söndag 31 juli 2011

Den är som elektricitet, den håller saker igång


Sitter ute på altanen intill några lila blommande skönheter som jag inte vet namnet på, trots att de växer intill mitt hus. Kvällssolen värmer skönt och mina trötta ben får vila mot pumpen till poolen. Jag sitter där och läser min nya roman; Niceville som jag hittade på loppis här om dagen. Ett riktigt fynd både vad gäller pris och innehåll må jag säga! I alla fall. När jag så sitter där och läser och myser (för det är en riktigt sådan där varm och härlig bok) poppar det plötsligt upp ett citat om bön bara sådär:

"Men problemet är att om jag börjar be för miss Skeeter så vet jag att samtalet kommer att fortsätta nästa gång som vi ses. Och nästa och nästa. För det är vad bönen gör. Den är som elektricitet, den håller saker igång"


Tyckte det var så klockrent så jag bara var tvungen att skutta till datorn och dela med mig. Och nu var det gjort. Så. Nu ska jag fortsätta där jag var i boken innan solen försvinner. Ha en fin kväll alla fina bloggläsare!

lördag 30 juli 2011

Vad bön betyder för mig

Varje morgon (eller snarare förmiddag ibland nu under semestern) söker jag upp en stilla plats i naturen. Oftast går jag ner till åkern eller så sätter jag mig på en sten i skogen. Med mig har jag tidebönsboken. När jag så funnit mig min stilla plats slår jag upp morgonbönen för den aktuella dagen. Varje bön börjar så här:

"Herre öppna min mun till ditt lov
så vill jag förkunna din ära
Gud kom till min räddning
Herre skynda till min hjälp"

Dessa ord ber jag från hjärtat medan jag blickar upp mot skyn. Jag är fast övertygad om att Gud hör mig och är nära mig. Dessa ord hjälper mig också att be oavsett hur jag känner mig. Jag kanske inte alls känner för att be. Jag kanske känner mig trött, arg och irriterad eller allmänt ur form av någon anledning. Men när jag ber dessa ord: 

"Herre öppna min mun till ditt lov, så vill jag förkunna din ära"

..ber jag Gud om hjälp att komma nära honom. Det blir alltså hans förtjänst alltihop. Själv har jag ju inte mycket att komma med. Men när jag ber dessa ord fylls jag alltid (och jag menar alltid), av ett lugn och en frid. Min själ stillar sig och jag kan sedan fortsätta att sjunga hymnen som hör till och de följande skrivna bönerna i frid. Hela tiden ber jag dem direkt till Gud som om han stod bredvid mig. Och oavsett i vilket själsligt tillstånd jag varit när jag först började, går jag sedan alltid hem uppfylld och glad. Jag har fyllts med Guds eviga frid och fått hans eviga perspektiv på min dag. Oro och bekymmer har jag fått lägga i hans hand. Jag har fått styrka för allt dagen kommer att innebära och jag har fått lyfta upp familjemedlemar, släktingar och andra människor som jag tänker på i bön inför honom. Det fyller mig mig med en sådan trygghet och förtröstan som är svårt att beskriva i ord. 

Dessa bönestunder betyder allt för mig! Under hela dagen sedan har jag denna förnimmelse av att Gud är nära och med mig i allt jag gör. Då och då under dagen småpratar jag så också med Gud om stort och smått. Det är så fantastiskt att ha denna förmån. Att ha denna Gudomliga vän. Hur skulle jag klara mig utan Honom?

onsdag 27 juli 2011

Full fart på konferens, men lite tid för bloggande

Hej alla kära bloggläsare! Ja, jag ser att ni är här och kikar in och det gläder mig. Vill bara titta in här en snabbis för att tala om varför det är lite dåligt med blogginlägg just nu. Det är nämligen så, att denna vecka pågår en stor konferens i vår kyrka. Den kallas "Europakonferensen" men skulle lika gärna kunna heta "världskonferensen", då det kommer flera 1000 besökare från hela världen. Jag och barnen är där hela dagarna och då finns inte mycket tid och ork kvar till bloggande på kvällen. Men har du vägarna förbi Uppsala så titta gärna in. Finns mycket att göra för alla åldrar och det råder riktig festivalstämning.

På återseende!

söndag 24 juli 2011

Min dotters första skriftliga berättelse


Jag har i sommar fått sådan inspiration att utveckla mitt skrivande. Jag har alltid gillat att skriva, men aldrig direkt satsat på det. Så som ett första steg har jag nu börjat en gratis skrivkurs på nätet. Eftersom jag då håller på med detta mitt ibland barnen, har ju de blivit nyfikna. Då har jag så klart entusiastiskt berättat! En kväll höll jag en liten spontan "skrivarskola" för de tre största och lärde dem lite grundläggande struktur för en berättelse. Alla tre var sedan fullt upptagna med att skriva sina berättelser under hela kvällen. Så härligt!

Morgonen därpå gick jag upp tidigt och trodde jag var den enda som var vaken. Men gissa vem jag fann vid köksbordet? Jo, min 6-åriga dotter Jojjan. Hon satt där så fridfullt och skrev vidare på sin berättelse!

Denna berättelse skulle jag nu vilja dela med er (jag har fått hennes tillåtelse). Jag tycker nämligen den är fantastiskt bra för att vara skriven av en tjej som inte ens börjat i förskolklass än. För er som inte kan tyda hennes text (som är fritt stavad, har vissa ord som saknar flera bokstäver och som inte har mellanrum mellan orden) skriver jag mellan varje "kapitel" på vanligt sätt.

Så här har hon skrivit:

DEVRENGONGEFLiKA
SOMHTEROSA HONSPELADEFOTBOL
HONVANSORTHONVANMED200
NÄRHONKHMOTHONPANGKAKA
EFTERPANGKAKAN
OTHONGLAS

Det var en gång en flicka som hette Rosa.
Hon spelade fotboll.
Hon vann stort. Hon vann med 20-0.
När hon kom hem, åt hon pannkaka.
Efter pannkakan åt hon glass.

DED VARENORM
FASTDÅDÖDÅDEROSA
DENochDÅSÅFIKHONENGLASTiLochNÄRHON
HADEÄTiTUPGLASEN
KOmROSASKATTochDÅ
JEDHONMJÖLKTILLKATTEN

Det var en orm.
Fast då dödade Rosa den och då så fick hon en glass till.
Och när hon hade ätit upp glassen kom Rosas katt.
Och då gav(jedde) hon mjölk till katten.

DEDVARENKATT
SOMSKULEPRISFONGA
ENROTAMENSÅ
JiKDOMPRESiSÖEREN
VÄGMENPRESiSDÅ
KOMEBiLDÅBLV
ROTANPÅKÖD

Det var en katt som skulle precis fånga en råtta.
Men så gick dom precis över en väg.
Men precis då kom en bil. Då blev råttan på körd.

Tycker det är helt underbart att få ta del av hennes allra första texter på detta sätt! Jag bara ler när jag ser stavningen på vissa ord. "GONG" t ex. Hon har tidigare frågat hur ng-ljudet stavas och lärt sig flera olika ng-stavningar. Här fick hon in rätt ng-stavning som ju är det svåra i det ordet, men så blev det ett o istället för å. Helt underbart. "PANGKAKA" tycker jag också är en helt underbar tolkning av ordet pannkaka!

Så roligt att ha en liten tjej som precis ska till att tillgodogöra sig skriftspråket! Jag har en grundskollärarutbildning i grunden och läs- och skrivinlärning var ett av mina favoritämnen under utbildningen. Nu har jag en egen liten en här hemma som älskar att experimentera med språket. Hon har f ö längtat till hösten hela sommaren. Hon ska ju börja i förskoleklass till hösten och det ser hon fram emot med enorm förväntan. Ska bli minst lika kul för mig har jag starkt på känn!

torsdag 21 juli 2011

Ett litet köttbullsknep


Idag slog jag på stort och gjorde egna köttbullar. Lilla L har vid varje måltid under de två senaste veckorna ungefär sagt att hon vill ha: KÖTTBULLAR! Så idag tänkte jag att jag gör väl köttbullar då! Slog på Alltinget på webben och satte sen igång och gjorde smet. Sen stod jag där och gjorde små köttbullar i godan ro och tyckte det hela var rätt så trevligt.

