söndag 30 mars 2008

Gräsänka

Makena är gräsänka. Och det har hon varit i en dryg vecka nu. Under flera veckor har hon laddat inför denna prövande upplevelse då hon på egen hand ska ta hand om fyra barn under dryga tio dagar. Konstigt nog kände hon sig då glad och entusiastisk inför denna sin uppgift. Hon läste Gräsänkans tumregler och började smida planer. Hon tänkte ut ett antal mammor med barn som hon skulle bjuda hem olika dagar. Hon googlade efter leksidor på nätet och skrev ner lämpliga lekar att ta fram ur bakfickan vid behov. Hon beväpnade sig med chips, kakor, glass och ingredienser till tunnpannkaka. Hon skulle följa Gräsänkans alla tumregler till punkt och pricka. Och lade dessutom till en del egna punkter som att laga populär mat och lägga sig tidigt om kvällarna. Hennes debut som riktig gräsänka skulle bli en succé!

Nu blev då allt inte riktigt som Makena planerat. Morgonen då maken skulle åka, vaknade hon med en fruktansvärd smärta i halsen. Hon kände det som om hon fått ett slag under bältet. Men vägrade envist tappa modet. Inte skulle någon förkylning komma här och rasera alla goda föresatser inte! Och den första dagen gick trots halsont och obefintliga röstresurser faktiskt långt över förväntan. Den andra likaså. Men sen började det gå utför. Makenas förkylning bröt ut på allvar med allt vad det innebär av snuva, hosta och orkeslöshet. Träffarna hon planerat kunde därför inte bli av. Saknaden efter maken blev nästan mer än hon kunde uthärda och alltsammans kändes ganska tröstlöst. Hon höll dock alltjämt ledarskapets spira tappert i sin hand och såg till att barnen fick vad de behövde av mat, utomhusvistelse och uppmärksamhet. Hon överraskade med lekar, lekparksbesök och pannkaka och tog sig trots förkylning till pulkabacken en ovanligt solig dag. Men dagarna kändes som en enda lång kamp mot klockan och hennes sviktande tålamod. (Det där med jämt humör och inte tala med mörk röst funkade inte om man säger så). Om kvällarna satt hon i soffan och åt alldeles för mycket chip och saknade maken svårt. Ett sms per dygn från honom var allt hon hade. Livet kändes just då väldigt hårt.

På något vis tog hon sig ändå igenom dagarna med barnen. Och framåt veckoslutet började det hela sakta vända. Hon blev hembjuden på fika och fick ett mycket välbehövligt avbrott med trevligt umgänge. Förkylningen började ge med sig och orken återvända. Plötsligt fann hon glädje i att hitta på olika roligheter med barnen. Tillsammans tillverkade de ett eget twisterspel (efter inspiration från Betsy) av ett gammalt lakan och lite färg och hade riktigt mysigt tillsammans. Jojjan delade ut kramar och pussar och sa: ”Mamma jag älskar dig!” flera gånger om dagen. Boppo försäkrade en kväll att han hade den bästa mamman i världen som hittade på så mycket roligt åt dem och fixade pannkaka. Nonno var harmonisk (i sig ett gott betyg) och Makena kände sig inte längre så misslyckad som mamma när allt kom omkring. Plötsligt såg hon de återstående dagarna av gräsänkeskapet (och påsklovet) som ett tillfälle att verkligen njuta av sina barn. Hon bad Gud om förlåtelse för alla misslyckanden gentemot dem och passade samtidigt på att be Honom om hjälp och tålamod (den absolut viktigaste egenskapen när man har med barn att göra). Helgen blev därför riktigt bra! Makena kände sig glad igen och saknaden kändes inte längre lika svår.

