En söndag i April

Att klaga ligger inte riktigt för Makena. Förvisso skulle hon kunna skriva sida upp och sida ner om förkylningar, öroninflamation och ögoninfektioner. Om maratonammande Bebis som turas om med en hostande 3-åring att förstöra nattsömnen natt efter natt. Och om huset som tyvärr inte städar sig själv när orken tryter och om aprilväder som ju inte precis är något att jubla över. Men klagolåt gör ingen glad, så det låter Makena bli.

Istället tänkte hon berätta om denna söndag som inte kändes alltför kul på morgonen när hon steg upp. Maken skulle till jobbet. Hon hade huvudvärk av all sömnbrist och två av barnen var krassliga. Ute var det kallt och mycket oinbjudande med snöblandat regn och någon enstaka plusgrad. Makena kände sig less och missmodig och såg en oändligt lång dag framför sig.

Men så satte hon sig ner i Jojjans soffa. I gott sällskap av ovikt tvätt, omaka strumpor och leksaksväskor slog hon där upp sin bibel. Dagens text var psaltaren 103 och hon läste och kände hur lite ny styrka och nytt mod kom henne till del. Allt kändes dock fortfarande väldigt motigt. Hur skulle hon, trött och oinspirerad som hon var, kunna fylla en hel dag tillsammans med barnen? Hon gick ner till nedervåningen och visste inte riktigt vad hon skulle ta sig för. Men så hörde Makena sig själv säga att nu skulle de ha familjeråd! Innan hon hunnit undra var hon fick det ifrån, hade Nonno hämtat familjerådsstenen (bara den som håller i den får prata) och barnen de tre slagit sig ner i en halvcirkel på golvet. Makena slog sig då också ner, tog till orda och förklarade läget; Att här finnes nu en övertrött mamma som egentligen inte har lust till någonting alls, men att de alla ju likväl har en hel dag framför sig att fylla med innehåll. Har barnen några bra förslag på hur de ska ta till vara på dagen på bästa sätt?


Och visst hade de det! Nonno (av alla!) föreslår att de ska städa ett rum var. Boppo tycker att de ska få se på film om de städar hela huset. Helt på eget initiativ föreslår de också avdrag på veckopengen om de inte slutar bråka när mamma räknat till fem. Massor av ideer om vad man kan göra om man får tråkigt räknar de också upp. Alla dessa saker skrivs sedan ner på små lappar som viks ihop och läggs i en skål. När man inte vet vad man ska göra, drar man helt enkelt en lapp. Sen säger de allihopa att de vill ha söndagskola eftersom det ju är söndag! Makena kände sig inte alls pigg på något så avancerat, men gav dem i allafall ett halvt löfte.


När familjerådet var slut satte barnen igång med att leka med lite av varje. Bebisen knöts upp i sjal på ryggen och Makena tog sig an köket (som blev ett av de rum hon skulle städa enligt familjerådets belut). Hon fick det riktigt fint. Det hade hon inte väntat av sig själv denna dag. Men på något vis hade familjerådet och barnens positiva attityder gjort Makena lite gladare och när hon stod där och plockade in i diskmaskinen, bestämde hon sig för att faktiskt fixa ett litet söndagskolmöte för barnen också.


Hon kom på att det ju faktiskt fanns ett gammalt ex av något söndagskolematerial på kontoret. Hon valde av en tillfällighet temat: "Jesus gör dig glad" och hade snart konceptet klart med dockteater (Jojjans två Waldorfdockor fick rollerna), sånger, bibelord och saga. Hon annonserade ut att klockan 12 var det dax för söndagskola! Och när klockan var slagen, bänkade sig barnen de tre (Bebisen sov) i soffan tillsammans med ett gäng gossedjur (för att det skulle bli mer folk). Makena försedde dem med trummor och maraccas och så satte de igång att sjunga ett par fartfyllda sånger av hjärtans lust. Det hela blev faktiskt riktigt lyckat. Ja, det blev till och med så att Makena tydligen sagt något som berörde Boppo. Och de två fick senare ett mycket speciellt och minnevärt samtal om detta.


Resten av dagen bara gick av sig själv. Jojjan somnade på en stol och fick bäras upp till sängen. Makena och pojkarna åt lunch och Makena försökte sedan få sig en tupplur (vilket inte lyckades) innan döttrarna de två vaknade. Barnen gick senare ut och lekte hos en granne och Makena såsade omkring där hemma tillsammans med Bebisen i någon slags trötthetsdimma. Det fantastika var dock att hon kom på sig själv med att gå där och nynna och känna sig riktigt glad mitt i all röra. Och hon tänkte på att det hon pratat om med barnen (att Jesus gör mig glad) ju faktiskt fungerade på riktigt! För trots ändlösa sjukdomstillstånd, förlamande trötthet och smutsigt hem stod hon ju där vid spisen och sjöng och kände en oförklarlig bubblande glädje på insidan. Helt enormt!


Av barnens städinsattser blev det (inte helt oväntat) inget av och inte behövdes den där lilla skålen med lapparna heller. Men dagen hade blivit bra. Till middag åt de till barnens stora lycka familjefavoriten Gulaschsoppa och till efterätt fick de ett par pepparkakor var. Läggningen av de tre barnen försvårades sedan dessvärre av att Bebisen som somnat så snällt en halvtimme tidigare vaknade precis när de stora skulle läggas. Sammanbrott var nära, men tack vare väl invanda rutiner fungerade det hela ändå hyfsat smärtfritt. Sen var Makena helt slut! Utmattad gled hon ner i ett hett bad med en stor tallrik glass och en roman. Den "långa" söndagen hade kommit till sitt slut. Och den hade tack vare hjälp från ovan inte alls blivit så lång och jobbig som hon trott. Nej tvärtom hade den ju blivit så mycket bättre och meningsfullare än Makena någonsin kunnat drömma om på morgon. För detta kände sig Makena glad och där i badet sände hon upp några ord av tacksamhet till sin älskade himelske Far.

He´s turned my mourning

into dancing again

he´s lifted my sorrows

I can´t stay silent

I must sing for His joy has come

(Tommy Walker)