Tacksamhet vid diskbänken

Stod igår och diskade efter middagen. Tallrik efter tallrik sköljde jag av för att sedan stoppa i diskmaskinen. Jag tänkte: "Men tar de då aldrig slut dessa eläniga tallrikar!" Men då slog det mig med ens, att jag i stället borde glädjas över att jag har så mycket disk att diska! Tänk om jag efter middagen stått och sköljt endast en ensam tallrik? Det hade gått fort och lätt. Javisst! Men det skulle också betytt att jag var ensam, utan en hel familj som älskar och behöver mig. Tänkte på hur många ensamma därute som skulle ge vad som helst för att få byta med mig. Frustrationen vände till tacksamhet över hur rik jag är! Disken blev snart klar och kändes med ens inte så betungande längre.