Han räddade dagen

I natt under småtimmarna blev jag störd av en eländig fluga! Viftade bort den, somnade om för att strax vakna igen av att den åter satt sig på mig. Så här höll det på under de där sista dyrbara nattens timmar. Tyvärr var jag allt för trött för att försöka mig på att ta upp jakten på den enerverande fridstöraren. Annars kan jag lova att han gått en bitter död till mötes! Som en liten bonus hade jag så också två små flickor som låg där i sängen och trängdes och sparkades.

Slutligen blev det i alla fall morgon och dax för en ny dag. Men jag kände mig inte alls utsövd och var bara trött, trött, trött och omåttligt oinspirerad. I början försökte jag gilla läget och intala mig själv att jag ju faktiskt har semester och att det är helt okej att att sitta kvar vid frukostbordet och inte göra något vettigt. Läste olika bloggar och såg fina hem och vackra saker. Men när jag fortfarande befann mig i detta miserabla tillstånd vid 12-tiden bröt jag ihop! Skulle nu hela denna min dag bli förstörd bara för att jag inte fått sova som jag behövt? Skulle jag sitta här i mitt stökiga hem och känna mig eländig resten av dagen? Jag ville bara inte acceptera detta och brast ut i förtvivlad gråt där i köket.

När detta mindre charmiga känsloutbrott lagt sig lite försökte jag tänka på något att vara tacksam för. Något jag faktiskt kunde glädja mig åt mitt i allt elände. Och då kom jag på att jag ju har jordgubbar! Denna lilla enkla sak att jag faktiskt hade färska jordgubbar i kylen gjorde mig faktiskt lite gladare mitt i all bedrövelse. Ja, så barnslig är jag. När jag så kommit över på detta lite mer positiva spår kom jag på en annan sak som jag verkligen har att vara tacksam för! Jag kom på att Jesus ju alltid finns vid min sida. Att han var där just då och förstod hur jag kände mig. Jag upplevde att han tog mig i handen mitt i all disken och försäkrade att han skulle vara med mig hela dagen! O vilken tröst! Jag började sjunga på en enkel sång till min Frälsare och den bar mig sedan genom alla sysslor jag hade att göra.

För att liksom ytterligare bryta med morgonens deppighet bytte jag så ut mina vardagliga avklippta jeans mot en färgglad klänning.

Jag knöt sedan på mig ett ännu färggladare förkläde och tog tag i disk och lunch med stigande humör.

Ropade till barnen att de skulle få pannkaka om de plockade bort allt smålego från vardagsrummet. Inom ett par minuter var det klart och jag började röra till smeten.

För att sätta ytterligare guldkant på denna dag, la jag så upp pannkakorna på silverfat(!)...

...och dukade med vackraste Gröna Anna.

Sen mixade jag jordgubbar med lite syltsocker att ha till och la jordgubbsmixet i en liten skål som jag tycker om.

Jag skar upp mitt hembakade bröd och måltiden var klar!

Och med sången fortfarande ringande i mina öron insåg jag att dagen var helt ny! En glad mamma satt omgiven av glada barn och kraft och inspiration för resten av dagen hade hittat sin väg till mitt hjärta.

Efter lunchen diskade jag undan med en sällsam frid. Och allteftersom har sedan sysslorna liksom gått av sig själva. Tvätt har blivit hängd, leksaker har blivit bortplockade, mattor har skakats, golven har blivit dammsugade och köksgolvet torkat. Och lagom tills maken kom hem från jobbet stod middagen och puttrade på spisen. Hur kunde detta ske?

Jo det kunde ske för att jag kom ihåg att när jag är svag, är han min Herre stark! Jag lät honom se min svaghet och han tog mig vid handen och räddade dagen!

"Du omsluter mig, på alla sidor

och du håller mig, i din hand

Du omsluter mig, på alla sidor

och du håller mig, i din hand"