Den glömda årstiden

Visst är det underbart att det börjar bli ljusare! Att solen till och med börjar värma så mycket att man kan sätta sig ute och ta en kopp kaffe. Och visst är det härligt att gå på promenader och höra talgoxarna och pilfinkarnas glada kvitter från buskar och snår. Igår fick jag till och med syn på två vackra rödmagade domherrar! Och nordbor som vi är luras vi här att tänka: "Åh det är vår!" Det är bara det att innerst inne vet vi att vi kommer att bli besvikna. Nästa gång det kommer ny kyla och ny snö som det ju brukar göra fram och tillbaka ända till april vissa år, blir vi sura och uppgivna. För att sen när solen värmer igen och får isen att smälta och vattnet att porla bli euforiska av lycka igen. På detta sätt kastas vi mellan hopp och förtvivlan under åtskilliga veckor innan våren faktiskt kommer. Men om man istället inser att det faktiskt inte är vår bara för att solen blir varmare och fåglarna lyckligare, utan inser att man nu befinner sig i vad jag vill kalla den bortglömda årstiden, vårvintern. Då kan man njuta och vara glad hela vägen fram tills grönskan gör sitt storslagna återtåg och bofinkar och sädesärlor och andra flyttfåglar fyller skogen med sina livliga konserterter. Om man håller i minnet att det är just vårvinter och inte vår, njuter man av ljuset och de varma solstrålarna på sin näsa. Men man njuter också av den vita snön som glittrar så fint med sina miljoner små kristaller och av att barnen kan bygga några snögubbar till och ha snöbollskrig med varandra på gården. Så passa nu på allesammans och njut av vårvinterns härliga tid och gå inte och tro att det är vår. Då ska du finna att du blir så mycket lyckligare och nöjdare. Och februari och mars blir månader utan frustration och besvikelser.