måndag 28 februari 2011

Ett litet paket till en liten nyföding


I det här paketet ligger en liten hemsydd present till barnens allra nyaste lille kusin som föddes i lördags. Nu ska vi åka och snusa på det lilla underverket och ta hand om de nyblivna föräldrarna lite. Ska bli så fantastiskt mysigt!! Visar senare vad som ligger i paketet...

Blodad tand trots misslyckat bak!


Alltså. Jag får nog erkänna att detta första surdegsbak blev ganska misslyckat. Mina bröd har ju inte minsta likhet med Sötasakers bröd till att börja med. Sen blev det väldigt mycket skorpa om man säger så och väldigt lågt. Typiskt misslyckat bröd. MEN. Det var ändå gaska så gott att äta med lite honung på. Man känner på smaken att det finns potential till ett riktigt härligt bröd. Jag var ju lite slarvig med andra jästiden, så brödet blev antagligen överjäst. Sen var det säkert annat som gick fel med. Det fina i kråksången är dock att jag fått blodad tand! Genast när jag insåg att brödet inte blivit lyckat blandade jag till en ny surdegsstart. Och senare på kvällen hittade jag den här roliga sidan om surdegsbakning och läste med stort intresse. Trots att jag redan hade lagt mig, var det inte långt ifrån att jag gick upp igen och satte en till surdeg enligt den sidans föreskrifter...idag ska jag i allafall prova! Så roligt och inspirerande att lära sig nått nytt!!

söndag 27 februari 2011

Äntligen fått händerna i surdegen!


Jag har varit omåttligt trött under helgen, men efter förmiddagens Gudstjänst i min kyrka (veckan absoluta höjdpunkt!) fick jag i eftermiddag äntligen ork och lust att sätta händerna i surdegen! Jag lånade makens Iphone, pluggade in hörlurarna och satte igång att röra ihop degen. Precis när jag skulle till att knåda berättades det i radioprogrammet jag lyssnade på att det är mycket lättare att knåda på en vaxduk. Vilken timing! Jag hämtade genast fram en vaxduk från linneskåpet och började knåda, knåda och knåda! Surdegar ska nämligen knådas omsorgsfullt och länge. En riktigt trevlig och rogivande sysselsättning såhär på söndagseftermiddagen måste jag säga. När degen sen skulle jäsa under sådär ca två timmar passade jag på att ligga och läsa och sova. Även det en skön söndagssysselsättning. Degen skulle sedan bakas ut till två små limpor stod det i receptet. Och det var tur att det stod små, för även om degen jäst rejält och bra, så sjönk den ihop och det blev två små söta limpor kvar bara. Men efter nästa jäsning på en timme (som snarare blev två timmar pga av min glömska) var det två gigantiska limpor som knappt fick plats på plåten längre! I skrivandes stund gräddas de enorma limporna i ugnen och en ljuvlig doft börjar sprida sig i köket. Ska bli mycket spännande att se och smaka på det färdiga resultatet om en liten stund! Såklart återkommer jag med bilder och utlåtande om smaken.

lördag 26 februari 2011

Vad döljer sig bakom gardinen?


Vad är det som döljer sig bakom gardinen?


Jo det är Lilla L som leker på sin favoritplats vid fönsterbrädan.

Här står hon ofta, ofta vår lilla goa tjej. Länge kan hon leka med sina legogubbar eller babiedockor här. Ser så fridfullt och härligt ut. Hon har funnit sig en plats i vårt hus som är hennes egen. Med tre äldre syskon som far runt och väsnas så behövs det en lugn vrå att dra sig undan till ibland.


fredag 25 februari 2011

På loppis med barnen

Att gå på loppis med barnen är riktigt roligt! Igår åkte vi som sagt till Röda korsets loppis och barnen hade med sig sina egna pengar (som de fått i present, sparat mm) De fick gå runt och välja vad de ville ha och jag måste säga att jag tycker de gjorde bra val!


Boppo (10) köpte tre Kalla Anka tidningar och två Kalle Anka pocket. Han var helt lyrisk över det billiga priset. "Mamma, fattar du!" De kostar bara 10 kronor!!" Han vet ju att nya Pockets kostar runt 70 kronor...



Nonno (8), fotbollskillen nummer 1, köpte tre fotbollstidningar. "ÅH FETT!" var hans kommentar när han såg dem. Han köpte även en klurig kub. "Ägigt, det är ju en sånn som Jonte (hans farbror) fick i julklapp! Han har dock inte förstått sig på den än och pappa eller kanske Jonte själv får nog hjälpa honom med denna.


