Barfotalöpning i Medelhavet

Denna morgon startade jag och min man med att gå ner till stranden för ett träningspass. Jag vill verkligen komma igång med riktig träning igen nu.

Jag har länge haft problem med mina benhinnor och därför inte kunnat springa på länge. Det senaste året har jag bara joggat lätt korta, korta sträckor här och var. Jag har också lagt om mitt löpsteg och börjat med framfotalöpning eller barfotalöpning. Har känt att det sättet att springa givit mycket mer kraft i steget och känts lättare på alla sätt. Det har även varit skonsamt mot benhinnorna, vilket var mitt huvudmotiv till att byta steg.

I somras tränade jag litegrann barfotalöpning och höll på en bit in på hösten tills kylan satte stopp för det. Sedan har jag dock helt kommit av mig och inte tränat mycket alls. Bara små korta skidturer då vi haft snö. Jag har dock på något vis haft bilden av mig själv att jag tränar och har hyfsad kondition. Detta har dock bara varit en illusion. Det blev uppenbart i dag på morgonen!

Jag började med att springa framfotalöpning med skor. Sprang 2 minuter, gick 1 minut osv. Sprang utefter stranden tills jag kom till en liten hamn. Där svängde jag upp på en sandväg och trodde jag skulle komma ut på den sandväg som vi brukar gå på från hotellet. Efter en liten bit hörde jag dock en tupp gala och efter några steg till såg jag en ko och insåg att jag hamnat fel. Jag sneddade då över sanden - det är som ett ökenlandskap här runt om hotellet- och joggade/gick i sand. Riktigt tungt! Men jag antar att det ger bra träning.

Ganska omgående blev jag chockad över hur otränad jag är! Fick verkligen pressa mig själv för att jogga i 2 minuter innan jag började gå. Och efter ca 10 minuter blev det kortare och kortare tid av jogg och längre gå. Benen kändes som bly. Stela och tunga (vilket dock säkert också beror på alla långa promenader vi tagit under de dagar vi varit här). Jag matade dock på och höll ut i 20 minuter totalt. Sedan gjorde jag en plankan i 40 sekunder. Inte mycket att hänga i granen. Men det är bara att inse att jag är otränad.

Därefter kände jag mig klar. Men då blev jag så sugen på att springa lite barfota också. Tog av mig skorna och sprang lite fram och tillbaka i vattenbrynet med vattnet stänkande kring fötterna. Så härligt! Den korta stunden kändes det faktiskt lätt att springa. Och jag fick mersmak!

Nu har jag bett min man (som är i mycket bättre form än jag) att peppa mig att verkligen låta detta vara starten på att börja träna på allvar igen. Tror jag får utse honom till min personliga PT. Verkar onekligen som om jag behöver en sån!