Och det var väl tur att jag tyckte det! För nu ska ni höra vad den lilla fröken L hade mage att säga nu när hon äntligen fick köttbullar.

 "Det är inte riktiga köttbullar, det är lööök i dom" 

"Jag vill ha fina runda köttbullar!"

Barn alltså! Och som inte detta var nog fyllde Jojjan i att de på IKEA är mycket godare! Och finare. Jaja. Man får inte ha för ömtåliga känslor som mor. Nonno försökte trösta mig och menade att dessa köttbullar kvalade in som köttbullar på alla punkter. De såg ut som köttbullar. De luktade som köttbullar och de smakade som köttbullar. Alltså var det köttbullar jag gjort! Jag får väl vara nöjd med det. Och inte är jag nått proffs på köttbullar, det ska erkännas. De blev både småvinda och lite brända här och var. Men goda var de. Och det är väl huvudsaken!

Ett litet köttbullsknep vill jag bara dela med mig nu också när jag ändå är igång med köttbullssnack. 


Jag har nämligen lärt mig att man kan doppa ett matskedsmått i kallt vatten och sen fylla den med köttfärssmet och knacka ut försiktigt. Då får man jämnstora köttbullar och det sägs att de ska bli runda också. Mina blir dock inte riktigt det, men det har väl med vana att göra också kan jag tro.


Smidigt värre är det i alla fall och fort och lätt går det. 

Varenda liten köttbulle försvann sen,.Det tar jag som ett gott betyg. Så det så!


tisdag 19 juli 2011

In the kladd


Lilla L är kladdig om munnen och står förnöjt och sjunger medan hon tvättar sig...


In the kladd, the kladd, the kladd. 
In the kladd, the kladd, the kladd...

Mycket charimgare och bättre än orginalet tycker åtminstone jag. Och vem fattar vad "the club" är liksom. Klart det är "in the kladd" han sjunger den där Danny!

måndag 18 juli 2011

Skattkammarön och andra litterära underverk



Jag har läst en fantastisk bok; Skattkammarön av R.L Stevenson. En riktig klassiker som jag bara inte fattar att jag har missat! Som barn tänkte jag kanske att det var en bok för pojkar och sedan jag blev vuxen, att det var en bok för barn Men så hittade jag den på loppis för ganska länge sedan och ställde den i mina pojkars bokhylla i hopp om att de skulle läsa och berikas av litteraturens rikedomar. Boken har dock fått stå orörd. Tills för en tid sedan! Då fann jag mig själv en dag desperat längtande efter en ny härlig bok att sätta tänderna i. Då, den dagen för någon vecka sedan, då biblioteket var stängt och jag hade läst ut de andra böcker jag hade hemma, då hände det sig så att jag i brist på andra alternativ gick till mina pojkars bokhylla. Tänkte att jag kanske kunde läsa någon av Narniaböckerna eller någon av de andra klassiker jag samlat åt mina kära gossar från loppisar. Då. Precis då. Föll mina ögon på denna bok; Skattkammarön. Jag tänkte att jag ger väl den en chans då. Trots att jag fortfarande såg den som en barnbok. Men så fort jag började läsa de första raderna på den första sidan, blåste alla mina falska fördomar bort sin kos. Själv satt jag kvar i lugnet som uppstod och fångades genast av det rika språket och den fantastiska skildringen. Mycket snart blev boken också så spännande att det var svårt att lägga den ifrån sig. Följden blev att jag låg och läste alldeles för länge om kvällarna och sedan drömde om pirater och sjörövarskepp hela natten lång, i bakhuvudet nynnande på: "Femton gastar på dömanskista yo ho ho och en flaska med rom.." Men det var det värt! En så fantastisk bok av världsklass är värd lite sömnbrist och mystiska drömmar.

Ett par dagar efter att jag sedan läst ut boken och fortfarande gick och kände den goda eftersmaken på tungspetsen hände något mer! Jag strosade åter omkring bland bokhyllorna på en loppis och vad skådar mina ögon?! Om inte just denna bok Skattkammarön! Men här i ett helt fantastiskt utförande, med stor text och stora målade bilder som var och en var ett konstverk i sig.


Jag blev alldeles salig och bläddrade förtjust...


...och tittade på de fantastiska illustrationerna, vissa stora som ett halvt uppslag!


Jag återupplevde boken genom bilderna och blev nästan sugen på att läsa den igen!

Som om detta sen inte var nog, hittade jag ytterligare två klassiker i samma härliga utförande;


Alice i underlandet och Pinocchio

Och kan ni fatta! Böckerna såldes rakt av för 10 kronor styck!! Jag trodde inte de var kloka men prisade i tysthet mitt sällsamma fynd!

Dessa böcker har jag nu härliga planer för. Jag ser mig själv i fotöljen bredvid den sprakande brasan med en av dessa böcker i min hand. På golvet framför brasan sitter mina fyra barn och grillar mashmallows. De grillar och mumsar medan de andäktigt lyssnar till högläsningen och då och då får titta på de fantastiska bilderna. Skattkammarön är kanske inte något för mina småtjejer än så länge, men då får vi spara den till de gånger de sover. Dessa stunder kommer garanterat förgylla många i övrigt gråa höstkvällar. Och kanske en och annan regnig sommarkväll. Jag längtar!

lördag 16 juli 2011

Trippelkalas med tre generationer!


Idag har vi haft trippelkalas minsann! Mormor, dotter (min syster) och dotterdotter har alla fyllt år i dagarna och det firade vi med tårtkalas och paket såklart!


Men innan kalaset kunde börja måste man ju baka tårtan! Jag skickade då först iväg hela kusinhögen på bärplockning! Killarna försvann sedan spårlöst, men tjejligan visar här stolt upp resultatet.


Sen var ett av födelsedagsbarnen, aka min syster så snäll och gjorde tårta på beställning; sockerkaksbottnar, med mosade bananer emellan, på med grädde smaksatt med vaniljsocker och sen toppa med en massa härliga färska bär! Mest jordgubbar och hallon, men även några enstaka blåbär som barnen också fick med sig från skogen. En riktig sommartårta som det sig bör i Juli!



Under tiden syster gjorde tårtor, passade jag på att smita undan och slå in paketen. Alltid i sista minuten med sånt som jag är. Men en härlig hög blev det sen (alla var dock inte från mig såklart)! Alla verkade uppriktigt glada över sina presenter till min stora glädje. Jag har nämligen ingen riktig talang för det där med presenter jag. Men jobbar hårt på att bli bättre, det gör jag! Idag verkade det som jag lyckades!


Sen var det bara fram med flagga och porslin och ropa dit alla barnen så var kalaset ett faktum! 
 Tillsammans fyllde de 116 år! Ni får själva försöka räkna ut vem som fyllde vad. Lycka till med det ni!

HURRA, HURRA, HURRA, HURRA!!!

fredag 15 juli 2011

Min favoritsjö och en glasflaska med saft


Ska man ha fika med sig till stranden så är det så mycket roligare och trevligare att ha saften i en glasflaska och  kakorna, (eller som i vårt fall) de nybakade muffinsarna i en fin burk. Det tycker i alla fall jag. Jag blir glad av sådana små detaljer och jag  riktigt mös med ett litet leende på läpparna när jag hällde upp saften till barnen igår när vi var och badade. Sen gillar jag att filten och barnen badkläder råkade matcha med burken också.


