Färgkodat!

I Makenas familj har duschhanddukar varit ett ganska stort problem. Stup i kvarten har det legat ett halvblött badlakan i hallen, hängt ett annat över en dörr osv och alla av okänt ursprung. Makenas undran om vem som använt det eller i vilket skick det varit har varit frågor ingen kunnat besvara. Resultatet har blivit att Makena så gott hon kunnat avgjort skicket och låtit uppenbart rena handdukar hängas tillbaka i badrummet. Och säkert har "fel" person sedan använt det nästa gång. Men framförallt har hon vid minsta tvekan slängt handduken i fråga i tvätten och således funnit sig själv tvättande handdukar städigt och jämt. Tidskrävande, miljödumt och helt enkelt väldigt onödigt!

Men nu har hon gnuggat sina grå och kommit på en mycket smart och enkel lösning på problemet! Hon har färgkodat. Färgkodning innebär i detta fallet att Makena styrde kosan mot IKEA och köpte in massor av handdukar i sex olika färger. Varje familjemedlem tilldelades sedan en färg. Boppo fick blå, Nonno gul osv. Krokar sattes upp på ett strategiskt ställe och allas badhandukar hängdes upp. Makena informerade sedan familjen om deras nya badlakansystem. Boppo vet således att han bara får använda blå handdukar och Nonno vet att de gula är hans. Det bästa av allt är att Makena kommer att veta precis vem som slängt sin handduk på golvet och vart den ska hängas upp. Eftersom hon dessutom fortfarande har rätt bra koll på när barnen duschar, vet hon också när det är dax för handduken att åka i tvätten och ersättas av sin likfärgade kompis. Så enkelt men så genialt! Makena fattar inte att hon inte kommit på detta för länge sen!

Och när hon ändå var i farten passade hon på att färgkoda tandborstarna med. Samma färger givetvis! Så nu kan barnen hålla sig till sin tandborste och inte frestas att ta brorsans eller pappans när den egna är på vift (vilket den ofta är för vissa personer). Speciellt pappan i familjen uppskattade detta mycket! Barnen har nämligen av någon outgrundlig anledning ansett att hans tandbosrste är allmängods. Till hans stora förtret ska tilläggas! Nu är detta ett minne blott och han kan andas ut och borsta i trygg förvissning om att endast hans egna munbaciller rummlar runt i hans mun. Man kan ju bara tänka sig vilken befrielse han måste känna! Och allt tack vare lite färgtänk.

Färgtänket behöver föresten inte stanna vid handdukar och tandborstar tänker Makena. Hon inser ju nu hur praktiskt det vore med färgkodade plastmuggar på stranden. Inget mer tjafs om vems mugg det var som blev sandig och vems som ligger därborta vid vattenbrynet och agerar strandleksak. Och återigen kan allas munbaciller hålla sig till sina egna munnar. Vill man gå vidare kan man ju sen också tänka sig färgkodade barnkalsonger och trosor. På det viset blir det ju nämligen väldigt tydligt vem som kastade sin kalsong på golvet i stället för i tvättkorgen. Inte en helt dum tanke det heller. Det finns säkert fler tillämpningsområden. Någon har kanske något ytterligare förslag? Duschhandduksproblemet var hur som helst huvudsyftet med färgkodandet och på den fronten känner både Makena, den arma tvättmaskinen och den ständigt överfulla tvättkorgen nu mer stor lättnad!