På tur i norska fjällen

I helgen var Makena, maken och Bebisen i Norge. De hade fått privilegiet att tillsammans med makens kusin Fredrik låna en superfin timmerstuga uppe i Kvitfjäll. Makena såg fram emot ett par fridfulla dagar med sköna naturupplevelser och vila till kropp och själ.

Efter en god nattsömn, (utan en massa hoppande barn klockan 6) steg Makena den första dagen upp vid niotiden. Denna dagen skulle de "ut på tur". Matsäck packades och ordentliga skor snördes på fötterna och så åkte de med bil längs slingriga bergsvägar. När vägen blev alltför svårframkomlig fortsatte sällskapet till fots mot en liten sjö. Värmen var nämligen minst sagt tryckande och speciellt Makena längtade väldigt efter ett svalkande dopp. Hon var så desperat att hon på allvar övervägde att lägga sig platt på magen i en större vattensammling. Hon lät sig dock hållas när Fredrik intygade att de snart skulle komma fram till en riktig sjö.

Efter några kilometers vandrande uppenbarade sig mycket riktigt sjön och Makena fick sitt efterlängtade dopp. Fredrik sa att norrmännen skulle skratta åt dem som bara gick en så kort sträcka. Det brydde sig Makena inte om, hon tänkte bara på att få bada. Flera härliga timmar spenderades på kantiga stenar intill den lilla sjön. Det stektes pannkakor, badades och njöts i fulla drag av den vackra rogivande naturen. När det framåt eftermiddagen var dax att bege sig mot stugan igen, frågade Fredrik om Makenas make hade bilnyckarna? Han hade nämligen sett att han tagit dem under dagen. Till allas förfäran svarade maken att han inte hade en aning om var nycklarna fanns! De påstods ha lagts ner i makens ficka, men fickan den var tom. I två hela timmar letade och letade de alla tre efter den försvunna nyckeln. De lyfte på varenda sten flera gånger om, vände ut och in på alla väskor och fickor och var i vattnet i tur och ordning och letade. Men nyckeln var och förblev borta!

Himmlen blev mörkare och mörkare när stora svarta moln började torna upp sig. Vinden blev så där regnförebådande och Makena sade bestämt att nu var det dax att ge upp! Skulle de bli tvugna att ta sig hela vägen tillbaka till stugan till fots, så var det hög tid att sätta igång menade hon. De andra höll motvilligt med. Något missmodiga började de så färden mot bilen, som de under alla omständigheter var tvugna att ta sig in i. Inne i bilen fanns nämligen stugnyckeln. Och barnvagnen som låg i bagageluckan skulle det inte heller skada att få tag i med tanke på ovädret som närmade sig. Till allas stora lättnad gick det oväntat lätt att ta sig in i bilen. En annan bilnyckel visade sig funka utmärkt. Men starta bilen kunde den inte, så det var bara att låsa och börja gå. Regnet började falla. Åskan mullrade och då och då lystes den mörka himlen upp av en blixt. Makena insisterade på att de skulle jogga för att dels hålla värmen och dels komma fram så fort som möjligt. Det gick faktiskt över förväntan bra. Makena som tränat joggning ett par veckor kände att orken bar. Maken (som hade skavsår) och Fredrik (som hade stor ryggsäck) ville dock helst gå märkte hon. Makena jagadade dock på dem emellanåt när hon tyckte det var dax att springa en sträcka igen. Bebisen som fick en ovanligt snabb färd i vagnen, tröttnade dock efter ett tag. Makena sprang då i förväg med vagnen och hittade ett gammalt skjul efter vägen och slog sig ner intill väggen för att amma. Bebisen lades tillbaka i vagnen, men blev tvär arg. Hon skrek och lät sig inte bevekas. Maken satte henne då i sjal på ryggen och allt blev frid och fröjd. Dyblöta fortsatte de så sin vandring upp och ner för backar. Några enstaka bilar passerde dem emellanåt och alla tittade lika förvånat på det till synes lustiga lilla sällskapet; Makena iförd joggingskor, kort jeanskjol och tunnt sommarlinne, maken släpande på ena foten halvväg utanför sin ena joggingsko och med en glad men blöt bebis på ryggen, samt Fredrik skjutandes en tom barnvagn framför sig. Alla lika genomblöta. Ingen av de stirrande bilisterna erbjöd skjuts. Det gjorde dock inget, för alla kunde de redan skratta åt sin besynnerliga belägenhet och kunde trots allt njuta av de utsökta vyerna som uppenbarade sig då och då längs vägen. Glada i hågen kom de så tillslut fram till den varma stugan. De hade då avverkat över 1,5 mil och Makena tänkte att nu skulle väl inte norrmännen skratta iallafall. Nu hade de gått på en riktig tur och var väl värda den varm dusch och myset med god mat, eld i kaminen och trevligt sällskapspel som följde. Makena kände att hon kanske inte fått vila till kroppen just denna dag, men själen mådde gott av detta lilla äventyr. Dagen därpå blev det även vila för kroppen. Och det ordnade sig med bilen tack vare en mycket snäll svärfar och att stugans ägare hade ett ärende till stugan redan nästa dag. Slutet gott, allting gott. Och Makena kan verkligen rekomendera en tur till norska fjällen. Det är en fantastisk upplevelse!

