söndag 25 oktober 2009

Besvärliga småsyskon och för långa lov

Småtjejerna är lite påfrestande denna eftermiddag. Minsta (som missat sin middagsvila) gråter och skriker för allt och inget. Storasystern sjunger tusen sånger och rabblar samma ramsa femtielva gånger. Vid middagsbordet får storebror Nonno nog...

nonno: "Småbarn är så JOBBIGA!!!"
nonno: "Fattar ni inte att jag inte är van med 4-åringar!"
nonno: "Jag brukar faktiskt vara 4 timmar om dan med 7-åringar!
nonno: "Fattar ni inte det va?"

Sedan undrar han om han får gå till skolan imorgon (måndag). Han har varit magsjuk och inte fått gå på flera dagar denna vecka. Men då får han veta att det är lov nästa vecka. Han suckar djupt och undrar om han får gå ännu, ännu, ännu nästa dag? Men då pappa förklarar att det är över en vecka tills han får gå till skolan nästa gång utbrister han:

nonno: "Varför ska lovet vara såååå långt???"
nonno: "En hel vecka!"

Men så kommer han att tänka på sommarlovet...

nonno: "Och sommarlovet är ju 10 veckor!"

Han ser ut som om hela världens bekymmer hamnat på hans små axlar och han undar uppgivet hur han i hela världen ska klara ett långt lov?

Nej, det är inte alltid lätt att vara 7 år. Förra veckan tyckte han att helgen är för kort och att han minst borde få vara ledig fredag också. Annars hinner han ju inte leka så mycket som han behöver. Och så måste man skriva bokstäver massor av gånger och det suger. Hå hå ja, ja.


5 kommentarer:

Ebba sa...

Stackars Nonno. Inte lätt att vara 7 år... :-)

BETSY sa...

Här har vi en som säger "Jag VILLE inte ha en lillebror!" Och handen på hjärtat. Nog är det lite jobbigt att ha småsyskon ibland?! Det tyckte nog min syrra i alla fall ;)

Indianerna sa...

Maria, har du några bilder på Madeleine och Jonatans
bröllop? Vet inte alls hur bruden såg ut och jag är sååå nyfiken. (Om det inte är till för mycket besvär alltså).

Kram från Lisa

Handlarn i Spiken sa...

Fantastisk att höra. Jag undrar när dom tar det ifrån dom det på skolan, när allt i skolan blir pest.
Du får återkomma om det.

Sebbes Fruga sa...

Betsy: Nej, du var alltid underbar...! ;-)