Jojjan (6) köpte en gossehund och ett klurigt spel. Nio kort med "halva" fjärilar som ska passas ihop. Mycket svårare än man tror. Hon var så noga med sin börs och sina pengar och räknade i förväg ut hur mycket hon behövde och tog fram pengarna innan hon gick till kassan. Det är en stor sak att ha egna pengar och handla själv när man är sex år.


Lilla L (3) har inga egna pengar ännu. Men hon fick såklart också välja ut en sak. Hon föll pladask för denna barbiedocka!

När vi sen kom hem med alla "nya" saker försvann alla barn åt var sina håll med sitt. Grabbarna la sig i varsin säng och läste i sina tidningar. Jojjan tog fram spelet och satt länge och klurade med det. Lilla L försvann med sin barbie. När Jojjan inte orkade klura med spelet längre hämtade hon sin hund som hon döpte till Ronja. Hon sa att hon låtsades att hon just köpt en hundvalp och sen lekte hon och Lilla L tillsammans med sina hundar. Jojjan med sin Ronja och Lilla L med en hund hon fick då hon fyllde 3. 

Fantastiskt så rolig och lyckat det kan vara att gå på loppis med barnen. Själva upplevelsen att få handla vad man vill för egna pengar är ju i sig spännande och lärorikt. Sakerna kostar inte mycket, man stödjer samtidigt en god sak och man har fått göra något roligt tillsammans. När man sen kommer hem har barnen roliga saker att sysselsätta sig med och mamman kan koppla av efter äventyret. Kan det bli mer perfekt?!




torsdag 24 februari 2011

En sneakpeak bara...


Haft en mycket mysig och lyckad eftermiddag med barnen i stan idag! Bland annat besökte vi Röda Korsets loppis. Hade tänkt berätta om våra lyckade fynd där. Men fem timmar med fyra barn sätter sina spår. Även fast de varit som änglar allihop! Är så trött så jag nästan mår illa. Så jag lämnar bara en liten sneakpeak på en del av fynden. Vad jag ska använda ovanstående till ska jag också berätta en annan dag när ögonen inte går i kors. Hade även tänkt baka ut mitt livs första surdegsbröd ikväll. Men det finns inte en chans att jag orkar det heller. Ska "mata" den lite nu bara så får det bli ett projekt för helgen. Sängen nästa!!

onsdag 23 februari 2011

Rulla frallor med gung!

Fotografen för dagen är ingen mindre än min lilla busiga 3-åring! 

I eftermiddag efter jobbet fick jag rycket att baka lite grova frallor! Slängde först in en kyckling i ugnen och sen satte jag i gång. Slog på Alltinget på webben och började röra till degen. Sen blev det lite fartig musik lagom tills jag skulle rulla de små bullarna. Härlig känsla att dansa loss rullandes små frallor! Och underbart att känna att man orkar! Igår orkade jag ingenting och det blev gröt till middag...Men idag har vi varit ute i den underbara solen hela eftermiddagen. Barnen har lekt i skogen och vi har lyssnat och kikat på fåglar med kikare. Massor av frisk luft och härligt LJUS! Verkar ha gjort susen.

Nu står 25 härliga frallor på jäsning och ska snart in i ugnen. Blir gott med nybakat bröd till kvällsfikat ikväll! Annat än igår det. Då hade trötta jag glömt att handla och vi fick hålla till godo med knäckebröd...men ikväll blir det andra bullar!

Recept på grova frallor med eller utan gung!

25 g smör
5 dl mjölk
50 g jäst
1/2 tsk salt
1/12-2 dl russin
1 l rågsikt
2-2,5 dl vetemjöl

Smält smöret och häll i mjölken. Värm degvätskan till 37 grader och häll över den smulade jästen. Rör tills jästen löst sig och tillsätt sedan russin, salt och rågsikt. Arbeta ner så mkt vetemjöl som behövs tills degen släpper bunken. Låt jäsa under duk i ca 30 min och baka sedan ut på mjölat bakbord. Rulla 20-25 frallor,  lägg dem på plåt och låt dem jäsa i ytterligare 30 minuter under duk. Grädda i ugn 225 grader i 10-12 minuter.

En trevlig kväll till alla er!



tisdag 22 februari 2011

Boppos fantastiska kaka!