Nu återstår mindre än två dagar av Makenas gräsänkeskap. Och trots att Boppo nu verkar ha gått och fått öroninfalmation och Bebisen är mer än lovligt snorig, har hon gott hopp om att lyckas hålla spiran i topp ända fram till mål.

onsdag 26 mars 2008

Russingubben


När Makena var liten och gick på dagis, lektes det ibland en lek som kallades Russingubben eller nått i den stilen. Makena minns att det var en riktigt rolig och mysig lek och igår bestämde hon sig för att prova leken på sin lilla barnaskara. De började med att tejpa ihop ett antal papper som sen Jojjan fick lägga sig på. Makena ritade konturerna och vips hade de fått en "gubbe". De hjälptes sedan åt att lägga ut russin på gubbens linjer.

Leken går sedan ut på att ett barn går ut, medan de andra tillsammans bestämmer sig för ett visst russin, "piprussinet". Den som gick ut får sedan komma in och börja äta russin. När barnet kommer till "piprussinet" ropar alla "Pip!" och h*n får sluta äta. Nästa barn får gå ut osv.

Makena kan här ge lite tips för att få det hela att flya smidigt. För det första bör man inte lägga ut russinen för tätt om man har en stor gubbe. Då kan det nämligen hända att någon får äta massor av russin innan h*n kommer till pip. Har man ett obegränsat antal russinpaket och tålamod att sitta och lägga ut russin i all oändlighet så går det väl an. Om inte, är det mycket bättre att lägga ut russinen med någon knapp decimeters avstånd. Då tar det lagom lång tid att både lägga ut och för det ätande barnet att komma till piprussinet. För att sedan undvika avundsjuka kan man innan nästa person går ut, "fylla på" med russin. Annars är risken stor att det första barnet får många russin och det sista knappt några alls. Följden blir högst troligt gråt och tandagnisslan och det var ju inte det man vill uppnå med leken.

Denna lek blev mycket uppskattad av samtliga när Makena och barnen lekte den igår (och idag ;)). Det fina med det hela är också att barnen får sig ett litet mellanmål på kuppen.


Du behöver:

*Papper och penna (ev tejp)
*Ett paket russin (man kan även ta t ex cornflakes eller vad man nu råkar ha hemma)
*2 eller flera leksugna barn!

söndag 23 mars 2008

När rösten inte bär

Makena har blivit hes. Igen. För er som inte vet, är det så att hon brukar tappa rösten ett par tre gånger om året ungefär. Barnen har numer lärt sig att ta det hela med ro. När de var mindre och ickeläskunniga var det en smärre pärs att ta sig igenom en dag utan röst. Makena lekte charader dagen igenom och först efter ett långt och ihärdigt flaxande med armarna och ett mycket uttrycksfullt minspel kunde det hända att någon av dem förstod vad hon menade. Det krävdes kopiösa mängder med tålamod kan Makena intyga.

Den tiden är förbi. Numer kan nämligen två av Makenas barn läsa. Och genast har helt nya möjligheter öppnat sig. Makena kan skriva små textmeddelanden istället för att flaxa. Hon skriver och pojkarna förklarar för Jojjan vad mamma menar. De kan också agera telefonsvarare och både ta emot och vidarebefodra information. Tidigare fick telefonen bara stå och ringa och ringa.

Denna gången har det dock inte gått så långt att Makena har tappat rösten helt. Hon kan prata, men blir snabbt trött och efter bara några meningar skär det som knivar i halsen. Av erfarenhet vet hon att det är bäst att då hålla tyst om rösten inte ska försvinna helt. Och hennes barn är så förstående och tålmodiga så. "Har du tappat rösten igen mamma?" säger de bara med en axelryckning och fortsätter som inget har hänt. Och Jojjan "bakade" en låtsaschokladkaka som Makena skulle äta. "Den är bra för din hals!" sa hon med deltagande röst. Hela dagen har därför gått riktigt smärtfritt (bortsett från halsen då) trots bristande röstresurser. Och när det nu ikväll var dax för att lägga Jojjan, steg Nonno fram som en hel karl och hjälpte Makena. Han satte sig först med Jojjan i hennes rum och läste godnattsaga (se mobilinlägget nedan). För Jojjan kan inte sova utan saga! Och när det sen var dax för godnattvisan ställde Nonno sig bredvid Jojjans säng och sjöng så fint två verser av "Nu lilla humla, nu ska du sova...". Makena bad en kort aftonbön och sen trädde Nonno åter in och gick ner för trappan ramsande (liksom Makena brukar göra): "Godnatt, godnatt och sov så gott, Nonno älskar dig..." När det strax därefter var pojkarnas tur att lägga sig, tog Nonno även då hand om läsandet. En sida ur barnensbibel blev det och Nonno kände sig så stolt (även om Boppo grymtade en del när han stakade sig här och var).

Makena ska erkänna att hon imorse misströstade när hon kände att rösten inte bar. Hon såg framför sig en oändligt jobbig dag med mycket frustration. Med facit i hand hade hon ju inte behövt oroa sig. Hennes barn (i synnerhet Nonno) har visat vad de går för när det gäller.

Nonno läser godnattsaga



fredag 21 mars 2008

Påsk


Igår fixade Makena och barnen påskris och pyntade lite i största allmänhet. Det blev lite påskfika med must och chokladboll framåt eftermiddagen och Jojjan målade en "påskboll".Idag förbereds lammsteken de ska ha imorgon och barnen pratar om påskäggen de ska få leta efter då.


Men egentligen handlar ju påsken om något helt annat än ägg och godis. För Makena och många med henne är denna högtid ju den viktigaste på hela året. Och det beror inte på påskkärringarna, var så säker. Nej, under påsken firas ju att Jesus dog för oss alla för att vi skulle kunna få frid med Gud och inte gå evigt förlorade. Makena är medveten om detta. Och skulle hon bara hinna stilla sig och verkligen begrunda denna enorma kärlek skulle hon bli rörd till tårar. Det har hänt mer än en gång. Ändå finner hon det svårt att hinna stilla sig här och nu mitt ibland barnen som än ryker ihop, än behöver ammas eller så var det dax för matlagning...igen. Hela tiden är det någon eller något som pockar på hennes uppmärksamhet. Men en liten, liten stund tänker hon sätta sig ner och sjunga en kärlekssång till sin Jesus och tänka på vad han gjort för henne. För Han betyder mer än någonting annat för Makena.


Jag kan ej
uttrycka
den kärlek jag har
Jag känner
sånn lycka
när jag dröjer kvar
Hos dig så nära
Jag ger Dig all ära
Mer än luften som jag andas
Mer än maten för min kropp
Mer än allting som jag äger
Betyder Du för mig
Mer än goda vänner trogna
Mer än framgång i det jag gör
Mer än allting som jag upplevt
Betyder du för mig
Jesus Du är allt

torsdag 20 mars 2008

Av en gammal T-shirt


De allra flesta av oss har troligen ett antal gamla T-shirtar och/eller linnen liggande i sina garderober som ingen längre använder. Det har iallfall Makena, eller rättare sagt hennes make. Hans garderob svämmar nästan över av T-shirtar som aldrig används. Vad ska man göra av alla dessa har Makena frågat sig? Man kan ju såklart skänka dem till någon loppis, men där skulle de säkert bara samla damm eftersom ingen annan lär vilja ha dem heller. Makena har använt några av dem till trasor, men man behöver ju inte hur många trasor som helst. Resten skulle man förstås kunna slänga, men vill man inte det så har nu Makena fått ytterligare ett tips för gamla T-shirtar. Man kan sy om dem till tygpåsar! Och ingen nämnbar sykunskap krävs det heller. Här förljer den superenkla beskrivningen:


*Klipp av ärmarna (behövs ju inte om det är ett linne)

*Klipp halsringningen större så att T-shirtens axelparti bildar lagom breda handtag.

