I vår familj har vi genom åren fört en ojämn kamp mot spelens dragningskraft på barnen. Ända sedan min äldste son var sex år, har vi på olika sätt motarbetat ett osunt användande av media. Vi har haft olika typer av regler som fungerat bra i en period, för att snart inte fungera längre. Vi har haft regeln en timme om dagen, men då behövt vakta som hökar för att se till att tiden inte överskridits. Mycket slitigt och påfrestande. Ofta har jag känt mig förtvivlad över spelen. Över att känna att de har övertaget och att jag måste kämpa en daglig kamp för att hålla mina barn ifrån spelberoende och samtidigt bevara leklust, fantasi och nyfikenhet på livet.
Men nu, efter många år av olika tillvägagångssätt, har vi ändå hittat något som fungerar hyfsat bra. För det första har vi förbjudit spel helt under veckorna, men då i gengäld låtit dem spela fritt (under ansvar) under helgen. Vi ser på spel som på lördagsgodis eller fest; fest och godis hör helgen till. Resonemanget har till stor del gått hem.
För det andra har vi börjat använda suget efter spelen till vår fördel! För bättre morot än att få spela lite FIFA på en veckodag får man leta efter! Främst har vi använt detta för att få barnen att läsa böcker. För 13 -åringen gäller t ex att han får spela en FIFA-match (ca 15 minuter) om han läser ca 60 sidor i en skönlitterär bok. Om pojkarna är ute och leker eller sportar aktivt under en timme, får de spela 20 minuter sen. Detta har fungerat mycket bra.
Nu under sportlovet ökade effektiviteten i denna morot ännu mer! Nu var det ju hela dagar som skulle fyllas med aktivitet och spel stod högt på önskelistan. Vi kom då bland annat på att passa på att uppmuntra vår mellanstadiekille att lära sig multiplicationstabellen. Detta har nämligen varit en omöjlig nöt att knäcka! Men nu fick han tabellerna på ett papper och så ett antal minuter speltid om han klarade en viss tabell på en viss tid. Exempelvis gav ettans tabell tre spelminuter, medan åttans gav fyrtiofem. Sonen satte igång att plugga tabeller med ett fantastiskt driv (har aldrig förr hänt) och på en enda dag hade han lärt sig åttans tabell! För oss är det som ett mirakel!
Jag ser i detta en gyllene möjlighet för oss föräldrar att vända den onda trenden i samhället med barn som läser och leker allt mindre och blir mer och mer passiviserade pga av mediaberoende. Visst är det ett tufft arbete att vända en negativ trend. Du kommer att mötas av skrik och protester till en början. Men lönen är så väl mödan värd!
Sedan vi tog bort spelen under veckorna har våra pojkar blivit mycket gladare och mer harmoniska. De hittar på alla möjliga aktiviteter. Leker alla möjliga lekar och egna sporter de hittat på. De tar fram sitt gamla lego och bygger nya satser efter beskrivningar på nätet. Under OS hittade de på att ha ett eget OS i vardagsrummet och utvecklade sätt att köra stafett, curling, femmilen osv. Visst blir det mycket liv och rörelse (oljud skulle man ibland kunna kalla det), men jag har så mycket hellre det, än ett lugnt hus med två desillusionerade grabbar som inte vill något annat än sitta med sina mobiler. Och man ser så tydligt hur bra de mår av att inte längre vara beroende av spelen.
Mediaberoendet, som tidigare varit ett av mina största problem i mitt föräldraskap, har nu visat sig hela tiden vara en förklädd möjlighet! Vilken glädje och lättnad att äntligen ha upptäckt detta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar