En insiktsfull morgon

De senaste veckorna har Makena av olika (i huvudsak bebisrelaterade) anledningar fått påtok för lite sömn. Det sägs att man inte behöver lika mycket sömn när man ammar. Makena hoppas att det är sant, för hon kommer för tillfället inte i närheten av de åtta timmarnas obruten sömn hon annars behöver för att fungera som en civiliserad människa.

Denna nobeldagsmorgon steg Makena åter upp med för få timmars sömn i kroppen. Hon var argsint och grinig. Betedde sig som om att allt hennes barn sa och gjorde var en konspiration emot henne själv. Men så slog det henne plötsligt att det ju inte var barnens fel att hon sovit för dålig och därför var sur. De sprang ju bara omkring och var barn liksom. Så orättvist då av Makena att gå omkring och småfräsa och ha sig på morgonkvisten. Sömnboven är ju faktiskt bebisen och (om sanningen ska fram) , även en viss roman som Makena ibland har svårt att släppa. Bebisen skulle ju Makena aldrig kunna bli arg på. Varför tillåter hon sig då att bli arg på sina oskyldiga barn frågade hon sig? Makena bytte attityd där och då.

Det fantastiska som nu skedde, var att det helt plötsligt inte alls kändes så fruktansvärt att lalla runt där i morgonrock med barnen stojande omkring sig. Makenas självupptagna attityd hade skymt den kärlek hon ju faktiskt känner för alla sina barn. Nu fick den fritt spelrum igen och morgonen blev inte alls så plågsam som Makena först upplevt den. Visst drömde hon fortfarande om att krypa ner i sin varma, mjuka säng. Men att dricka nyponsoppa och äta ostsmörgås med barnen, var visst inte så tokigt det heller när allt kom omkring.