onsdag 20 juni 2007

Tusen tack Bolibompa!

Nu tror ni kanske att det precis varit allmänt eftermiddagskaos med trötta och griniga barn här? Och att undertecknad nu när Bolibompatimmen är slagen, äntligen ser sin chans att pusta ut lite? Medger att så varit fallet ett x antal eftemiddagar i denna familj. Särskilt frekvent förekommande när pappan jobbat kväll och mamman varit trött och allmänt gravidpåverkad...Men så icke idag! Faktiskt så har barnen inte kommit på att det är Bolibompa än (kl 18:16), utan leker harmoniskt var och en med sitt (Boppo tränar inför sin kommande fotbollsproffskarriär som vanligt).

Nej, min tacksamhet gentemot detta välkända barnprogram beror idag på det aktivitets tips vi fick i gårdagens "Sommar tips"! För er som inte vet vad jag pratar om, visade Hina och Maija (från Bolibompa) där på ett inspirerande sätt hur man kan bygga en rolig hinderbana i trädgården och sen ta tid på varandra. Detta passade mina grabbar som handen i handsken! Genast när de såg inslaget, sa de att de skulle ut direkt efter frukost nästa dag och sätta igång! Av olika anledningar blev det dock inte läge för hinderbanor förrän efter lunchen. Men då satte de igång med liv och lust! Boppo och Nonno hämtade alla möjliga saker de kunde hitta på vår tomt och i vårt så kallade kallgarage (som mer liknar en soptipp efter en viss norrmans framfart, men det är en annan historia). Vad sägs om : Ett par bältesplintar från bilen, lillasysters trehjuling, en vinglig torkställning, två plastiga trädgårdsstolar, en fotboll, en Icakorg (fråga inte hur den kom hit) och andra intressanta prylar? Dessa pojkar såg plötsligt ett hinder i allt! Tisslande och tasslande satte de sen upp banan steg för steg och skulle emellanåt förevisa för varandra hur man skulle ta sig förbi de olika hindren (mamma fick INTE tjuvkika då!). Sen var det äntligen tävlingsdax! Mamma försågs med sin mobil (som har tidtagarur) och fick flytta sin solstol till första parkett. Som domare och enda publik hade denna vansinnigt rolig åt hela spektaklet och skrattade så att bebisen i magen måste ha börjat undra vad som nu hade drabbat dess annars så stilla vrå. För jag kan försäkra att de tävlande såg hemskt roliga ut där de tog sig igenom hindren ett efter ett. Boppo målinriktat och smidigt, Nonno med sin mer drömmande, snubbliga stil. När de skulle ta sig igenom armstöden på stolarna var det lika roligt varje gång. Där missade ni allt nått! Inte helt oväntat tog Boppo genomgående hem de bästa tiderna, men Nonno surade inte för det! Han började då istället ta sig igenom banan med stil! Sjungande och showande dansade han sig igenom banan och konstigt nog blev också tiderna bättre då. När de sprungit så att de rimligtvis borde vara helt färdiga i den gassande solen trodde jag förståss att de hade fått nog. Men inte då! Då visade det sig att banan kunde användas på mer än ett vis och Boppo provade sätt efter sätt för att få så bra tid som möjligt!

Så här roligt har mina pojkar inte haft på ett bra tag här hemma på vår kompisfattiga gata! Bor man på landet får man nämligen vara glad om det finns andra barn över huvud taget att leka med. Syskon i all ära, men särskillt Boppo blir ofta uttråkad här, där de närmsta grannbarnen är "dumma tjejer" och de andra husen inte kan erbjuda bättre sällskap än bråkiga 3-åringar. (Nonno brukar dock dagligen stå ut med en av dessa bråkiga 3-åringar i brist på annat). Som ni kan förstå kan därför speciellt eftermiddagarna ibland vara svåra att fylla med stimmulerande aktiviteter. Visst är pojkarna duktiga på att leka ihop och hitta på kreativa saker att göra. Men det blir ändå lite tråkigt i längden många gånger, att bara leka med brorsan (som inte alltid vill samma) och ha en liten toka som bara måste köra sin dockvagn mitt över "straffområdet", "racerbanan" eller vad nu vardagsrumsgolvet för tillfället föreställer.

Så när det kommer sådana här nya idèer till långa sommarlovsdagar på hemmaplan, är det mer än välkommet! Att bygga hinderbana visade sig ju innebära såväl kretivt tänkande, samarbetsträning och frisk luft som varierad rörelse och en hel drös goda skratt! Att detta också höll två enegiknippen till killar sysselsatta mer eller mindre hela eftermiddagen gör ju inte saken sämre precis! Många gånger har man muttrat över TV-licensens berättigande, men idag känner jag att jag fått rejäl valuta för pengarna! Kommer det sen längre fram att levereras fler sådana här genialiska Sommar tips, lär SVT ligga rejält på plussidan ett bra tag framöver för min del!

