fredag 25 april 2014

Bilden av kärlek



Varför lägger jag upp ett par halvsuddiga bilder på mitt kök så här på fredagskvällen? Jo, det ska jag berätta! Det beror inte på att jag tycker att mitt kök är så snyggt och välstylat (för det är det inte) utan för att det är bilden av kärlek för mig denna kväll!

Så här var det. På eftermiddagen kom jag hem efter en planeringsdag med jobbet och var tämligen utsliten - blir så trött av att sitta still inne en hel dag. Satte mig en stund i solen på altanen och pratade med min man och mina barn och tog sen ett bad. Maken började fixa tacomiddag och jag försökte få mig en tupplur efter badet. Det lyckades dock inte av olika anledningar och sen var vi tvungna att äta för att maken och pojkarna skulle hinna iväg till kyrkan.

Vi åt och sen åkte de direkt. Kvar fanns jag, två tjejer och ett väldigt stökigt kök. Förutom all mat och disk på bordet, var även köksbänken till stora delar fylld med disk. Diskmaskinen var full med ren disk och behövde tömmas. I diskhon låg ett par smutsiga grytor efter grötkok och annat och i hörnet låg ren disk på tork på en handduk lite huller om buller. Övriga ytor i köket hade också sin beskärda del av diverse saker som irrat sig dit från okänd ort. Kort sagt ett kök i stort behov av städning!

Ork till något sådant hade jag dock inte, utan jag bad mina tjejer att i allafall duka av middagen medan jag la mig en stund, så kunde vi göra något mysigt sen. Gick och la mig och trodde väl att de på sin höjd skulle stapla all disk från bordet på den redan halvfulla köksbänken. Inom mig bad jag en kort bön om att kvällen på nått sätt skulle bli fridfull och bra trots min totala trötthet. Sen somnade jag.

Någon halvtimme senare vaknade jag till och släpade mig sömnigt upp för att se vad tjejerna gjorde. När jag gick mot köket, kikade Lilla L med pillimariska ögon ut från köket och såg ut som om de hade något på gång.

"Ska jag inte komma?" sa jag, och vände när hon skakade på huvudet.

En liten stund senare kom de inskuttande i sovrummet båda två, hoppade upp i sängen till mig och frågade glatt om vi skulle spela nått spel nu? Vi låg och gosade lite medan vi kom fram till att vi skulle spela Alfapet. Jag föreslog att vi skulle spela i sängen. Men det tyckte de inte. Nej, vi måste absolut spela i köket!

Jag släpade mig upp, letade fram spelet och gick till köket. Och det var då bilden av kärlek slog emot mig! För då möttes jag av ett kök så välstädat att jag knappt trodde mina ögon! Ja, bilderna ovan talar ju för sig själva. Allt kaos hade de på egen hand tagit hand om och på ett helt riktigt sätt också! Jag kunde bara säga: "Åh!" om och om igen.

Jag var egentligen för trött för att spela nått spel. Men denna otroligt fina kärlekshandling gav mig kraft. Att bli överraskad så av sina barn värmer mer än jag kan förklara. Jag tackade dem från djupet av mitt hjärta om och om igen och sen satte vi oss och spelade Alfapet. Som inlindad i ett moln av tacksamhet satt jag där och spelade och kände mig så ödmjukt tacksam. Tänk att jag fick en sån sällsam gåva ikväll!

2 kommentarer:

Ordterror sa...

Å så fint <3

Ebba sa...

Imponerande! Stående ovationer från oss!