Trehjulig cykelglädje

I familjen Makenas ägo har det så länge nån kan minnas funnits en lila trehjuling. Troligen dök den väl upp nångång när Makenas första barn skulle börja cykla. Varför den fortfarande finns kvar är en gåta. Inget av barnen har nämligen någonsin lyckats cykla på den. I brist på annat har dock Jojjan nu i vår tappert sparkat sig fram (trampa har inte gått) på denna ytterst svårcyklade trehjuling. Makena och maken har väl tänkt skaffa en bättre cykel åt henne, men än har det inte blivit av. Så hon har kämpat där på sin värdelösa trehjuling (hon ger sig inte i första taget) medan Nonno susat förbi på sin röda tvåhjuling och Boppo glidit förbi med skateboarden. Aldrig har hon klagat.

Men så kom hon idag på den geniala idén att ta in trehjulingen. Makena sa först att hon inte fick cykla inne. Men så såg hon hur Jojjan plötsligt lyckades trampa med tramporna och få cykeln att gå framåt som normala trehjulingar. Och hon hade inte hjärta att hindra henne. Lyckan av att helt plötsligt kunna cykla lyste ur ögonen. Fram och tillbaka mellan hallen, köket och vardagsrummet cyklade hon. "Imorgon ska jag cykla hela daaaaan." sa hon till Makena med glittrande ögon då och då när hon passerade. Hon cyklade och cyklade och cyklade. Ända tills Bolibompa började. Då tog hon en paus. Men direkt när barnprogrammen var slut kom hon till Makena och bad om att få cykla bara en liten stund till innan läggdax. Inte kunde Makena neka henne det. En hel halvtimme till av cyklande blev det. Tillslut lyckades dock Makena få Jojjan att frivilligt parkera trehjulingen vid en vägg i vardagsrummet och göra sig redo för sängen.

När tandborsting och sagoläsning var avklarat och Makena stoppat om sin lilla lyckliga tös, utspelade sig denna lilla konversation:

jojjan: "Nu ska jag sova jättelänge..." (gäspar)
jojjan: "...sen ska jag vakna och gå ner på natten."
makena: "Nej, men du ska ju sova ända tills det blir morgon!"
jojjan: "Nej...jag ska gå ner på natten."
makena: "Vad ska du göra där nere då?"
jojjan: "Jag ska cykla på min trehjuling!"(Stort lyckligt leende)

Sitter bebisen på pottan?