Idag blev det för ovanlighetens skull 11-kaffe här hemma. Dvs 11-kaffe för mig och 11-mjölk för småtjejerna (pojkarna var redan ute någonstans). Till detta hade vi denna fantastiskt goda kaka som min ännu mer fantastiske Boppo 10 år bakade helt på egen hand igår! Eller inte helt på egen hand. Lilla Buset, hans 3-åriga lillasyster, insisterade på att få hjälpa till. Så hon fick tillslut lov att hälla i mjöl och kokos. Och efteråt ställde han undan alla saker och sköljde det mesta. Så köket var på inget vis i kaos efter baket. Lite stolt blir man allt. Receptet hämtade han ur "Kalle Ankas kokbok" som jag själv fick när jag var i hans ålder och det kommer här:

200 g smör
2 1/2 dl strösocker
3 ägg
3 dl vetemjöl
1 dl kokosflingor
1 dl kakao
2 tsk bakpulver
2dl mjölk

Glasyr:
1 dl florsocker
2 msk kakao
2 msk vatten
1/2 dl kokosflingor

Sätt ugnen på 200 g. 
Rör smör och socker pösigt. 
Rör i äggen, ett år gången. 
Blanda vetemjöl, kokosflingor, kakao och bakpulver i en annan skål och rör ner det i äggblandningen. 
Rör till sist i mjölken. 
Smöra och bröa en form. 
Fördela smeten i den och grädda kakan i mitten av ugnen i 35-40 minuter.
Ta ut kakan ur ugnen och låt den bli helt kall. 
Blanda florsocker och kakao i en skål. Rör i vattnet-lite åt gången tills glasyren är alldeles slät och blank. bred glasyren över kakan och strö över kokosflingorna.

Medan kakan stod i ugnen var unge herrn ute och spelade fotboll. Men han hade med sig mobilen som han ställt in på rätt tid och kom inrusande och tog ut kakan när mobilen ringde. Gick ut och spelade igen medan den kallnade och kom sedan in och gjorde glasyren. Efter middagen var det sedan en mycket stolt kille som bjöd på efterrätt och Lilla Buset solade sig lite i glansen genom att påpeka att hon faktiskt hällde i mjölet! Härliga ungar! 




måndag 21 februari 2011

Stillheten och fågelsången

 Detta är min favoritplats om våren. Högst upp i trädet där fågelholken sitter brukar Koltrasten sitta och sjunga i försommar kvällen.

Har den senaste tiden känt mig instängd då det varit så fruktansvärt kallt ute (-25 i lördags). Jag har längtat ut till skogen. Till stillheten och fågelsången. Längtat tills det ska bli vår och jag kan sätta mig på min mossiga stubbe i kvällssolen, lyssna på koltrastens sång och tala med Gud. Det är balsam för själen.

Idag var det dock bara några minusgrader och framåt eftermiddagen sken solen från en klar himmel. Jag bestämde mig för att ta på mig skidorna och ge mig ut på en liten tur. Men jag kom inte så långt som ut på gärdet som jag först tänkt. För på vägen genom skogen överaskades jag av en hel liten hop av blåmesar. Jag stannade upp där på skidorna och de små fåglarna hoppade runt på grenarna och sökte mat. Stod en god stund där i solen och bara förundrades. De verkade inte störas av mig utan kom riktigt nära. Det var jag, solen och fåglarna. När jag stod där upptäckte jag också en hackspett högt uppe i en gran. Jag skidade sedan  vidare upp i skogen förbi min mossiga stubbe och granen där koltrasten brukar sjunga om vårkvällarna. Uppe i en glänta stannade jag åter i solskenet. Bara blickade upp mot den blå himlen och grantopparna. Små sjok av snö rasade då och då ner från en grangren och förde med sig ett lätt prassel och en sky av små, små flingor som spreds för vinden. Bland grenarna upptäckte jag ännu fler fåglar som hoppade runt längst ut bland grangrenarna. Rofyllda ljud. Ett och annat litet fågelpip och hackspettens dova knackande högt uppe bland topparna.



På vägen hem tyckte jag eftermiddagsljuset var så vackert. Försökte fånga det på bild utan att lyckas något vidare. En ljuvlig eftermiddag var det och nu när jag vet att jag kan ta mig upp i skogen och stillheten på skidorna, gör det inte så mycket att snön ligger djup och att det ännu är bra länge kvar tills våren är här. Stillheten och friden finns där redan.

