måndag 27 oktober 2008
JAG ELSKAR DIG MAMA
Gårdagen var en lång dag för Makena. Morgonen startade obarmhärtigt med att Jojjan började tjata och skrika om än det ena än det andra medan hon satt och knaprade hårdbröd alldeles intill Makenas öra. Dagen fortsatte i samma anda med skollediga barn som inte riktigt kom igång att leka. Rastlös Nonno. Trotsig Jojjan. Och utöver det en skock barn bestående av bebis, dagbarn samt Boppo och två kompisar. Makena var trött efter alltförsena helgkvällar och gjorde sitt bästa för att hålla humöret uppe hela dan.
På kvällen när alla andras barn gått hem, Jojjan somnat framför Bolibompa och lugnet lagt sig i huset, var Makena helt slut. Hon kände sig tom och ville ingenting. Då ropade Nonno på henne. Han hade suttit vid datorn och målat en bild. När han visade vad han gjort blev Makena alldeles varm i hela hjärtat och allt som varit jobbigt under dagen var som bortblåst. Nonno gav henne sin allra varmaste kram och Makena kände att livet återvände. Tröttheten blev inlindad som i varm mjuk bomull och Makena kunde senare lägga sig med ett litet leende på läpparna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Ååå vad underbart. Snacka om att barnen är en gåva.
*kram* tillbaka! Och jag håller med. Har inte vi känt varandra i typ 12 år eller så?
Vi får se vad framtiden har i sitt sköte. Jag vill gärna se dig som en vän, även om vi nog aldrig har sagt mer än kanske två ord tillvarandra IRL.
STYRKEKRAM till dig!!
Ah, det är sånt man behöver! Lillkillen brukar skrika "Jag älskar dig!" rätt ut åt mig, när vi äter middag :)
frida:Jag kan faktiskt inte riktigt erinra att vi träffats. Vi får försöka ses nån gång när ni är i stan. På nån konferens eller så. Kram! (jag behövde din)
smultron: Ja precis! Det kom så mitt i prick också, när jag som mest behövde det.
Kram!
Underbart!!
Skicka en kommentar