måndag 23 februari 2009

KÖPES: Längdskidor!

Snön ligger vit på taken...och Makena har fått skidabstinens! En slumrande barndomspassion har åter vaknat.

När Makena var liten bodde hon i Norrland. Hela vintrarna (som var vita!) var det skidor som gällde. Utför eller på längden. Makena älskade bådadera. Varje lördag när det var fint väder drog de till Bjästabacken och åkte slalom hela dagen lång. Fikade den medhavda matsäcken med ostmackor och varm choklad i stugan (åh vad hon minns de där mörka träborden, lukten och go trängseln) när hungern blev allt för påtaglig. Och så ut i baken igen! Framåt eftermiddagen när det började mörkna (det mörknar ju rätt fort där uppe) åkte de rödkindade och glada hemåt. Underbara tider!

I skolan stod det var och varannan vecka längdskidor på schemat. Makena minns hur hon kämpade i de där spåren med bakhala skidor och påhejande fröken. Minns friluftsdagar när de skulle åka långa sträckor på sina skidor hela dagen och Makena var lite avundsjuk på att de andra barnen hade godare matsäck än hon. Massor av snö, sol och frisk luft. Härliga tider! På helgerna när solen lyste och himlen var blå hände det ibland att Makena helt på egen hand packade sin matsäck och tog sig till elljusspåret för en skidtur. Hon älskade det!

Men nu har hon inte stått på ett par skidor på över 10 år. Hon flyttade från Norrland. Vintrarna var inte vad de en gång varit och skidorna blev stående i föräldrarnas förråd. Skidåkandets glädje föll i glömska.

Men så ska nu Makenas två pojkar åka skidor i skolan och alla minnen har kommit galopperandes tillbaka! Hon känner plötsligt att hon bara måste få åka SKIDOR! Snön har legat ovanligt länge och temperaturen har stannat under noll i flera veckor. Bara någon kilometer bort finns jättefina skidspår att åka på, men Makena saknar, just det, skidor. Det är inte riktigt läge att köpa nya från butik, så hon har kollat på secondhand och finkammar blocket dagligen. Men ännu inte fått nått napp. Abstinensen stiger! Så nu gör hon en desperat efterlysning här på bloggen: Finns det någon där ute som har ett par längdskidor med stavar och pjäxor (stl 38-39) till salu för ett rimligt pris? Snälla hojta!!! Det behöver inte vara nya moderna grejor, utan går minst lika bra med den gamla varianten som fanns på 80-90-talet. Makena är säker på att det ligger bortglömda skidor på mer än en vind där ute. Snälla sälj dem till Makena så blir hon mer än glad! Snön är ju nu mer och på dessa breddgrader bara till låns. Vem vet hur länge gumman tö kan hållas stången? Makena behöver få tag i skidor NU! Hon väntar spänt på svar!

4 kommentarer:

Ebba sa...

Åååå bjästabacken!! gissa om man saknar de tiderna!!! Fick ju känna på skidåkningens fantatstiska värld när vi ju va i Sälen. It's outstanding!! Och mina barn har skiddag i morgon med, HÄR i JÖNKÖPING. Ganska otroiligt att det finns snö än faktiskt. Problemet här är att vi bara har ett par skidor och Isse tycker de är hans men Elias passar dem nog bätttre... Hur löser man en sån sak?!

Charlotte sa...

Tyvärr har jag aldrig ägt ett par skidor - men hade jag haft några hade jag gärna skänkt dem till dig. För jag tror jag helst åker skidor i fantasin. Det låter så himla mysigt, men i verkligheten hade jag säkert frusit och brutit benen. Lycka till i alla fall med skidinförskaffandet, du som vet hur man gör!

Makena sa...

Ebba: Hur löste det sig med skidorna?

Charlotte: Det var ju vänligt av dig att tänka så iaf.:) Men det låter allt som du har endel fördomar om skidåkning tycker jag ;-)

Veronica sa...

Minnen, minnen, minnen =) Själv kände jag mig väldigt obekväm i skidbacken och ville helst därifrån så fort som möjligt. Kanske man skulle våga sig på att ställa sig på ett par slalomskidor nu när man klivit över 30-års gränsen?

Roligt att läsa om dina skidminnen. Jag kommer ihåg att du åkte iväg själv ibland ut i elljusspåret - själv fattade aldrig tjusningen *S*

Direkt citat av Ferdinand "Jag trivs bättre häääääär... där jag kan ha det lungt och skönt"

Önskar dig allt gott och hoppas att du mår fint.