Vilken kille!

Makena måste bara få berätta om sin fantastiske son. Boppo. Men för att hennes läsare ska förstå vidden av hur fantastisk Boppo är, ska Makena här först ge en liten bakgrund.

Makena har ju som bekant en bebis. (Ja, några ynka små veckor till har hon faktiskt en bebis. Men sen är det slut med det. Snyft. Då fyller nämligen Bebisen 1 år! Vad ska Bebisen kallas då föresten? Tips någon?) Denna Bebis har tills för några veckor sedan, under en tid sovit riktigt skapligt om nätterna. Och även varit lätt att söva om kvällarna. Men nu har något hänt. Bebisen har för det första fått för sig att hon måste amma vid sådär 4-5-snåret om nätterna igen. Och det trots att Makena slutat nattamma för minst ett par månader sedan. Hon skriker och skriker och låter sig inte tröstas i första taget. Om Makena inte ammar förstås. Men det har hon ingen lust att börja med igen. Så många nätter den senaste tiden har Makena och Maken turats om att försöka söva om Bebisen där under vargtimmarna. De har satt hjul på spjälsängen och kör den fram och åter och säger den invanda trygga godnattramsan om och om igen. Vid behov tas Bebisen upp i famnen också. Bebisen låter sig dock inte bevekas i första taget. Makena har flera gånger kapitulerat och ändå ammat Bebisen tillslut. Men inte före 5, där går gränsen. Då brukar hon somna om. För det mesta.

För det andra har Bebisen fått för sig att protestera vid läggdax. Under ett par månaders tid har hon glatt låtit sig läggas ner i sängen och somnat bums. Så icke längre. Nu protesterar hon så fort hon hamnar i sängen och ställer sig upp och skriker. När Makena ska lägga brukar det ta ganska lång tid (nån halvtimme kanske) innan Bebisen somnar. Snabbare med pappan av någon anledning. Makena som av förklarliga skäl ofta är rätt slut framåt 19-tiden när alla barn ska läggas, orkar inte riktigt alla gånger. Är Maken hemma, få han oftast ta över. Är han det inte får hon förstås klara det själv.

Nu åter till Boppo. Boppo, har nämligen den sista tiden visat på fantastiska kvalitéer som det finns många vuxna män som inte har! Det hände första gången för några nätter sedan. Liksom många barn gör, hade Boppo den natten kommit över till föräldrasängen under natten. När så Bebisen satte igång att skrika och skrika som beskrivet här ovan, vaknade Boppo tillslut. Han måste antagligen på något sätt ha uppfattat att hans föräldrar upplevde det jobbigt med sin skrikande Bebis. För tillslut hörde man hans sömniga stämma: "Jag kan ta henne!" "Nej, det kan du inte:" svarade Makena och fortsatte omsövningen. Tillslut, vid 5-tiden, ammade hon så Bebisen och lade sedan tillbaka henne i sängen. Övertygad om att nu skulle Bebisen somna om som vanligt. Men se det gjorde den inte. Hon började skrika igen, trots att hon fått amma. Då sa Boppo igen: "Men mamma, jag kan ta henne!" Trött och less som Makena var, lät hon honom då tvivlande försöka. Boppo klev upp och började köra sängen fram och tillbaka och säga "Godnatt, godnatt och sov så gott, Boppo älskar dig...". Och hör och häpna. Efter en liten stund tystnade faktiskt Bebisen! Boppo kröp då tillbaka under täcket och somnade om. Men så vaknade Bebisen igen och började skrika. Boppo var snabbt uppe och körde samma procedur och fick henne åter att somna efter en liten stund. Sen sov hon fram till morgonen. Makena och Maken var förbluffade!

Sedan dess har han vid ytterligare ett par tre gånger gjort liknande insattser för att hjälpa sina föräldrar. I morse sov han åter i föräldrasängen. När sen Bebisen vaknade för morgon redan strax före 6 och föräldrarna låg och dividerade om vem som skulle gå upp, sa Boppo efter en liten stund: "Jag kan gå upp med henne!" Makena och Maken var mycket tacksamma och kunde somna om ytterligare en stund. Makena förundrades än en gång över sin hjälpsamme son!

Så ikväll imponerade han åter storligen på Makena! Maken jobbade, så läggningen av de fyra barnen låg helt på henne. Hon hade lagt Jojjan och höll nu på att lägga Bebisen. Men trött som hon var, tog hon en liten paus för att hämta nya krafter (bara nån minut) och satte sig en stund i vardagsrummet. Boppo kom då genast och undrade hur hon kunde sitta där? Hörde hon inte att Bebisen skrek? Makena förklarade då att hon var väldigt trött och bara behövde hämta sig en liten stund. Då skred Boppo åter till verket och tog helt sonika över nattningen av Bebisen. Och till Makenas stora förundran tystnade hon nästan på direkten! Men sen började hon skrika lite igen. Boppo suckade lite, men gick genast tillbaka och vaggade Bebisen igen. Och då somnade hon in ordentligt bara efter en liten stund. Makena var förbluffad! Vilken kille han är Boppo! Som har sådan omsorg om både sina föräldrar och sin lilla syster. Och som så moget ställer sig själv till förfogande på detta sätt. Makena och Maken har aldrig förväntat sig eller bett honom om något sådant. Han har helt på eget initiativ tagit detta ansvar. Makena tycker det är kolossalt gjort av en liten kille som inte ens fyllt åtta år. Och faktum är att Nonno (sex år) faktiskt kan han med. Han har en speciell kärlek till Bebisen och leker gärna med henne tidiga morgnar när han själv vaknat tidigt. Och ikväll när Boppo nattade, blev det nästan slagsmål. För Nonno ville natta han också! Vilka pojkar Makena har. Hon kan verkligen skatta sig lycklig som fått så underbara barn!