Embryot till mitt livs första surdegsbröd


Vad är detta för en bunke jag håller upp framför vår hemtrevliga köksbonad (Delad glädje är dubbel glädje)? Jo det mina vänner är embryot till mitt livs första surdeg! Har hittills i mitt liv fått uppfattningen att surdegsbröd är komplicerat, invecklat, en hel vetenskap och heeeelt omöjligt att lyckas med! Därför har jag aldrig ens tänkt tanken att våga prova.

Men så hittade jag det här surdegsreceptet på bloggen Söta saker och hon kallar det enkelt!! Det där lilla ordet enkelt fick mig att våga titta på det i alla fall. Och när jag började läsa receptet så stod det inte ett ord om att det skulle vara omöjligt att lyckas med. Nej, då. Hon bara förklarar glatt och metodiskt hur man gör dag för dag och får det att låta som att jag, som inte vet ett dugg om surdegar, faktiskt kanske skulle kunna klara detta. Läser receptet om och om igen och hittar inget som verkar ovanligt eller konstigt. Lusten att försöka själv smyger sig sakta på mig. Och ju mer jag läser, ju mer stiger lusten att erövra nya områden och prova mina vingar över nya fält. Helt plötsligt finner jag mig själv grävande i skåpen efter en bunke med lock och vips så står jag där och rör till första dagens surdegsladdning. Helt respektlöst mot dess omöjlighet står jag där och tror plötsligt att jag kan baka surdegsbröd!

Nu återstår det att se om jag lyckas...

Fortsättning följer...

English tramslation:

This morning I found a recipe for leavened bread. I have had the idéa that leavened bread is impossible to succeed with. I have there for never even lookt at a recipe of leavened bread. But the fakt that it was called simple made me think that I actually could do this!  To be continued...

söndag 20 februari 2011

Söndagspyssel för en 3-åring


Denna söndageftermiddag ville maken och jag söndagsvila lite efter maten. Vår 3-åring lilla Buset ville dock leka med oss. Jag hittade då på ett pyssel som jag tänkte hon kunde underhålla sig själv med en stund.

Jag satte mig med penna och papper och frågade henne vilka bokstäver hon ville ha (hon är jätteintresserad av bokstäver just nu). Hon började med att säga de hon kan; L, E, A, H...Sen fortsatte hon med att säga att hon ville ha sina syskons bokstäver, farmor och farfars bokstäver osv osv. Tillslut hade vi en hel radda med bokstäver (och dessutom ett par siffror) och jag skrev dit alla en gång till så att vi hade två stycken av varje.


Därefter klippte jag ut bokstäverna och la dem på ett fat. Bad henne hämta lim och ett färgat papper.


Så visade jag henne hur hon kunde välja en bokstav och limma fast den. Leta efter en till likadan och limma fast den bredvid. Hon tyckte detta var roligt och sa stolt till storasyster "Ja pysslar!" när hon kom och undrade vad hon gjorde.

Dock ville hon att jag skulle vara med och göra detta tillsammans med henne. Det blev alltså inte självgående som jag så fint tänkt ut. Men vi satt en bra stund tillsammans med detta och när jag kände att jag fick nog gick hon och storasyster med på att leka själva. Så sen fick jag en lång och välbehövlig söndagslur till sist i alla fall. Och när barnen tröttnade på att båda föräldrarna bara sov och sov gick maken upp och bakade en kaka och fikade med dem så att jag fick sova ostört så länge jag ville. En riktig klippa till man är det jag har!

Trevlig söndagkväll!


English translation

This Sundayafternoon me and my husband wanted to rest after dinner. But our 3 yrs old girl wanted us to play with her. I then invented a craft I thought she would like to do by her self for a while. I wrote some letters (two of each letter) on a paper, cut them out and showed her how she could glue them in pair on a paper. She liked this craft, but wanted me to do it together with her. After doing this she run away and played with her sister so I got to sleep anyway. When all of our kids got feed up with us sleeping so long, my husband got up and made a cake with them so I could get some more sleep. He is so great!

lördag 19 februari 2011

Sök friden och bevara den


Jag läser en helt underbar bok just nu; Sök friden och bevara den Vill bara dela med mig ett litet stycke ur den om Guds kärlek och hur vi tillitsfullt kan förtrösta på Honom.