*Vänd T-shirten ut och in och sy ihop den nedtill. Gärna med dubbel söm så att det blir hållbart.

*Fålla armhål och halsringning (Ej nödvändigt om man inte ids)

*Vänd det hela rätt igen och voila så har du gjort en tygpåse!


Den första tygpåsen invigde Makena idag när hon var i affären. Med tillräckligt många tygpåsar slipper man sen köpa plastkassar varje gång man handlar. Man sparar lite pengar och gör samtidigt en insatts för miljön. Perfekt!




tisdag 18 mars 2008

En välsignad studsmatta


De där stora studsmattorna som finns i var och varannan trädgård, dom är bra. Speciellt bra är det att Makenas grannar har en sådan matta! För några dagar sedan tog dessa grannar fram sin (läs vände på) studsmatta och gjorde den redo för årets hoppsäsong. Grannbarnen började genast hoppa och hoppa var eftermiddag.

Igår upptäckte så Makenas grabbar att mattan fått nytt liv. Det var nämligen så att de under eftermiddagen hade varit stojiga och rastlösa. Än skulle de använda soffkarmen som brottningsbom (eller vad det nu heter), än skulle de göra volter i samma soffa. Allt under höga rop och tjut. Tillslut fick Makena nog och beordrade samtliga springkunniga barn (ja de hade fått med sig Jojjan i dessa vilda lekar med) att gå ut! Mycket motvilligt lät de sig övertalas och gick ut. Efter bara en liten stund öppnades dörren och de undrade ivrigt om de fick gå över till grannarna och fråga om de fick hoppa på studsmattan? Visst fick de det. Makena höll lite koll genom fönstret och kunde konstatera att de fått grannflickorna att komma ut och nu var i full gång med hoppandet (under kontrollerade former).

En halvtimme senare kom Boppo in röd om kinderna och utbrast: "Oj, så kul vi har haft!" Nonno kom efter, men inte Jojjan. Hon satt kvar uppe på mattan i livligt samspråk med grannens 7-åriga flicka. (Denna kom sen och "lämnade tillbaka" lilla Jojjan så vuxet.)

Idag ville de ut och hoppa igen. Samma sak inträffade. De fick ut grannbarnen och sen var de igång igen. Även idag blev Jojjan kvar. Denna gång vallad av inte mindre än fyra större tjejer allt mellan 4 och 11 år.

Makena har misströstat endel de senaste veckorna, när vädret envisats med att visa sig från sin gråmulnaste sida. Och hon har undrat hur hennes livliga barn med all sin överskottsenergi ska överleva tills vädret blir lite snällare? Nu kan hon slappna av. Idag gick de alltså helt frivilligt ut och var ute länge och det i minsta sagt otrevligt väder. Helmulet och kall snålblåst! Tack vare grannarnas välsignade studsmatta kommer barnen att bli av med allt spring i benen även om vädret är kallt och oinbjudande. Och Makena slipper vara en tjatmamma som hindrar dem från "allt kul". Att Jojjan på köpet fått en hop stora tjejer som vill leka med henne varje dag är ju bara en fantastisk bonus som denna studsmatta fört med sig. Länge leve studsmattan!


lördag 15 mars 2008

Nonno och Bebisen


Nonno och Bebisen har ett alldeles speciellt förhållande till varandra. Det står helt klart. De andra barnen är också fästa vid Bebisen, men ingen av dem är så öm och go mot henne som Nonno. I bilen vill Nonno alltid sitta i mitten, så att han får sitta bredvid Bebisen. Blir hon då ledsen, sätter han genast igång med att sjunga för henne och försöker på alla sätt få henne glad igen. Och han låter ingen annan spänna fast henne i babyskyddet!

När Nonno vaknar brukar han ofta komma direkt upp till Makenas säng och undra vart Bebisen är? Får han veta att hon sover blir han besviken. De gånger han vaknar i Makenas säng (han sover ibland delar av natten där) är det första han säger innan han knappt hunnit vakna: ”Var är Bebisen?” Och ligger hon då och ammar, kryper han ner tätt intill den lilla varma bebiskroppen och bara myser.

När alla barnen tittar på Bolibompa om kvällarna, sitter ofta Bebisen i Nonnos knä. De andra barnen vill också hålla, men hon hamnar ändå oftast hos Nonno. Vid matbordet har familjen så länge Makena kan minnas haft bestämda platser. Men sedan Bebisen nu börjat sitta med vid bordet i sin matstol (hon äter dock inte än förstås) har Nonno begärt att få byta plats. Han vill ju sitta bredvid Bäbisen!

Makena får också mycket hjälp av Nonno med Bebisen. Han kan leka och prata med henne långa stunder i taget. Och han tar så vant upp henne ur babysittern eller från golvet när hon blir ledsen. Han kommer med henne till Makena när hon skriker och säger att hon nog vill amma. Och spyr hon (som hon gör mest hela tiden) kommer han farande med en handduk för att torka. Ja han har till och med burit henne i en av Makenas sjalar några gånger.

Och kärleken är besvarad! Visserligen skrattade Bebisen av någon outgrundlig anledning högt mot BVC-sköterskan för någon månad sedan. Men bortsett från det har hon ännu inte skratta högt mot någon annan än Nonno! Faktum är att hon börjar jollra och skratta och le så fort han kommer i närheten. Igår kväll satt Bebisen och såg allmänt bebisuttråkad ut vid matbordet. Men så kom Nonno på att han ju skulle sitta bredvid henne. Och så fort han satte sig där nära henne sken hon upp som en liten sol och tittade på honom med förälskad blick och helt plötsligt hade hon bara ögon för honom!

Hon älskar att ligga och titta på när Nonno hoppar och gör konster för henne. Och när han gör sitt speciella rapljud skrattar hon varje gång. Igår låg Bebisen på golvet och fingrade på en bitring. Nonno sprang då och hämtade några av sina bilar och gav henne dem att leka med istället. Sen låg de där på mage mitt emot varandra och lekte. Nonno sa lyckligt att ”Hon kommer säkert bli som mig och gilla bilar!”

Gissa vem hon tittar på på bilden? ;)

torsdag 13 mars 2008

En annorlunda onsdagkväll


I onsdags blev kvällen inte riktigt som vanligt. Den inleddes vid 17-tiden med att Makena och tre av barnen åkte fem mil för att hämta Boppo från ett kalas. Under de fem milen tillbaka hade Makena bilen fylld med sina egna barn, ett extra barn och även en tonårstjej som hjälpt till på kalaset. Boppo och hans kompis käkade godis längst bak. Nonno var uppspelt och ville prata högljutt med både Boppos kompis och tonårstjejen. Jojjan sjöng och Bebisen gallskrek. Makena försökte så gott det gick att konversera artigt med tjejen samtidigt som hon försökte hitta ett säkert ställe i regnet och mörkret att stanna på för att amma Bebisen. Efter amningsstopp och avsläppning av de extra passagerarna kunde kosan äntligen styras hemåt. Boppo fick då sitta i framsätet och göra sin läxa. Makena hade nämligen räknat ut att han skulle vara för trött för det när han kom hem.

Klockan var över sju innan de var hemma. Nonno och Jojjan hade blivit lovade att också få godis. Så Makena öppnade en av lördagsgodispåsarna och gav dem fyra godisar var innan gröten som de skulle få sen. Då blev de nöjda. Nu började klockan närma sig åtta och Makena ville ju inte missa Rent Hus! Hon insåg att hon inte skulle hinna utfodra och lägga dem alla innan 20:00 (även om hon av ohejdad vana är en fena på att lägga fyra barn själv). Det fick bli mys och gröt i soffan med allihop istället.