Vi var vid min favoritsjö igår. Där är så vackert och lugnt och rogivande. Jag skulle vilja åka dit varenda gång vi ska bada. Pojkarna gillar däremot en annan strand med massor av folk och där man inte kan bygga sandslott. Jojjan tar efter pojkarna lite och menar att det är för jobbigt att gå igenom skogen på väg dit. Lilla L är dock nöjd bara det finns vatten och en badring!


Barnens mormor fick följa med igår och till min stora glädje älskade hon denna strand lika mycket som jag! Jag har trott att hon inte skulle orka gå igenom skogen, därför har hon alltid bara följt med till den andra. Men se där hade jag fel! Och pojkarna begravde en myra under ett sandslott och skulle kolla om den var kvar nästa gång sa de. Så jag har stora förhoppningar om att min favoritsjö vinner mark undan för undan. I vilket fall måste vi ju åka dit nästa gång och se om myran är kvar. Eller hur! Och så kan jag ju alltid skylla på att mormor vill dit. Överbefolkade, larmande stränder är nämligen inte min grej. Inte alls. Dessutom finns det grodor vid den här mysiga sjön. What´s not to like liksom.

torsdag 14 juli 2011

Vad man kan ha en näckros till


Hm. Vad kan man ha en näckros till?


JA!!!


Man kan ju hoppa hopprep med  den!


Perfekt när man glömt sitt vanliga hopprep hemma! 

onsdag 13 juli 2011

Ett hus fullt med skatter!!!


Vilken guldgruva biblioteket är! Varje vecka (i princip) är jag där och lånar nytt! Ovan ser ni dagens och gårdagens "skörd". För egen del är det av enormt värde att kunna låna en massa romaner. Alldeles gratis (när jag inte glömmer att lämna tillbaks dem i tid det vill säga). Men även för barnen är biblioteket en riktig skattkammare. Jag har numer tre barn som läser själva och jag ser till att alltid ha hemma spännande böcker för dem att läsa. Killarnas favorit just nu är böckerna om Akimbo av A. Mc Call Smith (ja samma som Damernas detektivbyrå). Dem avverkar de nu en efter en.



Jojjan gillar allt möjligt som är lagom lättläst för henne. Hon är en riktig bokslukerska nu! På biblioteket har de under sommaren en liten läsmorot för barn. Läser de fem böcker och skriver kort vad de tyckte om den får de en bok i pris. Hon hade avverkat fem böcker på två dagar! Sedan dess har hon läst ytterligare ett antal som jag inte håller räkningen på. Igår eftermiddag lånade jag så två nya till henne. Gissa vad? De var utlästa i morse. En ny liten hög har jag nu tagit hem till henne. Får se hur många dagar de räcker...


Man riktigt känner hur hon myser när hon kollar igenom den nya bokhögen och ska välja vilken hon ska läsa först. Idag blev det en Madicken-bok och just nu håller hon på att pyssla ett bokmärke!


Även om Lilla L inte kan läsa än hindrar det inte att även hon slukar böcker. Hon finner ett stort nöje i att sitta och bläddra och titta på bilderna. När hon ska äta kommer de också väl till pass har jag nyligen upptäckt! Hon har nämligen en längre tid varit väldigt bråkig och besvärlig så fort det ska ätas. Jag har nu insett att hon helt enkelt blir uttråkad och därför roar sig med att trotsa. Men sätter jag en bok i hennes händer låter hon sig villigt matas och maten är uppäten på ett kick! (Att hon fortfarande matas är en annan historia ja...vi jobbar på det!!)



Och såhär ser det förjämnan ut i hennes säng. Varje kväll vill hon ha mängder av böcker i sin säng. Hon ska ha så många att hon knappt ryms själv! Sen ligger hon och tittar och tittar och somnar nästan alltid med en bok på näsan!



Även killarna slängde sig över alla böckerna när jag kom hem. De hade nämligen beställt lite av varje. Boppo hade beställt en trolleribok (jag lånade hem två) och Nonno hade önskat böcker om fiske och om fotboll. Som synes satte han sig genast med en av fiskeböckerna.