"Att betrakta Jesus som ger sitt liv för oss, som med en "alltför stor kärlek" uppenbarad på korset, detta är vad som kan ingjuta förtroende och tillit. Att ständigt kontemplera ett sådant yttersta bevis på kärlek - "Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner" (Joh 15:13) - med trons och kärlekens blick, skulle detta inte långsamt kunna befästa vårt hjärta en orubblig tillit? Vad kan man frukta från en Gud som så påtagligt har visat oss sin kärlek? Hur skulle han inte kunna vara för oss, totalt och helt och fullt på vår sida, hur skulle han inte göra allt för oss, denne Gud som är människornas vän och som inte "skonade sin egen son utan utlämnade honom för att hjälpa oss alla (Rom 8:32)? Och "om Gud är för oss, vem kan då vara mot oss? (Rom 8:31) Om Gud är för oss, vilken ondska skulle då verkligen kunna skada oss?"

fredag 18 februari 2011

Trött fredag

Barnen röjer undan leksaker och jag vilar. Hör att de kör dammsugaren med. Barn kan! Själv är helt paj ikväll så det är tur det. Att de kan om de vill menar jag. När de städat klart ska jag ta fram fredagsmyset och tända ljus. För trött för att ens tänka på att lägga upp någon fin bild. Önska er en trevlig helg kan jag i alla fall.

Trevlig helg!

torsdag 17 februari 2011

En liten burk med tandpetare


Min 6-åring var uttråkad och hade "iiiiingenting att göra". Då tog jag fram en burk tandpetare, gav henne en ganska stor bunt och uppmuntrade henne att lägga dem i ett mönster. Jag sa att det är väldigt svårt att lyckas lägga ett mönster med alla tandpetarna, men riktigt duktiga barn klarar det. Det senare sa jag för att uppmuntra henne att använda dem alla och inte bara några få. Det fungerade! Snart var hon fullt sysselsatt med att lägga sitt mönster. Lugn, harmonisk och focuserad. Efteråt var hon mycket stolt över att ha klarat att lägga alla stickorna. Lyst som en liten sol och var så förnöjd. Sedan var det inte längre några problem att leka igen. En liten burk med tandpetare gjorde tricket! Provade senare med att låta min 8-åring som såg lite desillusionerad ut att prova han med. Även han blev snart försjunken i arbetet med att lägga ett mönster och fick ett skönt lugn över sig.

Denna lek inte bara aktiverar ett uttråkat barn. Den tränar även barnets koncentrationsförmåga och dessutom fingrarnas finmotorik. Det är en bra träning i att kontrollera sina handrörelser, vilket sedan barnet har nytta av när det ska skriva och rita. Är det inte fantastiskt att något så enkelt kan ge alla dessa förtjänster! Så fram med en burk tandpetare nästa gång ditt barn har tråkigt!

English translation:

My 6-yrs was "bored to death".  I gave her a box with toothpicks and encouraged her to make a fine pattern with them. Also said that only very skilled kids can make a pattern with all of them. Said that to encourage her to use all of them and not just a few. It worked and she made this pattern and suddenly became calm and harmonic. Afterwards she was very proud of her self and run away playing again. Also tryed it on my 8-yrs old. He also liked it! This game is not only good for bored kids, but is also good for the fin motor ability and the ability to consentrate!

onsdag 16 februari 2011

Bästa tipset ever!!


 Så här ser det ofta ut hemma hos oss. Med en massa små barn som lägger pärlplattor och trär halsband är 
detta i det närmaste oundvikligt. Jobbigt och tidsödande är det att plocka upp. 


Men så fick jag världens bästa tips igår på Johannas fina blogg. Hon visade hur man på detta sätt trär en nylonstrumpa över dammsugarslangen och spänner den hårt.

Sen suger man helt sonika upp pärlorna på detta sätt! Hur genialt är inte detta!! Man får bara se till att hålla slangen över en burk el dyl innan man stänger av dammsugaren, annars ramlar de ju ner på golvet igen.

