (11) utropade: "Jättebra, kan vi inte alltid ha schema!" Och jag påpekade hur sams de plötsligt var och de instämde nickande och förundrade.

Det är som ett mirakel! Helt plötsligt har jag fått fyra änglar istället för fyra monster. Ett litet schema var tydligen allt som behövdes. Med facit i hand är jag övertygad om att jag fick denna lysande idé från Gud. Jag ropade nämligen till Gud strax innan idéen dök upp: "Hjälp mig!!!" Och man kan ju inte annat säga än att jag fått den bästa hjälp som tänkas kan. Så oändligt tacksam och lättad som jag är nu är svårt att beskriva.

Detta blev ett ganska självutlämnande inlägg. Men jag tänker att det kanske finns någon annan därute som finner sig själv sjuk eller trött med en hop hopplösa ungar runt sig. Kan då denna text vara till hjälp är det värt det.

Prima lördagsgodis

När mina barn prasslar med sina godispåsar till höger och vänster en dag som denna kan jag själv känna att jag ju också vill ha något lördagsgott. Godis går helt bort då jag inte äter socker nästan alls. Nötter har jag tröttnat lite på och mörk choklad 70 % äter jag ju en och annan bit av varje dag till kaffet. Så jag har inte vetat riktigt hur jag ska ge lördagen den där lilla guldkanten som är så trevlig.

Men nu har jag kommit på det. Jag kan ju äta mango! En mango har nämligen allt det där lilla extra. Det känns lite lyxigt, det är sött och gott och dessutom är det ju nyttigt. Jag skalar den och skär den i små plockbitar och så har jag också fått mig ett prima lördagsgodis!

(Min dotter som är sju år älskar också mango och sa idag att hon någon lördag ska använda endel av sin veckopeng till att köpa en alldeles egen mango! Och ögonen riktigt lyste om henne när hon sa det.)

Hur man hanterar en sjukdomsdag på bästa sätt

För första gången på väldigt länge är jag sjuk! Förkyld och lite feber och helt slut. Men jag känner mig nöjd. Det är första gången sedan april förra året som en förkylning lyckats få grepp i mig. Hur jag håller mig frisk kan jag berätta en annan gång om någon är intresserad. I allafall är det helt värdelöst att vara sjuk enligt mig! Värdelöst att inte orka något. Men nu har jag hittat ett sätt att inte bli totalt uttråkad och frustrerad. Jag har nämligen placerat mig i soffan intill den sprakande öppnaspisen, lindat in mig i min favoritfilt och låtit mig själv försjunka in i en urmysig bok. Bläckhjärta heter den. Det är en ungdomsfantasy och handlar om en bokälskade flicka som hamnar mitt i en spännande handling i en bok. Har inte hunnit så långt än, men älskar den hittills. En härlig detalj är alla små citat från andra böcker som inleder varje kapitel. Sådant är jag löjligt förtjust i.

Så med denna bok, brasan intill och vyn utanför fönstret med ett landskap klätt i sin vackraste glittrande vinterskrud ska jag nog överleva. Jag har det också så lyxigt att min älskade make är ledig och sköter markservicen och kommer med te och choklad och annat jag kan tänkas önska. Så jag ska verkligen inte klaga!