Förutom detta lånade jag även en bok om schack (Jojjan har precis lärt sig spela i dagarna och vill gärna lära sig mer) och dessutom en gåtbok. Så nu har vi att göra allihop även om solen försvinner bakom molnen och regnet öser ner! Jag riktigt gnuggar händerna av förtjusning!

måndag 11 juli 2011

Sommarkväll


Sommarkväll. Vi har precis ätit middag. Det var en köttgryta som innehöll alltför mycket chilli och barnen klagade högljudt. Lite allmänt rörigt i huset då vi kom hem sent från barnens farmor och farfar igår. Istället för att stanna i det röriga och trötta hemmet smiter jag ut med en bok. Går ner till åkern. På vägen ser jag att hallonen börjat mogna. Fiskar genast upp mobilen ur fickan och ringer hem. Vill Jojjan komma ner och plocka med mig? Hon var arg just då och ville inte. Jag går vidare ner mot åkern. Böjer mig ner i skogsbrynet och plockar smultron så söta och mogna att de smälter på tungan. Framme. Kvällsolen strålar emot mig där jag står och blickar ut över fälten. Åkersådden har hunnit en bra bit på väg nu ser jag. Det som för bara några veckor sedan var späda anspråkslösa små gröna strån, har nu blivit till hela ax som står där stolt och sträcker på sig i hela sin längd mot skyn. Jag vandrar sakta vid åkerns kant. Låter lugnet komma till min själ. Sätter mig så med benen i kors på en stor mossig sten och läser en stund i min bok. Känner den ljuva sommarkvällens famntag. Så hör jag plötsligt tystnaden brytas av en gäll barnaröst. Och sedan en till liten röst; "Maaaaammmaaaa!" Om och om igen ropar de. Jag vaknar upp ur min lilla bubbla och inser plötsligt att det ju är mina egna små gullpannor till döttrar som ropar. Jag börjar småspringa tillbaka genom skogen på den smala slingriga stigen och svarar: "Jaaaa, jag kommer!" Sen ser jag dom stå där mitt i höggräset. De vill plocka hallon med mamma. Det arga att visst gått över nu. Så går vi där i hallonsnåret och plockar årets första hallon. Kan inte låta bli att stoppa en hel del i munnen direkt. Så ljuvliga är de ju, dessa stora, röda, söta. Jag ser de små fingrarna sträcka sig efter de rödaste hallonen och jag får en minnesbild. Jag var 6 år, precis som min dotter är nu. Jag hade en vit lite för trång T-shirt, korta frotteshorts och en tovig hästsvans. Jag var hos min farfar och nere vid laggården fanns det hallonbuskar. Jag plockade hallon och jag minns att jag var så förnöjd. Barndomsminnen. När klockan blir lite väl mycket säger jag att vi måste gå hem. Flickorna vill inte gå hem. Jag förstår dem. Tillslut får jag dem i allafall att motvilligt komma. Mot löfte om  få gå ut imorgonbitti och plocka igen! Ljuvliga sommarkväll.

fredag 8 juli 2011

Allt jag önskar finns vid en svensk sjö

När jag gick hem ifrån sjön i morse tänkte jag så här. Allt jag nånsin kan önska av en semester finns vid en svensk insjö. Jag behöver inga dyra utlandsresor för att bli lycklig. Inga shoppingresor eller fantastiska upplevelser. Vid en enkel liten sjö finns allt jag behöver, allt jag önskar.

Här finns skönheten. Vattnets mörka grönblå ton och vassens lysande gröna. Solen lyser bakom molnen och stänker glitter över den lätt krusade ytan. Himlen, klipporna, träden. Ett mystiskt skimmer över allt jag ser. Skönheten tar andan ur mig.

Här finns stillheten. Tystnaden. Ett andpar glider ljudlöst över den glittrande ytan. Fram och åter. Frid. En fågel flyger jublande över skyn. En stilla bris i träden. Här finns bara frid. Ingen stress, inga krav.