Redan idag fick jag användning av detta bästa tipset ever. Ett av dagbarnen ville ta ner en låda från en byrå och råkade då samtidigt välta ut en burk med pärlor som stod bredvid. Denna gång behövde jag dock inte sucka djupt över detta. Blev istället glad att genast få prova denna nya metod och fann att det fungerade suveränt! På några ynka sekunder var pärlorna tillbaka i burken: Helt fantastiskt!! Tusen tack igen Johanna!

tisdag 15 februari 2011

Kallt K


Veckans bokstav är K. Eftersom vi nu också håller på med sinnet känseln, tyckte jag det  kunde vara en kul grej att barnen fick träna på att forma bokstaven K i snö. Gick ut och hämtade in lite snö på en bricka (bara det var ju annorlunda och spännande) och så drog jag först formen på K k och barnen fick sedan följa sträcken i snön med sina fingrar och känna hur den kändes. Alla var rörande eniga om att den kändes kall!! Blev ju då väldigt naturligt att göra barnen uppmärksamma på att kall börjar på k!

Om små barn får rika tillfällen att forma och se bokstäver på olika sätt, underlättar det den senare skrivinlärningen. Ju fler sinnen som är involverade, dess då bättre! Här är det kreativitet som gäller. Denna gång var det snö som kom till användning. Jag märkte dock att snön snabbt blev kramsnö när den kom in i värmen. Så någon längre stund kunde vi ju inte hålla på med detta. Men roligt var det så länge det varade.

måndag 14 februari 2011

En hjärtepresent till fåglarna



Inspirerad av Lilla a har vi idag gjort fågelmat i sandkakeformar. Passade särskilt bra idag att vara inne och pyssla när det ute är karga -25 grader. Småfåglarna tackar nog inte heller nej till lite extra fett att värma sig med i kylan. 

Vi smälte först kokosfett i en gryta. Barnen fick vara med och lägga i kokosfettklumparna. När det sedan smälte hällde vi i fågelfrön och rörde om. I formarna la vi också snören till hängare. Hällde upp kokosfettblandningen i rena sandformar och lät det stelna. På eftermiddagen gick vi sedan ut och hängde upp talgfigurerna i träden.


Alla-hjärtans dag till ära gjorde vi också några i hjärtformar så att småfåglarna riktigt ska känna sig älskade denna kalla, kalla dag. Nu är det bara att vänta och hoppas att de små fåglarna dyker upp och förser sig med härligheten.

torsdag 10 februari 2011

En spännande låda att sticka ner sin lilla hand i!


Vi jobbar just nu med tema kroppen och de 5 sinnena. Först ut bland sinnena blev känseln. Jag fick nämligen inspiration att göra en "känna-låda". Tog första bästa kartong jag hittade. Strök lim på lådan, slog in den i ett lite grovare presentpapper och skar sedan upp ett hål mitt på. Alldeles lagom för en liten hand. Skar sedan upp en lucka på baksidan där man kan stoppa in saker att känna på. Limmade fast ett litet band på luckan (en liten bit av det på insidan av luckan och resten hänger löst på framsidan) så att man lätt kan dra upp den.

.
Sen satte jag igång och dekorerade lådan med vad som fanns till hands. En bit färgglatt tyg från IKEA, lite guldstjärnor här och var. Ett rött band runt hålet och en liten kompletterande garnstump På insidan av hålet limmade jag sedan fast en tygbit som jag klippt ett kryss i. Vid närmare eftertanke borde jag ju använt filttyg, då detta lär fransa sig snabbt. Men då är det väl bara att byta. Vips så var "känna-lådan" klar!


I lådan kan man sedan lägga lite vad man vill och låta ett barn i taget känna med handen med förbundna ögon.  De får försöka bestämma om den är hård eller mjuk. Varm eller kall. Len eller kantig eller kanske taggig? På bilden ser ni lite exempel på vad jag lagt i lådan; påskfjädrar, en grankvist, en kotte, en len sten, en kantig sten, en kloss, en nopperkloss samt en bit av ett lite grovare sandpapper. Jag har även provat att lägga i en liten blöt tygbit, en tesked jag värmt i vatten och en isklamp.

Barnen blir på detta sätt medvetna om sitt känselsinne. De får träna på att sätta ord på vad de känner och på så sätt utöka sitt ordförråd. Man kan också prata om vad man inte kan känna. T ex vilken färg det är på föremålet. Och förutom allt man lär sig med denna "känna-låda" är det ju väldigt roligt och spännande! Även min 8-åring ville vara med och känna på olika saker om och om igen. Och för att göra det lite svårare för honom skulle han beskriva föremålet med så många adjektiv som möjligt. 



onsdag 9 februari 2011

Videkissar!

 

  Ikväll när jag var påväg hem från affären såg jag dom. Årets första videkissar!