Rent Hus började och killarna tyckte det var jättekul att få se på ett vuxenprogram efter läggdax! Boppo tog verkligen till sig programmets budskap om vikten av att hålla rent och snyggt. Han började undra om inte hans egen familj också kunde göra "ett sånt där röj" och Makena tog tillfället i akt att förklara att det är för att inte få det sådär grisigt hon ständigt och jämt insisterar på att det ska städas. Och hon exemplifierade så pedagogiskt att om de alla nu bara skulle lämna sina gröttallrikar framme på bordet, så skulle de snart vara fyllda med mögel precis som i programmet. Boppo började sen se sig omkring och upptäkte alla skönhetsfel i huset. Han menade att dessa fel genast borde åtgärdas, för han vill ju ha det fiiiint! Vem vet? Kanske fick Makena där och då en allierad i den ständiga kampen mot disk, smutstvätt och dammråttor? Drömma går ju.

måndag 10 mars 2008

En 5-åring reagerar!


Makena är principiellt emot att ge barnen sötade flingor till frukost. Hon har rynkat på näsan åt alla dessa "barncornflakes" som står uppradade i butikshyllorna. Den ena sorten färggladare och mer preparerad med socker än den andra. Och hon har tyckt att det nästan borde vara brottsligt av tillverkarna att lura i barnen dessa minst sagt onyttiga flingor.

Men nu har barnen blivit stora och medvetna och har med bedjande ögon bönfallit Makena att köpa någon "barncornflakes" nångång. Makena är inte omöjlig och har därför gjort en kompromiss och infört "lördagscornflakes". Barnen få välja viken sort de vill ha och sen äts den till filen varje lördagmorgon. Inte söndag inte onsdag. Bara på lördag!

Vid senaste storhandlingen valde så Nonno ut en ny sort som han gått och sucktat efter länge (det tar ett tag innan paketen tar slut när de bara äts en gång i veckan); Kalaspuffar. På lördagsmorgonen dukade så Boppo och Nonno fram fil och Kalaspuffar till sig och Jojjan innan Makena ens hunnit stiga upp. När Makena så kom ner lite senare frågade hon barnen om Kalaspuffarna var goda nu då? Döm om hennes förvåning när Nonno svarar att han inte gillar puffarna för att det var för mycket socker! Något är allvarligt fel när en frukostprodukt blir ratad av en 5-åring pga av för mycket socker.Det är nästan så att Makena är sugen på att vidarebefodra klagomålet till tillverkaren. När till och med ett litet godisälskande barn regerar borde de ju få sig en tankeställare tycker man!

fredag 7 mars 2008

Rent Hus


Har ni sett Tv4:as nya serie Rent Hus? Om inte, GÖR DET! Makena kan intyga att det är ett mycket underhållande program! För det första är Marlene, en av programledarna, Makenas forna chef. Makena jobbade nämligen för denna städgurinna (det ordet finns inte va?) när hon för ett antal år sedan var singel och student i Uppsala. Hon städade allt ifrån igengrodda studentkorridorer till prydliga kontor. Och dagligen körde hon företagets fina gröna skåpbil fylld med städredskap och medel kors och tvärs genom stan. Bara att höra den bekanta rösten och se Marlene (som är sig lik) in action är riktigt roande. Makena sitter och ler igenkännande programmen igenom.

För det andra älskar Makena ordning och reda lika mkt som hon hatar smuts och oreda! Ja faktum är att Makena mår fysiskt dåligt när hon inte orkat hålla hemmet i det skick hon vill. Och hon mår å andra sidan otroligt bra när det är rent och snyggt och alla hennes rutiner flyter. Barnen må vara sjuka, maken må ha jobbat dygnet runt och knappt synts till och Makena må vara trött in i märgen. Men är det bara städat så klarar Makena faktiskt allt det där andra riktigt bra.

För det tredje är ju Makena (som trogna läsare vet) medlem i ett städforum på nätet. Där har hon fått goda strategier till att lyckas hålla sitt hem (åtminstone hyfsat) fint. Makena ska villigt erkänna att hon inte alls hinner och orkar med allt hon skulle vilja. Men hon har lyckats hitta en acceptabel nivå som håller i längden för denna ofta trötta mor till fyra spralliga barn. Det där med städning på djupet är det dock sämre med. Och här kommer det senaste avsnittet av Rent Hus in.

Rent Hus besökte denna vecka en konstnärsfamilj i Stockholm. Förutom en otrolig oreda, för att inte säga rent kaos, påtalades ohyra i kylskåpet, kökslådor och bakom spisen. Vidare damm bakom kylskåpet och magsjukebakterier på tangentbordet. Då Makena vet med sig att hon inte alltför ofta städar bakom spisen eller dammsuger bakom kylskåpet var hon ju naturligtvis tvungen att genast göra bättring. I reklampauserna rengjorde (okej dammsög) hon i sopskåpet och sprang ut med soppåsen. Och direkt efter programmets slut styrde hon kosan mot spisen. Det var ingen lätt match att få ut det tunga åbäket, och Makena råkade dra sönder ett av handtagen (aj då!) innan hon tillslut fick ut eländet. Lite orolig över vad hon skulle hitta tog hon sig sedan en titt där bakom. Där var förvisso skitigt och flottigt. Men till sin stora lättnad fanns där inte tillstymmelsen till ohyra. Skönt! Inspirerad av städprogrammet tog så Makena sig an smutsen med stor entusiasm och iver. Under en knapp halvtimme sprayade, torkade och gnodde hon så det stod härliga till. När hon var klar hade hon rengjort spisen utvändigt från alla sidor och hela utrymmet bakom så att det blänkte. Hon kände sig nöjd, men kunde samtidigt inte låta bli att undra om hon inte är lite galen som finner en fröjd i att rengöra en spis i sin ensamhet halvtio på kvällen? Fast i så fall var hon galen redan i 20-årsåldern. Då hade hon nämligen en egendomlig vana att storstäda lägenheten varje lördagnatt när hon kom hem från kyrkan och kompisarna.

Galen eller inte så tycker Makena i alla fall att det skönt att veta att Marlene skulle känna sig stolt över sin forna städerska (eller sanitetstekniker som det så fint heter) och att ingen kan komma och säga att Makena har ohyra bakom sin spis! Imorgon ska Makena dammsuga bakom kylskåpet och rengöra tangentbordet med tops. Hon vill ju inte riskera att bli magsjuk när hon sitter här och skriver sina blogginlägg.

Sy figur i papper







I onsdags kom Nonno hem med ett fantastiskt fint pyssel från Barntimmarna. En Bamse, sydd med garnstygn i ett kraftigt papper. Makena snodde genast idén.

Samma eftermiddag (när barnen började bli lite gnälliga och uttråkade) föreslog så Makena att barnen skulle sy liknande små bilder. Makena letade fram lite lämpliga papper. Hittade dock bara ett tillräckligt kraftigt. Det fick Jojjan. Killarna fick klara sig med tunnare papper, men det funkade det med. Man tager vad man haver. Så frågade Makena vad de ville ha för bilder? Jojjan ville ha en stjärna. Nonno och Boppo ville ha varsin sportbil. Stjärnan var ju ganska enkel att få till på fri hand. Bilar hittade Makena i en målarbok och kalkerade av.

Sen gjorde Makena hål med jämna mellanrum utefter strecken med en ganska kraftig trubbig nål. Barnen fick välja garn ur Makenas garnkorg och sen var det bara att sätta igång. Hela eftermiddagen satt de och sydde och sydde. Jojjan fattade hur man skulle sy, men kunde inte hålla reda på vilket hål hon skulle sticka ner nålen i. Nonno satte sig då bredvid Jojjan och pekade hela tiden tålmodigt i vilket hål hon skulle sticka. Alla tre sydde och sydde och tyckte det var så roligt att de nästan höll på att glömma bort att titta på Bolibompa. Efter Bolibompa ville killarna fortsätta att sy. När det var läggdax släppte de sina konstverk mycket motvilligt, med löfte om att få fortsätta nästa morgon.

På morgon väcktes Makena av Boppo klockan 6. Han behövde hjälp med att fästa tråden! Både han och Nonno var då i full gång med sin sömnad igen. Pysselbarn var det ja.


Till detta lyckade pyssel behövs alltså:

*Ett kraftigt papper
*En penna (att rita med)
*En trubbig nål med stort öga
*Garn
Sy upp och ner i hålen som du gjort utefter linjen. När du kommit runt, syr du tillbaka på samma sätt så att stygnen bildar en hel linje runt om hela figuren. Dekorera med glitterfärg och paljetter om du så önskar. Detta pyssel passade lika bra för 7-åringen som för 3-åringen.

Mycket nöje!

onsdag 5 mars 2008

Pyssla med barnen

Makena är ingen pysselmamma. Hon gillar inte att dra fram klister, paljetter och papper i långa banor. Och hon har väldigt dålig tålamod med att sitta med och hjälpa till. Nu råkar det dock vara så att Makenas barn är pysselbarn. Därför försöker Makena ändå få till nått litet pyssel med dem då och då (alltför sällan säger hennes mammasamvete). I brist på egen fantasi, försöker hon snappa upp pysselidéer där hon kan. Snor hejvilt från allt från pyssel barnen kommer hem med från t ex barntimmarna till Bolibompas pysselprogram. Enkelt ska det vara och inte en massa dyra tillbehör.


För att få sig en liten lätttillgänglig pysselbank, tänkte nu Makena börja samla pyssel hon gör med barnen här i bloggen. Hon tänker att det också säkert kan komma till användning för en och annan av hennes läsare med uttråkade barn någon regnig dag. Så härmed inleds Makenas nya bloggkategori: "Pyssla med barnen". Första tipset kommer inom kort.

måndag 3 mars 2008

Städa med stil!

Varje kväll innan Bolibompa ska Makenas tre stora barn städa lekrummet tillsammans. Det har inte alltid gått friktionsfritt om man uttrycker sig milt. Men genom åren har Makena och maken framhärdat och framhärdat och barnen har insett mer och mer att det här med rumsstädningen är här för att stanna. Protesterna har därför blivit färre och färre och allt mer halvhjärtade om de ens kommit. Till och med Jojjan har fattat galoppen. Hör och häpna!

Ikväll bestämmde sig den lilla barnaskaran för att städa med stil! När Makena gjorde dem alla uppmärksamma på att det började bli dax för städning stönade Boppo först lite grann. Men sedan ändrade han sig tvärt och började istället beordra ut uppgifter till sina syskon; "Du tar bilarna!", "Du tar kapplastavarna!" Nonno och Jojjan hängde genast på och började städa så lydigt. Efter en liten stund ropade Boppo att Makena skulle komma och titta. Makena kom till dörröppningen och fick sig då en härlig syn. Något av barnen (troligtvis Boppo) hade satt på en skiva. Och barnen städade, dansande till "Sudda, sudda, sudda, sudda bort din sura min...". På nolltid var rummet exemplariskt städat och barnen var mycket nöjda och glada. Så glada att de under de femtio minuter som återstod tills Bolibompa skulle börja, lekte alla tre ihop utan att ryka ihop en enda gång! De gjorde akrobatiska övningar på sitt nystädade leksakfria golv, körde skottkärra med varandra och lekte kurragömma. Jojjan fick vara med hela tiden och växte flera meter. Och Makena kände sig ovanligt glad över att vara mor till fyra underbara barn!