Makena har börjat lösa korsord. Och i vanlig ordning blir hon helt uppslukad av denna sin nya hobby. Vi frukostbordet löser hon korsord. Vid brasan om kvällarna löser hon korsord. (Ja till och med på toaletten löser hon korsord). Hon googlar och slår i Korsordslexikon och har alltid blyertspenna och sudd nära till hands.
Det hela började med att hon läste (läser) en bok av A. McCall Smith, där huvudpersonen Isabel har just korsordslösning som sin hobby. Makena blev inspirerad (som hon ju så ofta blir) och gick raka vägen till affären och införskaffade en korsordstidning. Makena upptäkte snart till sin stora förtjusning att detta var något hon gillade! Hon sätter sig och löser de lättaste orden först. Sen fastnar hon. Så klart. De resterande orden förefaller helt omöjliga att lista ut. Makena grubblar, funderar och går och lurar. Och så plötsligt faller poletten ner och hon kommer på att t ex "KRAMAS I KALLT KRIG" på tre bokstäver ska vara "snö" och att "SAKNAR NYCKLAR" åtta bokstäver ska vara "utelåsta". Med hjälp av dessa nya givna bokstäver faller så allt på plats och Makena kan lösa resten av korsordet. Vilken känsla!
Maken menar att det bara är medelålders damer som sysslar med korsordslösning och antyder därmed att Makena håller på att bli gammal. Det örat lyssnar inte Makena för en sekund på. Hon hävdar tvärt om att detta är ett ypperligt sätt att hålla hjärnan i trim och att därmed hålla sig ung och skärpt! Det är också väldigt allmänbildande och intellektuellt stimulerande har Makena märkt. Makena som alltid varit den som förlorat i sällskapsspel som TP, har nu på kort tid t ex lärt sig att det är Katharina Taikon som skrivit Katitziböckerna, att bräken är ett annat ord för ormbunke och att Zlatans söner heter Maximilian och Vincent.
Det där med intellektuell stimulans passar också perfekt. Efter år av hemmamammeri (som är underbart på många sätt med inte särskilt intellektuellt stimulerande) har Makena nämligen på senare tid märkt att hon törstar efter just detta! Härom sistens fann hon sig t ex totalt uttråkad av föräldratidningarna på öppna förskolan. Hon tog i stället ortens dagstidning och slukade (till sin egen förvåning) med stort intresse Ledaren och en artikel om årets litteraturpristagare JMG Le Clezio innan det var dax att leka "Björnen sover" med barnen. En annan gång när hon missat bussen, slank hon medan hon väntade in på Stadsbiblioteket och läste en artikel ur ÖA (dagstidningen från hennes barndoms stad). Något sådant har aldrig hänt förr. Tidigare skulle hon istället antingen bara suttit och glott där på busshållplatsen eller kanske tagit en sväng till närmaste secondhandbutik (ett annat intresse). Nu hann hon i stället lära sig att Åsa Jinder är en känd folkmusiker och en del om hennes bakgrund innan nästa buss gick.
Allt detta gör att Makena fått gott hopp om att i framtiden slå både maken och andra i TP och att inte längre behöva känna sig så bortkommen så fort samtalen handlar om annat än bebisar eller barnuppfostran. Och det kommer också att bli allt lättare att lösa korsord. Förra veckan när hon satt med ett korsord kom nämligen: "SPELMANS JINDER" tre bokstäver. Makena kunde då stolt fylla i "Åsa" lätt som en plätt!
5 kommentarer:
Där ser man :)
Själv e man kvar i mamma-dimman hihi!
Kram Jeanette
Vad roligt att läsa. Jag har längtat...
Själv har jag ju börjat studera igen (har inte så långt kvar till lärarexamen). Det är onekligen skönt att se att man har nååågra hjärnceller kvar - även om de nog är lite färre eller i alla fall ringrostigare än tidigare. Man mår bra av intellektuell stimulans. Inte tu tal om annat.
Korsord är kul, men jag har lite för lite tålamod för det just nu... Kanske när jag är lite smartare i framtiden? *kram*
Korsord är grymt kul! Löser det för sällan...
Maken och jag brukar lösa korsord tillsammans. Eller så dumpar han det i knäet på mig när han kört fast. Jag blir alltid lika mallig när jag lyckats komma på nåt han inte tänkt på ;)
Ha det bra, kram!
Jeanette: Ja där ser man. Men det första nyhetens behag har redan lagt sig. Jag är en hopplös periodare. Och mycket mammadimma är det kvar här med.
frida: Så många hjärnceller har jag nog inte kvar..att jag skulle kunna studera ;-)Alldeles för rörig. Så imopnerad av dig som klarar det!
muppensmamma: Ja visst är det!:) Fast inte när man fastnar helt.
smultron: Min make har inte en suck. Så där finns ingen hjälp att hämta. Skulle vara bra annars ju, när man kör fast.
Kram till er allihop!
Skicka en kommentar