Ursäkta den värdelösa mobilbilden. Hittade inte kameran...älskade ungar! ;-)

måndag 7 februari 2011

Smart pusselförvaring


Kom på att jag ju aldrig visat min (om jag får säga det själv) smarta och snygga pusselförvaring! Jag har som fyrabarnsmamma och dagmamma samlat på mig en hel del pussel genom åren. Att ha dem i kartongerna blev tillslut väldigt besvärligt och ohållbart. Kartongerna gick ju sönder ibland och när de skulle staplas på varandra hade de en tendens att rasa ner stup i kvarten. Speciellt när barnen själva ville förse sig med något pussel som låg långt ner i högen. Halva bokhyllan upptogs tillslut av mer eller mindre fula pusselkartonger och en dag fick jag nog!!

Jag kom då på idén att sy påsar till alla pusslen och hänga upp dem på en stång. För att veta vilket pussel som är i vilken påse började jag brodera pusselnamn och antal bitar på påsarna allt eftersom lusten och tiden fanns. Påsarna kan också lätt tas ner, utan att behöva flytta på de andra genom att man helt enkelt knyter upp dem med en enkel rosett. När de sen ska tas ner bara drar man i ena "flärpen" så löses rosetten upp!

Bilderna från pusselkartongerna har jag klippt ut och sparat tillsamman. Men det är sällan jag behöver ta fram någon av bilderna. Barnen fixar att lägga pusslen ändå. Tillsammans med pusselpåsarna samsas också några sagopåsar som jag börjat tillverka det senaste året.

En närmare bild på hur broderierna kan se ut. Jag har bara skrivit med blyerts och sen broderat med stjälkstygn.



söndag 6 februari 2011

På krigsstigen mot förkylning och sunk!


 Dagens förkylningkur; Massor av sol, kaffe och en god bok!


Att vara förkyld är bland det värsta jag vet!! Man blir orkeslös och frustrerad. Man kan inte åka skidor eller ta raska promenader i solskenet. Hemmet har en tendens att förfalla på nolltid bara för att mamman inte orkar plocka och hålla efter som vanligt. Man ligger i sin säng och försöker vila mitt i alltihop och låtsas att hemmet är fint och allt flyter som vanligt.

Idag gjorde jag så. Låg i sängen och försökte vila. Gick ganska bra och jag sov faktiskt ganska mycket också. Men efter en halv dag i sängen fick jag nog! Tålde inte se tomma glas och koppar stå kvar på en dammig hylla i sällskap med snorpapper. Gick upp och röjde undan i kök och övriga delar av huset. Drog en vals med damsugaren och vädrade sovrummet. Blev alldeles sjöblöt i svett och det kändes som jag hade feber, men det var det värt. Jag tål bara inte känslan av sunk som gärna vill smeta sig på mig så fort jag blir hängig och hemmet förfaller. Jag kan inte känna frid och harmoni om det inte är fint omkring mig! Blir bara frustrerad och på dåligt humör och det mår man ju inte precis bättre av. 

När jag röjt färdigt ställde jag fram lunch (rester från igår) i ett städat kök och vi kunde äta tillsammans barnen och jag (maken var på jobbet). Genom köksfönstren såg jag hur härligt solen sken där ute och jag bestämde mig för att det nog bara skulle göra mig gott att få lapa sol en stund. Så efter maten gick vi ut barnen och jag. Barnen började leka sådär fantastiskt harmoniskt tillsammans så man blir alldeles lycklig. De knuffade ner varandra från snöhögar, gungade alla fyra tillsammans och skratten klingade mellan husväggarna. Själv hade jag byltat på mig ordentligt och placerade mig på en solig bänk. Drack kaffe och åt en bit mörk choklad och bara lät solen skina och skina på mig. Läste i min bok och bara njöt! Kände riktigt hur kroppen sög åt sig av solens varma strålar och den energi den ger. Kunde sitta kvar i över en timme innan jag började känna mig lite frusen och gick in igen. 

Pojkarna tittar nu på fotboll, en dotter är hos en kompis och den andra leker på hallgolvet. Tror jag ska passa på att lägga mig en stund igen innan det är dax att fixa fram middag. Och så hoppas jag att förkylningen passar på att lägga benen på ryggen medan jag vilar för jag tänker då inte kännas vid den mer!


Jag lapar och lapar sol och ett par av barnen gjorde en liten stund det samma .

lördag 5 februari 2011

Fett rolig lekpark!





