Makena har flyttat!

Nu var det ett bra tag sedan något hände här inne. Orsaken till det är att Makena och hennes familj har F L Y T T A T!!! I två hela år har Makena och hennes make kännt att de inte kan bo en dag till på gamla stället. Skolbarnet hade 3 mil till skolan, maken hade 6 mil till jobbet och Makena blev galen på allt körande med barn var eviga dag och att maken var borta så mycket (han kunde inte ens sova hemma alla nätter). Att det regnade in i badrummet och att Makena tvingades tvätta i ett överbelamrat, skitigt garage är bagateller i sammanhanget. Men nu är alltså den tiden över! I mars köpte paret Makena ett fantastiskt hus som ligger fantastiskt bra till för alla inblandade. Barnen får gångavstånd till skolan, maken får 2 timmar kortare restid/pass till jobbet och Makena får tvätta i en liten, men alldeles underbar tvättstuga. Ja, faktiskt allt blir bara så mycket bättre för hela familjen i detta nya hus. Makena känner en djup, ödmjuk tacksamhet till sin Gud.

De senaste månaderna har därför av naturliga skäl gått i flyttens tecken. Makena hade planen klar med en välorganiserad flytt från början till slut. Varje rum fick sin egna speciella färg och varje låda en färg (beroende på rumtillhörighet) och ett nummer (beroende på upppackningsprioritet). Makena hade också en liten "flytta kasse" med allt som kan behövas. Där fanns flyttjournal (med att-göra-listor, alla rum , färger, lådor och dess innehåll mm), tejp, snöre, sax samt pennor i alla rummens färger. Där i början var Makena så barnsligt inspirerad att hon till och med började brodera "Flytta" på den röda kassen. (Det hela avstannade dock när hom kommit halvvägs på andra t:et). Nu sinkades visserligen tidsplanen rejält av en 6 veckors lång förkylning, men sen satte Makena igång! Hon började packa och slänga och ge bort i hög fart. Bara sådant som älskades eller användes fick nåden att stanna kvar. Hon insåg dock tidigt att barnen inte kunde rådfrågas om något älskades. De påstod sig nämligen älska ALLT. När Makena t ex skulle till att slänga en gammal sliten matta som stått bortglömd i garaget, slog Boppo (inte så olikt trädkramare) sina smala armar kring den ihoprullade mattan och bedyrade förtvivlat att det var hans älsklingsmatta som var det bästa han hade. De älskade barnen visade sig även ha bestämda åsikter om vad som kunde packas undan och inte. Det vill säga, de ville inte packa undan någonting som var deras. Speciellt Jojjan vägrade acceptera att en viss tröja eller bok var nerpackad och såg på sitt bestämda vis till att få den upppackad igen. Slutligen lyckades dock allt trots de motarbetande barnen hamna antingen på loppis, tippen eller i lådor. Endast en bråkdel av alla saker hamnade i sista minuten helt osorterat i ett par lådor och några pappkassar (en klar förbättring sen förra flytten!) och flyttlasset kunde gå.

Så nu sitter hon alltså här i sitt hett efterlängtade hus. Och fast den nu snart gått en vecka sedan inflyttningen kan hon och maken inte riktigt fatta att huset är deras på riktigt. Att drömmen har gått i uppfyllelse och att alla deras böner angående boendesituationen har besvarats på ett helt fantastiskt sätt. De första dagarna kändes det som att de bodde på ett fint hotell eller kanske var hemma hon Makenas syster på besök. Det är nämligen enormt stort för Makena (och maken) att bo i ett hus som faktiskt är fint och faktiskt ligger där de vill att det ska ligga. Makena går varje kväll in i föräldrabadrummet och känner sig lyxig när hon borstar tänderna i sitt helkaklade badrum. Barnen har redan bekantat sig med grannbarnen på gården och Makena är hel övertygad om att här kommer de att trivas och bo länge!