Fascineras
om och om igen över
min yngsta dotters lekande! Nu är hon sju år, men ännu leker hon minst lika passionerat och fantasifullt som när hon var fyra! Leken tar
aldrig slut. När jag
på kvällen, en bra bit efter läggdags, ännu en gång säger till henne att avsluta och
göra i ordning sig inför natten, svarar hon argt och
indignerat:
"Man
får faktiskt inte förbjuda barn att leka!"
Sen fortsätter hon som om inget har hänt och leker och leker. Jag
har inte hjärta
att avbryta. Jag låter henne i sin takt sakteliga leka sig ur leken -hon vet trots allt någonstans längst inne att det ändå är dax att sluta - och väntar tålmodigt ut henne tills hon frivilligt sätter sig i min famn för att gosa. Då gäspar hon och börjar nog inse själv att hon faktiskt är trött. Men så utbrister hon:
"Jag
vill alltid vara barn!"
"Jag
vill vara barn hela tiden på jorden och sen vill jag vara barn i himlen!"
Men så stannar hon upp och säger lite konfunderat.
"Men
man kan väl ändå fylla år?!"
Den
bekymrade rynkan i pannan slätas dock snabbt ut igen och hon rycker på axlarna och säger obekymrat:
"Fast
det spelar nog ingen roll, för i himlen finns ju ändå redan allt man vill ha!"
Och så får hon något drömmande i blicken och börjar berätta om himlen...
"Där finns det en massssssa
playmobil och Friends-lego och det är byggt stora land med play-mo och Friends-lego, kojor och
allting, mycket mer än som finns här!"
Hon
gestikulerar vilt med armarna när hon berättar....
"...och
där får man alltid leka! Och sen ska
jag springa till en tiger och gosa med den och känna hur mjuk den är. För i himlen är tigrar inte farliga. Och sen vill jag gosa med
en såndär som bor 5000 meter upp i
bergen i Peru...vad heter de mamma?"
"Chinchilla?"
"Ja,
en chinchilla! Tror det finns chinchillor i himlen mamma? Då ska jag gosa med dom!"
Hon gosar
med ett låtsad
chinchilla mot kinden och myser.
"Och
giraffer! Jag vill klättra upp på en giraff och klättra över i ett träd!"
"Åh, jag längtar till himlen mamma! Där är det bara lugnt och skönt, precis som man vill ha
det, och där är det inget sånt där ont som det kan vara på jorden."
Så börjar hon sjunga på en gammal psalm som jag och
hennes morfar ofta sjunger...
"Jag
har hört om
ett land utan tårar,
utan sorg, utan nöd
utan strider och där ingen av sjukdom mer lider och en gång, tänk en gång är jag där...."
Men så stoppar hon mitt i sången och utbrister:
"Men
tänk om det blir fisk till middag?!
Då blir det ju sorg!"
Hon ser
med ens bestört
ut. Men så
slappnar hon av igen och säger glatt:
"Nä, det blir nog pannkaka istället!"
Så där håller hon på. Länge, länge. Tillslut har hon äntligen kommit i nattlinnet
och borstat tänderna
och satt sig tillrätta bredvid mig i soffan. Vi ska läsa Peter Pan och Wendy, den fulla versionen i en fantastisk utgåva med underbara bilder.
Jag säger att jag bara ska läsa en liten bit, för nu är det ju så sent. Hon grymtar lite, för hon vet ju att det brukar
bli spännande.
Jag börjar
läsa. Vips är både hon och jag fångade i Landet Ingenstans
tillsammans med Peter, Wendy, piraterna och alla de andra. Sidorna flyger fram
och det blir många
fler än jag
tänkt. Mitt i kapitlet nyktrar
jag dock till och säger att nu har jag läst mycket längre än jag skulle. Då tittar hon på mig med glittrande ögon och myser. Sen springer hon iväg och ska ha en kvällsmacka. För hennes storebror kom just in
i köket
och brer sig en macka. Och då ska hon såklart också ha en! Men hon vet att hennes nådatid börjar rinna ut och äter snabbt upp mackan,
springer snabbt och borstar tänderna igen och springer sen tillbaka till mig i soffan och
ger mig den allra varmaste och mest kärleksfulla kram.
"Godnatt,
min snälla,
underbara mamma! Vi ses imorgon!"
Sen springer
hon äntligen
iväg och
hoppar i säng. Förhoppningsvis somnar hon fort
och drömmer
härliga drömmar om himlen, tigrar och
gosiga chinchillor. I famnen har hon vår alldeles riktiga chihuahua. Kanske kan den tas för en chinchilla från Peru i hennes drömmar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar