tisdag 28 april 2009

Vägen till tvättlycka

I en familj med fyra barn blir det mycket av det mesta. Det gäller i allra högsta grad tvätten! Två maskiner per dag bör köras för att hålla bergstopparna nere. När Makena blir sjuk eller av andra anledningar inte riktigt orkar hålla efter hopar det sig genast (just nu befinner sig familjen i en sådan period). Och det blir ju inte bättre av att det dessutom finns en sängvätare i familjen...

Skulle det vara så enkelt som att bara slänga in en tvätt vore ju allt frid och fröjd. Men som alla ju vet följer det flera ytterligare moment innan en omgång tvätt är klar. Det ska hängas, vikas och läggas in. Strykas ska det kanske med. Men det har Makena helt sonika rationaliserat bort. Hänga och vika går oftast rätt bra. Makena brukar få hjälp av både Lilla Buset och Jojjan och då blir det ju riktigt trevlig. Men sen ska ju alltihop läggas in i respektive skåp och lådor. Och där stupar det ofta. Den vikta tvätten blir gärna kvar på finbordet i vardagsrummet för att det är så tidsödande (och jobbigt) att springa runt i alla rum. Men nu ska det bli ändring på det har Makena tänkt!

Igår åkte hon till IKEA och införskaffade sex gröna lådor. Dessa har sedan idag blivit märkta med var och ens namn. Tanken är sedan att när Makena viker, ska hon lägga var och ens kläder i respektive låda. Sedan få var och en (ja inte Lilla Buset än då) ta sin låda och lägga sina kläder i sin garderob. När lådan är tom, ska den placeras på hög (de är ju stapelbara) i tvättstugan. Visst låter det som en lysande idé!

När Makena idag presenterade denna nya rutin togs den emot förvånasvärt bra. Makena hade förväntat sig djupa suckar, grymtanden och protester. Istället möttes hon av lite axelryckningar och några "Jaha." De börjar väl bli vana med att Makena ständigt får nya ryck. Boppo var snabbast på att tömma sin låda. Med lite påminnelser tog sedan även Nonno och Jojjan sina lådor och bar dem sedan till tvättstugan. So far so good. Makena är inte så naiv att hon tror att detta kommer att gå gnisselfritt även i fortsättningen. Hon anar ett litet nyhetens behag. Men envis som hon är ska hon nog se till att det fortsätter att funka. För inte är det väl mer än rätt att alla drar sitt strå till att förminska tvättstacken. En liten insatts från var och en minskar Makenas börda avsevärt. En låda står dock kvar på bordet. Men det är väl så att det är svårare att lära gamla hundar att sitta... ;-)

God kväll på er alla!

ps Till makens försvar ska tilläggas att han också tvättar och viker och lägger in. Men av förklarliga skäl har han varken Makenas tid eller effektivitet och därför hopar det sig ändå ds

torsdag 23 april 2009

Hur husmoderlig är du?

Makena har en liten sängvätare i sitt hus. Eftersom denna sängvätare även sover i föräldrasängen ibland har nöden tvingat Makena att lära sig hur man handskas med kissig madrass. Makenas väg till madrasslycka går till på följande vis. Tryck med handduk för att suga upp den värsta vätan. Strö sedan potatismjöl över kissfläcken och låt verka i ca en halvtimme. Dammsuga sedan bort potatismjölet och voila! Madrassen är både torr och luktfri! Fantastikst husmorstips som räddat Makenas madrasser många gånger och funkar klockrent!

Hon ramlade över ett test där man får pröva hur bevandrad man är i husmorstipsen. Makena fick full pott. 10 av 10 "Husmortipsen har räddat dig många gånger. Du är en riktig husmorstyp" Man tackar! Men Makena körde mest med uteslutningsmetoden. Har du något eget husmorstips att dela med dig av?

Här finns testet!

lördag 18 april 2009

Twitter + Edit

Ja då har hon hakat på den nya trenden på nätet. Hon har reggat sig på Twitter och finner det utmanande och roligt att fatta sig kort. Ännu är det hela väldigt nytt, men hon gillar konceptet med att få små korta uttalanden från olika personer hon följer. Och har hon själv bara något litet att säga är ju Twitter att föredra framför ett helt blogginlägg. För de som inte själva orkar gå in på Twitter finns hennes senaste uppdateringar här till höger. Hon undar också om det finns fler av hennes läsare som börjat twittra (eller kvittra som det också tydligen heter)? Isåfall skulle hon bli glad av en kommentar angående det så hon får en möjlighet att kolla in kvittret.