Makena har gjort en revolutionerande upptäckt i sitt föräldraskap. Bebisar måste inte nödvändigtvis ha blöja! Nu höjer säkerligen flertalet läsare på ögonbrynen och undrar vad det är för tokigheter Makena nu kommer med. Men faktum är att bebisar i många andra länder och kulturer aldrig sett en blöja och än mindre haft någon på sig. I OS-värdlandet Kina t ex, har blöjjättarna mycket svårt att ta sig in på marknaden. Blöjor anses nämligen där som något ytterst primitivt. Men blir inte föräldrarna nerkissade och nerbajsade då undra nu någon? Svaret är nej. Det hela handlar om att kommunicera med sin bebis. EC (Elimination Communication) heter det här i väst och innebär helt enkelt att man lär sig läsa sin bebis signaler när den behöver kissa eller bajsa. I andra kulturer är detta lika självklart som att mata sin bebis när den är hungrig. När bebisen signalerar kiss/bajs håller man helt enkelt ut bebisen och låter den göra sina behov på lämpligt ställe.

Makena och Bebisen har börjat med EC. Makena läste om EC på nätet och blev såklart inspirerad att prova. Eftersom Makena (om sanningen ska fram) alltid tyckt att det här med blöjbyten varit väldigt besvärligt och tidsödande, lät det som en oemotståndlig tanke att slippa hela eländet. Makena började lite lätt med att låta sin Bebis vara bar om rumpan hemma och försökte samtidigt titta efter hur Bebisen betedde sig strax innan en kissning eller bajsning. Hon upptäkte då att det ju är bra mycket smidigare att bara torka upp en liten kisspöl här och var, än att köra hela proceduren med att ta av/på kläder och blöja i tid och otid. Vid varje kissning har Makena (och entusiastiska syskon) sen sagt "kssss" för att lära Bebisen att det ljudet betyder att man kissar. Hon provade sen att hålla Bebisen över handfatet och säga "ksss". Experterna på nätet hade nämligen lärt Makena att Bebisen då kommer att kissa (om den är nödig förstås). Och till Makenas stora förundran kom det faktiskt en skvätt där i handfatet! Makena blev så entusiastisk att hon redan andra dagen av EC:ande åkte och köpte en fin röd potta på Röda Korset till Bebisen.

Makena har nu gått vidare med att rutinkissa Bebisen före och efter sömn och amning och när det var ett tag sedan en kissning. Bebisen sätts på pottan. Makena säger "kssss" och 9 av 10 gånger kissar då Makenas lilla Bebis! Makena har även gjort lite framsteg i signaltydandet. Bebisen sitter ju som bekant i sjal då och då. Nu har Makena lärt sig att om Bebisen börjar hoppa och oma sig i sjalen, betyder det troligen att en kissning eller bajsning är på gång. Och igår när Bebisen låg i famnen och ammdes började hon att släppa fram och tillbaka och bete sig allmänt bökigt. Trots att Bebisen var nykissad och nybytt (hon använder ibland tygblöjor) och just skulle till att få sova, kom Makena ihåg ett tips om att sådant bökande kan tyda på bajsnödighet och satte lite tvivlande Bebisen på pottan. Och till hennes stora förundran och förtjusning kom mycket riktigt en bajsning i pottan. Makena tycker att det är hur häftigt som helst att på detta sätt kunna kommunicera med sin Bebis! Och till och med Makenas mycket skeptiske make har blivit mäkta imponerad.

Ännu är Makena bara nybörjare på EC. Bebisen har tygblöja när de är borta eller när hon ska sova (även om bebisar faktiskt aldrig kissar i sömnen). Men Makena håller så ofta hon hinner uppsikt efter signaler. Hemma och borta sitter Bebisen på potta då och då och åtgången av tygblöjor har börjat minska. Målet är inte i första hand att få ett blöjfritt barn på rekord tid, utan att börja förstå sin bebis signaler så att hon på lite sikt kan slippa blöja. Det finns nämligen de som menar att om 5-månaders bebisar bara kunde ta sig själva till en toalett, så skulle de troligen göra det. Makena tror dem. Vem tycker liksom att det är mysigt att gå omkring med kiss, bajs eller för all del en geleklump i rumpan?

För dem som tycker detta låter intressant och vill läsa mer, kan Makena tipsa om en mycket bra hemsida i ämnet. Där finns massor av mammor (och pappor!) som har gjort samma fascinerande upptäckt som Makena. Där finns också 6-månaders bebisar som helt slutat med nattblöja och 1-åringar som är helt blöjfria :-).