Här finns Gud. I denna skönhet, i denna stillhet vänder sig mitt hjärta med lätthet mot Gud. Skaparen av allt detta sköna. Jag sitter ju mitt i hans fingrars verk. Inget kan kännas mer naturligt än att just där öppna mitt hjärta i bön till honom och låta hans fullkomliga frid fylla varje rum. Fullkomlig lycka. Fullkomlig glädje. En stund senare kan jag inte låta bli att glida ner i den glittrande ytan och bli ett med skönheten. Jag simmar långsamt, med långa vida tag och bara insuper. Lycka.

Skönheten. Stillheten. Gud. Då är min lycka gjord. Då är min sommar fullkomlig!

torsdag 7 juli 2011

Darrande muskler bland diggnande biggarågrenar


Idag har jag klättrat i träd hela förmiddagen! Svärmor ville få ner biggaråerna innan de blir uppätna av fåglarna och jag var inte sen till att anta utmaningen. Upp i trädet for jag. Eller for och for. Ska sanningen fram så kände jag mig ganska ringrostig vad det gäller trädklättring i början. Det var väldigt vilka långa och osmidiga ben jag har tänkte jag. Och så klack min 10-åring ur sig: "Du var visst inte så bra på att klättra i träd du mamma!" Sen for han upp som en liten apa och satte sig längst ute på en gren diggnande under röda biggaråklasar och mumsade i sig av bären likt en kottätande ekorre. I stället för ätna kottar åkte det dock ner biggaråkärnor i en strid ström. Detta retade gallfeber på mig! Skulle jag vara dålig på att klättra i träd va? Jag gav mig upp igen och tänkte minsann visa min son jag! Jag höll mig i en gren, krumbuktade med kroppen i alla möjliga och omöjliga vinklar och tog mig omständigt upp i det på sina håll svårklättrade trädet. Men allt eftersom kände jag mig säkrare och säkrare och allt mer smidig. Snart tog jag mig ut på den där grenen där sonen suttit och varit så mallig och där fick jag tag i massor av bär jag med! Visserligen fick vissa muskelgrupper jobba obarmhärtigt hårt och de darrade och tiggde och bad mig ändra ställning bara lite grann så de fick hämta andan en smula. Deras önska bifölls och jag hittade någon ny märklig ställning att stå i för att nå bären som envisades med att sitta längst ut på grenarna. När sen mer eller mindre alla muskler darrade i både armar och ben kände jag att det nog var dax att klättra ner trots allt. Det hade ju varit ytterst förargligt att ramla ner och bryta ett ben eller två menar jag. Jag vilade så mina arma muskler genom att sitta på gräsmattan med småflickorna och en grannflicka och plocka upp de bär jag langat ner på marken. Tänkte att nu får det väl räcka med trädklättring för idag. Men ser ni nu hade jag fått blodad tand. Och efter en stund var jag uppe igen. På andra sidan av trädet. Och nu kan man faktiskt säga att jag for upp. Jag hade sparkat av mig mina sandaler vid det här laget och klättrade barfota och jag kände mig nästan som i min glans dagar. De dagar som inföll när jag var mellan 10-12 år och jag mer eller mindre bodde uppe bland trädtopparna. Denna sida av trädet visade sig vara mer vänligt inställt till långa ben och armar och lät mig ganska lättvindigt komma upp. Även här fick jag tag i massor av bär och jag måste erkänna att jag kände mig ganska nöjd sen när jag fått ihop en si sådär 10 liter i alla fall. Lite skrubbsår har jag här och där både under fötterna, på armar och ben. Det har jag visst det. Men det är sånt man får ta när man klättrar i träd. Det hör liksom till. En massa varierad träning a la min "Träna som barnen filosofi" har jag också fått. Massiv träningsvärk lär komma med posten i morgon. Men den bär jag med stolthet!

onsdag 6 juli 2011

Hoppsan!