Edit: Var och en av er borde verkligen överväga att gå med i Twitter! Allvarligt. Till och med Makenas make (som verkligen inte är någon nätmänniska) har gått med och är helt såld! Makena förstår att de flesta av er redan avfärdat detta som bara någon ytterligare nätnymodighet. Ni är redan med i Blogger, Facebook och kanske ett eller annat forum. Ni tänker: "Jag behöver inget mer". Men det är där ni har fel! Makena kan hålla med om att det vid första anblicken kan vara svårt att se poängen med Twitter. Men nu när hon själv har provat kan hon säga så här: Twitter är ett fenomenalt sätt att på ett enkelt och icke tidskrävande sätt hålla kontakten med nära och kära. Makena (som inte är med i Facebook) har förstått att det även på Facebook fungerar så att man skriver små korta meddelanden om vad man gör osv. Men där slutar också likheterna. Twitter kommer inte att göra anspråk på din tid genom tävlingar och allt möjligt annat trams. Det är också till skillnad från Facebook helt legitimt att "följa" vem man vill. Man behöver inte känna varandra över huvud taget. Man kan följa sin syster likväl som Joyce Meyer eller Gry Forsell. Man får små inblickar i deras vardag, kanske ett visdomord på vägen eller en länk till en intressant nyhet. Och att själv göra ett inlägg går på några sekunder om man så vill. Man får nämligen inte använda mer än 140 tecken, mellanrum inräknat. Ge det en chans i allafall! Makena skulle tycka det vore roligt om alla hon känner gick med i Twitter! Och nej. Hon har inte betalt för att säga det här. Hon tycker såhär på riktigt och kommer nu att hålla utkik efter er där inne.

torsdag 16 april 2009

P D James

Ytterligare en ny bekantskap inom författarvärlden har gjorts. Phyllis Dorothy James heter hon och skriver som säkert bekant för många deckarromaner. P D James har nämligen varit på banan ett bra tag. Redan på 60-talet kom hennes första bok, Slut hennes ögon, ut och fortfarande kommer det ut nya böcker. I förra veckan kom hennes senaste bok, Patienten, ut på svenska. Damen är 88 år gammal och kan med rätta kallas deckardrottning. Hennes böcker handlar om Adam Dagliesh, som löser mordgåtor enligt den brittiska deckartraditionen där historien börjar med ett mord. Ledtråd efter ledtråd presenteras under historiens gång och i slutet kan Dagliesh knyta ihop säcken och avslöja mördaren.

När Makena läste om P D James och hennes böcker blev hon nyfiken och lånade genast den första boken. Slut hennes ögon utspelar sig på en brittisk herrgård. Den nya kammarjungfrun, Sally Jupp annonserar vid en middag att hon förlovat sig med sonen i huset. Detta slår ned som en bomd i den fina familjen. Sally Jupp är en färgstark person med rött hår och hennes starka personlighet retar gallfeber på de flesta. Att hon dessutom är ensamstående mor gör knappast saken bättre. Morgonen efter middagen hittas Sally mördad...

Boken är kanske inte en av de bästa Makena läst. Intresset hålls hela tiden vid liv, men spänningen lyckas inte ens stiga nämnvärt i slutet. På något sätt är den ändå lite småtrevlig sådär och Makena har redan börjat på nästa bok Mord i sinnet. Hon hoppas dock att den är lite mer händelserik än denna.

3 Makenska stjärnor

tisdag 14 april 2009

Makena vs Boppo

Makenas son är en hejare på att springa. Ifjol sprang han 2,5 km under 14 minuter. Makena som ville visa sig duktig skulle minsan visa att hon kunde springa snabbare (hur det gick kan läsas här).

Idag gjorde hon ett nytt försök. Hon tog på sig träningskläder och hämtade upp Boppo från skolan. Så utmanade hon honom att springa ikapp igen. Han var inte sen att hänga på, utan antog bredvilligt utmaningen. Makena som nu trodde att hon blivit snabbare varnade Boppo för att han säkert skulle förlora. Boppo bara skrattade och sa att det kunde hon glömma.

Nåväl. De värmde upp lite lätt på fotbollsplanen och så satte de igång klockan och satte fart. Dvs Boppo satte fart. Makena gick som vanligt ut lite försiktigare. Boppo fick ett litet för språng på ca 10 sekunder. Sen låg han där och myste. Vände sig då och då om och gjorde retsamma grismarscher och hade inga problem att hålla avståndet till Makena. Makena å sin sida hade det inte lätt. Hon kände att hon definitivt valt fel dag för denna utmaning. Hon blev andfådd direkt och kämpade på så gott det gick fast det kändes mycket jobbigt och tungt. Nästan nerbrytande. Vad denna formsvacka kunde bero på är lite oklart. Antingen berodde den på utmattning efter att ha varit gräsänka i nästan två veckor, eller så har hon någon infektion på gång i kroppen. Eller så kanske det helt enkelt berodde på att hon sprang på blott en liten tårtbit i magen och dessutom slagit personligt rekord i godis intag under påskhelgen. Ur form var hon i alla fall och Boppo vann såklart med lätthet även denna gång. Han gled in i mål 12 sekunder före Makena och var inte särskilt påverkad. Makena spurtade för allt hon var värd sista biten men kunde inte komma ifatt och kände sig riktigt illa däran när hon kom i mål. Illamående och riktigt utpumpad. Klockan stannade på 15.35. Hon som sagt till Boppo att de skulle springa 5 km. Inte en chans att hon hade orkat det. Hon försökte förklara för Boppo att det var något fel på henne och att det var därför hon inte vunnit. Han bara skrattade och sa att det spelar ingen roll om Makena springer fortare nästa gång. Då ökar han bara farten själv så vinner han ändå. En mycket enkel strategi a la Boppo. Makena känner sig mer taggad än nånsin att slå Boppo. Först ska hon bara hitta formen igen och kanske träna lite mer. Men trots förlust på förlust tycker Makena att det är jättehärligt kunna springa ihop med Boppo på detta sätt. De får egen tid tillsammans, har kul ihop och får dessutom frisk luft och träning. Mycket bättre blir det inte. Som nervarvning plockde de var sin liten bukett tussilago som växte där intill spåret. Inte helt fel det heller.

Och det finns fler talanger i familjen. I eftermiddag var Makena och flickorna på biblioteket. Makena hade med sig en bärsjal som Lilla Buset skulle åka i hem. Till en början var hon dock nöjd med att gå och Makena tänkte att hon får väl gå så långt hon orkar. Lilla Buset travade på, småsprang emellanåt och var så lycklig så. Och bärsjalen kom aldrig till användning. Lilla Buset gick hela vägen hem. En sträcka på drygt 0,7 km! Inte illa för en liten person som bara är 17 månader. Vem vet. Det kanske är en blivande maratonlöperska Makena ha här hemma. Vem vet? Och för alla som inte har provat, kan Makena meddela att det är mycket rogivande att promenera hand i hand (eller rättare sagt finger i finger) med en 17 månaders. Alla som lider av stress borde prova.

måndag 13 april 2009

Jojjans sommarvisa

"Och nu så vill jag sjunga att fjärilar är bra
och alla söta hundar det vill jag också ha
och jag har nya fräknar och mycket sommarskin
och därför vill jag sjunga att bruna ben är bra"

lördag 11 april 2009

För att Han älskar



Det går inte med ord att beskriva den kärlek Jesus har till dig. Och till mig. Han lät sig plågas och spikas upp på ett kors. En smärta så ofattbar. Han kunde ha klivit ner från korset, men han lät det ske. Varför? För att jag inte skulle gå förlorad. För min skull. För att jag skulle få frid med Gud. För min skull genomled han korset pina. Och Han gjorde det för dig med. Den dagen sträckte Han ut sin kärlek till hela mänskligheten. Men Han skulle ha gjort det om det så bara gällde mig. Eller dig. Så stor är Hans kärlek. När denna Hans kärlek drabbar en kan man inte annat än gråta. Gråta av tacksamhet för att man är så älskad av Gud själv. Det är alltför stort för att beskriva. Men alldeles underbart fantastiskt att uppleva.

Ikväll gick hon in på Sebbesfrugas blogg och fick höra en underbar sång om denna kärlek. Lyssna du med. Den finns här

torsdag 9 april 2009

Han dog för dig


Jesus tack för korset, tack för att du gav ditt liv att du tog min synd och skam och att du vann förlåtelse för mig
Jesus tack för blodet
straffet som du tog för mig Två mig i den ström som går från dina sår och sona all min synd
Värdigt är Guds Lamm
Lammet på sin tron Värdig att mot ta majestät makt och härlighet Upphöjd överallt Jesus himlens skatt Offrad för vår rättfärdighet Värdigt är Guds Lamm

Glad påsk önskar Makena!

tisdag 7 april 2009

Den röda vargen


Makena har börjat läsa en ny genre. Nämligen deckargenren. I tonåren läste hon en del Agatha Chritie, men sen har hon inte läst något alls i den vägen. Men så hände det sig som så att hon läste i en tidning om någon som rekommenderade Liza Marklund. Hon blev nyfiken och åkte till biblioteket och lånade en bok av henne. Det blev "Den röda vargen". Boken handlar om Annika som är journalist och två barnsmamma. Gift med Thomas. Ett mord sker på en journalist i Luleå och Annika hittar en koppling mellan mordet och ett attentat mot flygbasen F21 på sextiotalet. Hennes chef tror att hon är galen, men Annika vägrar släppa fallet. Det visar sig bli mer spännande och farligt än hon själv kunde ana. Samtidigt händer en hel del i hennes privata liv.

Boken kändes seg och svår att komma in i till en början. Ingen page turner direkt. Men den växer mer och mer och när Makena kommit nästan till mitten är hon riktigt fäst vid boken. Slutet är riktigt spännande. Så spännande att hon inte kunde släppa den förrän den var utläst trots att hon egentligen behövde sova. Språket är ganska grovt på sina håll, vilket Makena inte uppskattar. Men som helhet gillar hon den ändå. Den tog oväntade vändningar och Makena har helt klart fått mersmak. Enligt vissa är Den röda vargen en av Marklunds sämre böcker. Om så är fallet blir det ju bara mer intressant att läsa något mer av henne. Kanske Sprängaren? Hur som. Den röda vargen är helt klart en läsvärd bok som Makena kan rekommendera om man inte är allt för känslig för de grova partierna. Man gillar Annika och känner sympati för henne och hon känns levande. Och som mamma är det ett extra plus att hon verkar vara en riktigt go mamma när hon inte löser terrorfall.

Fyra Makenska stjärnor.

måndag 6 april 2009

Utesäsongen är här!

"Utesäsongen är här!" läste Makena på IKEAs reklamblad för någon dag sedan. Så sant. Så sant.
Idag har de varit ute mest hela dagen. Makena inledde utelivet redan vid 8-tiden med en löprunda. Sen vid 9:30 ville pojkarna ut. Och skulle de ut så skulle såklart tjejerna (i synnerhet Lilla Buset) också ut! Makena höll ett öga genom fönstret och stökade samtidigt undan frukosten för att sedan göra den övriga skaran sällskap.

Sen kom de knappast aldrig in igen. Förmiddagsfikat intogs på den soliga altanen, liksom eftermiddagsmellisen. Lunch åts visserligen inne hos en granne, men kaffet efteråt serverades på grannens soliga altan. Resten av dagen har Makena sprungit lite ut och in och tvättat en tvätt, röjt undan lite här och där efter helgen. Lilla Buset har skrotat med, sovit middag och sådär medan pojkarna har varit ute konstant! Jojjan inte långt där ifrån."Visst är det kul att vara ute!" hörde hon Nonno säga till Boppo när de sent på eftermiddagen kom springande över gården. Musik i Makenas öron! De tumlade in när det vankades middag, men sen var de lika snabbt borta igen. Makena stoppade båda småtjejerna i badkaret och förberedde deras läggning. Klockan var över sju och pojkarna spelade fotboll ute på gräsmattan. "Bara ett mål till!" "Snääääälla!" ropade de när Makena meddelade att det var dax att komma in. Då hade de varit ute i över nio timmar.

Så småningom fick hon in även dem. De utfodrades med fil och musli och motades sedan in i duschen. Lortgrisarna. Tandborstning och läsning av bok och bibel, sedan kom faktiskt första gäspen. Nonno somnade som en klubbad säl och efter att ha fått läsa en stund i sin LasseMaja bok var även Boppo rätt nöjd med att få somna. De lär sova gott i natt efter all denna friska luft tänker Makena.

I dagarna ordnar en del gårdar betessläpp för allmänheten har hon hört. Korna får komma ut på grönbete efter den långa vintern. Makena tycks ha en egen liten hjord som är våryra och inte kan få nog av solen och utelivet. Nonno sa när de kommit in ikväll att de skulle smyga upp och gå ut igen mitt i natten. Det säger en del om hur mycket de njuter. Härliga ungar! Härliga vår!

söndag 5 april 2009

Lycka

Idag när Makena kom hem från kyrkan med alla barnen var hon bara så trött. Hade sovit dåligt på natten och dessutom haft sällskap av två barn, varav ett ligger och sparkas hela tiden. Lilla Buset var också trött. Av någon outgrundlig anledning hade hon inte somnat en blund på hela dagen, trots flera bilfärder och sjalåkande på IKEA. De tre stora barnen stannade ute på gården med varsin kompis. Lilla Buset fick en ny blöja och stoppades sedan i säng. Makena gick till sin egen säng och däckade.

Nu har hon ganska nyss vaknat. Hon sitter vid köksfönstret och ser ut över gården. Den är full av ungar i olika åldrar som leker i det blåsiga men fina vårvädret. Nonno kom just och meddelade att han går till en annan lekpark med en kompis. Makena känner sig fortfarnde väldigt mosig och trött. Men hon känner ren och skär lycka där hon sitter och ser ut över barnen. Den enkla orsaken är att barnen beter sig som just barn. Springer runt och leker någon lek, oklart för vuxna vilken. Några spelar fotboll. Både stora och små får vara med. Ytterligare några andra fyller parkbordet med massvis med sand. En flicka står på en bänk och visar upp sina spelkulor för en liten skara. Och Makena känner lycka över att barnen fortfarande vet hur man leker. Vet hur man är barn. Och ingen tycks sakna datorspelen. Just för tillfället i alla fall. De där datorspelen som Makena vissa dagar känner en så stark motvilja till. De där kaptiverande spelen som hon ser som ett hot mot barnens inbyggda fantasi och kreativitet. Idag fick de stå orörda inne i husen och barnen sprang ut och lekte.

Nu kom Boppo precis in och har skrubbat upp knät. Makena får torka av och plåstra om. Och allt är precis som det ska vara. Makena känner lycka.

fredag 3 april 2009

Nya upptäckter

Morgonjogg är Makenas melodi! (Att få sova en timme längre om morgnarna har gjort underverk) Igår morse gav hon sig ut redan vid 8. Solen sken och det var alldeles underbart att springa! Denna morgon hittade hon ytterligare en ny liten stig. På andra sidan stora vägen finns nämligen en läggda (norrländska för äng, vissa ord går aldrig ur) av något slag. Hon har nog även tidigare anat att det går en stig bredvid den, men aldrig gått dit och tittat. Men igår fick hon infallet att prova att springa den vägen. Och mycket riktigt. Där var en liten gångstig och efter en liten stund uppenbarade sig också en lekpark! Med fotbollsmål OCH pulkakullar! Där har den legat hela tiden och Makena har varit helt ovetande. Hon tänkte att hit kan hon gå med barnen och dagbarnen i eftermiddag.

Hon joggade vidare till grusvägen. Hennes stående runda för tillfället. Idag kände hon inte så där värst mycket för att halka omkring i skogen, så hon bestämde sig för att springa fram och tillbaka på grusvägen istället. Det blev drygt fyra vändor och dessutom en liten runda i skogen ändå. Hon tycker ju att det är så spännande att följa stigar och se vart de leder att hon inte kunde låta bli. Tempoträning blev det också. Startade med knappt 10 minuters uppjogg, sedan knappa kvarten i lite högre tempo för att sedan avsluta med ytterligare knappa 10 minuter av nerjogg. Det kändes hur bra som helst! Rundan är lite kuperad dessutom vilket passade bra. Enligt schemat var det nämligen löpning i lätt kuperad terräng som gällde för dagen.

På vägen hem kände hon sig nästan hög på endorfiner! Man får verkligen en lyckokick av att springa. Det ska alla som tror att löpning är tråkigt veta. Hela dagen höll lyckoruset i. Hon kände sig full av energi och på eftermiddagen gick hon och barnen i väg till den nyupptäckta lekparken. De hade mellis med sig och hade så härligt där i den varma solen så det var alldeles otroligt. Lilla Buset (som varken hade stövlar eller galonisar) styrde såklart kosan raka vägen mot parkens största vattenpöl. I den stod hon och plaskade,blev genomblöt och var alldeles lycklig.

Första dagen som gräsänka blev inte så tokig ändå.

onsdag 1 april 2009

Hm, hm, hm...

jojjan: "Visst var mormor din mamma när du var liten?"
mamma: "Ja."
jojjan: "Nu är ju hon för gammal för att vara en mamma."
jojjan:"När hon var din mamma..."
jojjan:"...då kanske hon tänkte så här:"
jojjan:"Hm, hm, hm...vad ska jag bli?"
jojjan:"Hm, jag kanske ska bli en mormor!"
jojjan: "Så tänkte hon nog mamma!"