Makena fick en förfrågan...

På begäran från Betsy, har nu Makena gjort en (två) bildserie på hur man knyter upp sitt barn på ryggen med en bärsjal. Det hela är inte alls så krångligt som många kanske tror, och går på ett litet kick när man fått in vanan. Det gäller bara att våga och öva! Makena bär ofta sin bebis på detta sätt när hon lagar mat, diskar, hänger tvätt eller bara skrotar runt hemma och pysslar med lite av varje. Detta bärhjälpmedel är helt ovärdeligt när man har en bebis och dessutom syskon och hem att ta hand om. Makena förstår inte hur hon skulle klara sig utan! Och dessutom får ju bebisen en massa närhet som den ju så väl behöver. Nöjd mamma och nöjd bebis. Perfekt! Här nedan får du lära dig hur man gör. Prova!!

Liten knytskola

Lägg barnet i mitten av sjalen. Tyget ska gå från axlarna till knävecken.

Samla ihop tyget runt barnet så att sjalen nästan blir som en extra hud kring barnet.

Dra ihop så mycket som möjligt och samla båda ändarna i ena handen.

Så här!

Lyft nu upp barnet med hjälp av den andra armen, som vilar under barnets rygg och huvud.

Svinga upp hela paketet på din axel.

Lägg barnet tillrätta på ryggen.

Nu ligger barnet på ryggen och de båda sjaländarna hänger fram över axeln.

Dra ut den ena änden som bilden visar...

...och dra sedan den andra över ditt huvud så att du får en ända över varje axel.

Så här! Här är kan man nu behöva "gumpa" ner barnet en liten bit om det sitter för högt.

Så här ska det se ut bakifrån, tyg under rumpan, ner till knävecken.

Sno nu sjaländarna inåt, så att tyget blir riktigt spännt över barnet.

För de snodda sjaländarna bakåt och korsa dem under barnets rumpa.

För dem sedan in framför barnets ben och framåt igen.

Sä här! Nu är det bara att knyta en enkel dubbelknut på magen eller i sidan så är det klart!

Voila!

Nattblöjans vara eller icke vara

Det här med att sluta med nattblöja kan antingen gå helt smärtfritt utan krussiduller eller så kan det bli en mindre smidig och utdragen historia. När det gäller pojkarna gick det snabbt och lätt för den ena, men inte för den andra. Dock var det i båda fallen så att Makena bestämde när det böjade bli dax och pojkarna var helt med på noterna. I fallet Jojjan verkar det bli den utdragna varianten och denna gång får inte Makena bestämma när det ska slutas. Nej för ser ni, det ska Jojjan! Dvs Makena tycker inte att Jojjan ännu är mogen att ta bort blöjan, men det tycker Jojjan.

Under en tid har hon nu därför vissa nätter velat vara utan blöja. Makena som ju inte vill vara den som sätter stopp för en eventuell begynnande mognad på detta område, har låtit henne vara utan de nätter hon velat. Och i vilket fall som helst vill Makena inte tvinga Jojjan att ha blöja om hon nu så gärna vill slippa. Ännu har Jojjan dock inte lyckas vara torr en enda natt, utan har tvärt om vaknat "plaskeblöt" (som gammelfarmor Britta skulle ha uttryckt det) framåt midnatt och kommit över till Makenas säng. Den senaste veckan har Jojjan trots uteblivna framgångar lagt in en ny växel och vill nu vara utan blöja varje natt! Makena har bäddat med plastad frotè, tagit hand om plaskeblöt unge om nätterna, tvättat och haft tålamod.