Oj då. Det har visst inte blivit bloggat på ett tag nu. Men ni ser jag har semester. Jag bara njuter av lediga dagar hemma hos mina svärföräldrar som bor ett stenkast ifrån Vänern. Tar en simtur före frukost. Plockar blåbär. Skriver på mitt hemliga projekt. Badar med barnen nere vid klipporna och bara är här tillsammans med mina släktingar på en ö som går under namnet "Paradisön". Har egentligen flera blogginlägg på gång, men de har bara inte låtit sig skrivas än. Det kommer , det kommer. I sinom tid. Hoppas ni njuter av sommaren lika mycket som jag!

Allt gott!

söndag 3 juli 2011

En sommarsång jag sjöng som liten...


Barfota utan strumpor och skor


Ska jag vandra med dig!


Ut till sommarn där vindarna bor


Till ros och förgätmigej


Jag plockar smultron vid vägens kant


och trär sen upp dem på strå!


Det killar så skönt under foten min, jag känner gräset med tån.

lördag 2 juli 2011

Kycklingspett med jordnötssås


Det blir mycket matinlägg nu, men jag provar så många nya sommarrecept  som jag bara måste få dela med mig av! Ikväll blev det kycklingspett med jordnötssås. Supergott var det! Som i så många andra svenska hem stod maken för grillningen och jag för tillbehören och maken hade verkligen lyckats med kycklingen! Supergod och saftig och helt perfekt helt enkelt. Den bara smalt i munnen och doppad i jordnötssåsen var den helt fantastisk! Tyvärr blir inte mina matbilder fullt så fantastiska. Det beror väl kanske på en kombination av att jag inte har någon större vana av matfotografering och att jag är för hungrig för att lägga ner någon större möda på bilden innan jag äter upp objektet så att säga. Men även om ni inte börjar dräggla när ni ser mina matbilder får ni ta mig på orden och tro på att det är så gott som jag säger. Denna rätt var också härligt enkel att göra, vilket som jag sagt tidigare är viktigt för mig när det gäller sommarmat. Här kommer receptet (den som liksom jag äter LCHF hoppar bara över riset):

Kycklingspett med jordnötssås

Kycklingspett

1 kg kycklingfilé
salt
peppar

Jordnötssås

1 dl jordnötter
1 stor scharlottenlök
2 vitlöksklyftor
1 dl jordnötssmör
1 tsk sambaloelek
400 g fet kokosmjölk
1 lime
smält smör

Servera med ris, plockgrönsaker och kanske en grön sallad

1. Förbered grillen. Koka riset.
2. Skala lök och vitlök, hacka och lägg i en skål. Mixa med mixerstav el dyl. Tillsätt jordnötterna och mixa igen. Hetta upp smöret i en panna och fräs löken och jordnötterna på medelvärme i 2-3 min. Blanda ner jordnötssmör och sambaloelek och fräs ytterligare 1-2 min. Blanda ner kokosmjölk och limesaft. Koka på låg värme i 10 minuter. Smaka ev av med mer jordnötssmör, salt och peppar.
3. Dela kycklingarna i mindre bitar. Salta och peppra och grilla dem på grillen.


Trevlig sommarkväll!

fredag 1 juli 2011

Sommarlunch

På sommaren tycker jag att maten ska vara god, smaka sommar och vara enkel att tillaga.


 Idag gjorde vi det väldigt enkelt med matjesill, en sallad och en enkel cremefraichesås. Barnen fick korv istället för sill och maken och barnen åt även mos gjort på de sista gamla potatisarna, grädde och smör.  Istället för potatis gjorde jag zuccini med smält ost; bara att skiva och lägga på ett ugnsfast fat, lägga några skivor stark ost på och så in i ugnen på ganska hög värme några minuter. Såsen är samma som till köttfärsspetten och i salladen var det bara några rivna isbergsalladsblad, ruccola och skivade rädisor (eller "de där rosa" som Lilla L kallar dem). Ruccola smakar sommar tycker jag så det vill jag ha i nästan varenda sallad i sommar!


En bit Finn Crisp med smör och prästost på smakar ljuvligt att ha till!

Trevlig helg!