Den första delen av denna dag spenderades i morgonrock vid frukostbordet. Jag vill ju på lördagar jobba på att vara ledig! Men sen var det bara att hoppa i kläder och slänga fram lunch. Inte jätteinspirerande när man just dukat av frukosten. Men mat i magen var barnen tvungna att få, för vi skulle sen vidare till Knivsta (några mil härifrån) där Boppo skulle spela innebandymatch. Eftersom maken jobbat idag fick jag släpa med två föga innebandyintresserade småtjejer till innebandyn också. För att minimera tiden de skulle sitta på en smal gymnastikbänk några decimeter från planen så släppte jag av innebandygrabbarna vid idrottshallen och körde vidare för att hitta en lekpark där tjejerna kunde få ha sitt roliga och springa av sig lite medan grabbarna värmde upp inför matchen.

Vi hittade snart ett dagis som hade en riktig rolig gård med mycket spännande lekmöjligheter. Grått och råkallt var det för förkylda mig som skulle titta på, men mina två små döttrar blev helt saliga! De lekte och lekte och hittade genast på att en klätterställning var en bana och när man i slutet åkte ner för rutchkanan skulle man "simma" till starten igen. Jag blir helt lycklig av att se denna glädje i deras ögon. 45 minuter försvann på ett kick och båda två var rörande eniga om att detta var en "Fett rolig lekpark!" Jojjan var så exalterad att hon till och med önskade att vi bodde i Knivsta! Det ska barn till att bli så lycklig för så lite. Det är bland annat detta jag gillar så skarpt med barn!

fredag 4 februari 2011

Äntligen säger någon ifrån!


Läste just denna debattartikel och vill bara säga att jag tycker det var på tiden att någon äntligen reagerar på detta konstiga system! Har aldrig förstått mig på detta med att ha sitt större barn på dagis när man blir föräldraledig med bebis. För någon enstaka kanske det är en bra idé, men inte i de allra, allra flesta fall. För mig är det helt obegripligt att alla "ska" lämna bort sitt lilla barn fast man är hemma! Tänker nu inte på 4-5-åringar som absolut kan ha utbyte av jämnåriga kompisar och pedagogisk verksamhet. Nej, jag tänker på de mindre barnen under 3 år som ska fortsätta vara på förskolan trots att mamma är hemma med bebis. Många gånger mot sin vilja! Helt galet om ni frågar mig. Visst fattar jag att det är väldigt bekvämt att lämna bort det större barnet och bara få lugn och ro med den nyfödda. Men hallå! Det ÄR jobbigt att ha barn. Och från att ha varit något som erbjuds har det blivit allmänt. I princip alla utnyttjar det. På barnen bekostnad! Nu ska ju dessutom dessa 15 timmar bli ännu fler timmar. Mona Salin föreslog så mycket som 30 timmar!! Jag blir gråtfärdig av bara tanken på att föräldrar frivilligt skulle lämna bort sina små barn så länge fast man är hemma. Det är något djupt tragiskt med allt detta! Vill skrika ut: "Varför vill ni inte vara med era barn???" Jag håller envist fast vid att de små barnen har det bäst hemma hos mamma och pappa. Vi borde väl sträva efter att ha dem hos oss så mycket som möjligt, istället för som tendensen blivit; ha dem på dagis så mycket som möjligt. Något har gått väldigt, väldigt snett och jag välkomnar alla som nu äntligen vågar börjar säga stopp!

onsdag 2 februari 2011

Experiment med snö från fem olika ställen!


Vi har gjort experiment med snö. 


Vi började med att samla in snö i burkar från fem olika ställen; nära en väg, inne i skogen, under ett träd, längst uppe på snöytan på en äng samt långt ner i snön på samma äng. 




Nästa dag, när snön i alla burkarna smält till vatten, var det dax att filtrera det och se vad som skulle bli kvar.

 

Vi filtrerade vattnet genom ett kaffefilter.


Det var som synes väldigt spännande att se vad som blev kvar i filtret!


När vi så filtrerat vattnet från alla burkarna, målade vi upp ett schema och placerade våra fynd på respektive ruta. Skillnaderna var som ni ser enorma. Smälltvattnet från vägkanten innehöll en massa svarta småpartiklar och massor av grus. Medan t ex smältvattnet från ett djupt hål på ängen inte innehöll något alls i princip. Bara en pytteliten odefinierbar prick!

Ett spännande och lärorikt experiment var till ända!