Men så igår kväll när det började närma sig läggning, kände Makena att det skulle vara så underbart skönt om Jojjan kunde tänka sig ha blöja den natten. Dels är det ju rätt tröttande i längden att väckas av plaskeblött flickebarn var eviga natt och dels låg alla plastade lakan i tvätten. Makena frågade Jojjan om hon inte skulle ha blöja ändå? Det skulle hon såklart inte! Makena drog en djup suck och stillade sig för ett ögonblick. Att börja bråka med Jojjan om det hela kändes inte aktuellt. Makena vill inte utöva tvång när det gäller en såndan sak. Men samtidigt ville hon ju inte heller få en förstörd madrass och önskade slippa nattlig utryckning pga kiss. Då kom plötsligt en ingivelse (från ovan?) att erbjuda Jojjan att måla något fint på blöjan med tuschpenna. Jojjan nappade direkt! Makena fick måla. Och hon målade i tur och ordning på Jojjans begäran en hund, en blomma, en nalle och en ko. Sen ville Jojjan helt plötsligt ha blöja och glad och sprudlande lät hon Makena sätta på blöjan och allt var frid och fröjd. Madrassen var räddad och Makena fick en ovanligt lugn natt. Helt fantastiskt!

Ikväll ska det målas igen. I skrivandes stund väljer Jojjan en ny färg på pennan och Makena ser fram emot ännu en kissfri natt!

En värdefull nyckel

Makena har en treåring. För dem av er som inte vet, är treåringar i allmänhet rätt viljestarka och bångstyriga små personer. Makenas treåring är ett synnerligen envetet exemplar, som ofta sätter Makenas tålamod på hårda prov. Som erfaren fyrabarnsmor har Makena lärt sig att välja sina strider med omsorg. Så vill Makenas treåring Jojjan, ha fyra tröjor på sig istället för jacka, så visst får hon det. Och vill hon sitta i Bebisens säng och borsta tänderna istället för att stå i badrummet så visst, varför inte liksom? Men då och då är ju Makena ändå tvungen att säga nej! Och då blir Jojjan inte glad. ”Men jag viiiiiill” kan hon vråla högljutt och länge. Hon kan slåss, spraka och skrika: ”Dumma mamma!”. Makena måste tyvärr medge att hennes tålamod många gånger brustit. Makena har blivit så arg och trött på sitt älskade envisa lilla barn. Och hon har många gånger känt sig rådlös och uppgiven.

Igår var en sådan gång. Jojjan hade gnällt och skrikit om än det ena än det andra mest hela dan och Makena fick tillslut nog! Men istället för att bli arg och skrika tillbaka fick hon en plötslig ingivelse att spegla sin dotter. Dvs härma henne. Jojjan vrålade i vanlig ordning: ”Dumma mamma!” och Makena satte igång på samma sätt. Kastade sig Jojjan på golvet, gjorde Makena likadant. Stampade Jojjan i golvet, stampade Makena i golvet. Och hon behövde inte hålla på särskilt länge med sitt lilla experiment. Nästan med det samma kom Jojjan alldeles av sig med att skrika och bete sig och tittade storögt på Makena. Och efter bara några minuter var hela senariot som förbytt. Makena och Jojjan skrattade ikapp och busade och hade hur mysigt som helst! Jojjan ville leka Kurra gömma och det ville då såklart Makena (liksom Boppo och Nonno) också. Makena kände att hon hittat en mycket värdefull nyckel till att lösa konflikterna med sin dotter.

Redan nu idag fick hon så åter användning för denna sin nyfunna nyckel. Jojjan började envist vråla: ”Jag viiiiill” om något hon inte fick och Makena svarade med samma mynt (denna gång med mycket glimt i ögat): ”Jag viiiiill”. Genast började Jojjan skratta och på nolltid var Makena och Jojjan åter bästa vänner. Makena är lyrisk.

När Makenas make fick höra om detta, konstaterade han att både Jojjan och Makena nu skulle få bättre hälsa som ett brev på posten. Han hade nämligen läst om någon forskare som kommit fram till att ett vredesutbrott sänker imunförsvaret under nio timmar. Medan ett rejält skratt tvärtom stärker imunförsvaret upptill hela tjugofyra timmar! Makena och Jojjan har med andra ord allt att vinna på att skratta tillsammans i stället för att bråka. Och de kan härmed se fram emot en sommar utan envisa förkylningar, men full av goda skratt!