Ps: De två pojkarna somnade ovanligt snabbt i sina sängar ikväll! Ds

måndag 18 juni 2007

För het macka

Vad gör man om man råkat tina en brödskiva lite för länge i micron, så att den blev alldeles för varm? Ja, vår käre Boppo tänkte väl på alla de gånger vi, (hans förebilder), kylt ner för varma vällingflaskor eller nykokta ägg under kranen i köket. Sen drog han väl den logiska slutsattsen att varma saker (vad det vara må) kyls ner under kranen! Efter en stund kom han dock till oss andra (som satt bänkade framför Bollibompa) och bad lite bekymmrat om hjälp att bre (den nu väl avkylda) mackan, som av någon outgrundlig anledning bara ville falla isär för den stackars pojken...Ja, som man brukar säga: Alla sätt är bra utom de dåliga! Men Boppo insåg nog efter denna upplevelse att han prövat ett dåligt sätt för smörgåsavkyling. Frågan är bara vilket sätt han kommer att använda sig av nästa gång? Väntar med spänning på vad min kreative son kan kläcka för ny inovativ idè!

torsdag 14 juni 2007

Ambivalent

Jag har ända sedan i slutet av förra sommaren, ihärdigt hävdat att jag inte längre är intresserad av omväxlande årstider! När de kalla höstvindarna kom farande över tomten ifjol, kände jag bara: NEJ! Jag vill INTE! Hela hösten och vintern har jag sedan längtat och sett fram emot att våren och sommaren ska göra sitt återtåg! Har stönat och frustat vid igensnöade bilar (som ibland inte ens vill starta) och undrat varför jag inte bor i ett land med evig sommar?

När nu våren och sommaren så gjorde sitt intåg, kunde ingen vara gladare än jag! Liksom alla andra ljustörstande svenskar, omfamnade jag de första värmande stålarna med stor entusiasm och tog vara på varje sekund att sitta i den efterlängtade solen (förvisso inlindad i filtar i början, men ändå)! Maj lämnade visserligen en hel del att önska, men man kunde överleva denna besvikelse tack vare att april visat sig från sin allra bästa sida och fyllt på depåerna så pass att de räckte in i juni.

Så kom då juni och med den riktigt härlig sommar! Vi har tillbringat nästintill varje dag sedan dess vid stranden och riktigt vältrat oss i den svenska sommaren (som i och för sig kändes mer sydländsk än svensk). Att värmen även medförde mindre behagliga företeelser som svårigheter att sova (i vårt hus utan airkondition) och mer eller mindre värmeslag (i vår bil med trasig fläkt) kunde inte ta sordin på lyckan! En morgon för ett par dagar sedan när jag tog en tidig skogspromenad, fann jag mig själv rusig av sommarlycka! Att känna alla dessa underbara dofter från Guds härliga natur, se blommor i alla de färger och höra fåglarnas kvitter en ljummen junimorgon slår det mesta! Jag kände att jag liksom ville frysa (förstå mig rätt) juni och alltid, alltid ha det så här underbart!

Men likväl, all lycka och värme till trots, fann jag mig igår kväll glad över att det var så pass svalt att jag nästan kände mig lite frusen! Och att jag tack vare detta kunde mysa ner i ett hett bad innan sänggåendet! Hur i hela världen är man funtad då? Man drömmer ett helt år om sol och värme och sen hinner man inte njuta av allt detta i mer än ett par veckor så omfamnar man kylan igen!? Jag kände mig minst sagt ambivalent! Hur vill jag ha det egentligen? Skulle jag verkligen trivas i ett land med evig sommar? Jag börjar tvivla en aning. Våra nordiska själar kanske behöver kylan ibland för att liksom känna oss hemma och trygga? Liksom få pausa i solandet och utelivet emellanåt och boa oss inomhus med jämna mellanrum för att må riktgt bra? Eller har det med det här nordiska fenomenet som Fredrik Lindström avhandlade i sitt program Världens modernaste land nyligen? Fenomenet med att vi svenskar är så svältfödda på ljus och värme under hösten och den fruktansvärda vintern, att vi när sommaren väl kommer vill maximera ljusintaget så mycket det bara går och stressar ihjäl oss för att "inte missa sommaren"!? Hur det än är, ska jag nu passa på att boa mig riktigt ordentligt dessa mulna dagar! Så att jag åter igen är redo för sollapande när värmen slår till igen! För sanningen är väl ändå att det inte finns något mer underbart än en varm juni, men lite paus från den behöver vi kanske alla lite till mans ändå?

tisdag 5 juni 2007

Lycka är~

~att ligga på stranden, lutad mot en enorm badring, med en god bok i min hand och mina tre barn glatt lekandes i vattnet intill.

~att efter en stund få sällskap av ett ljuvligt flickebarn som lägger sig tätt intill och "olar" (solar).

~att vid 5-tiden vakna av fågelkvitter och en blöt puss rakt på mun från min lilla juvel.

~att hänga tvätt under äppelträden en solig junidag, med vinden lekande i håret och dofter av syrèn.

~att sitta vid en stubbe och spela Fia med ett barn i kvällssolen.

~att höra en liten flicka säga: "unga bibi lam mig" (Sjung Bä bä vita lamm för mig).

~att få en teckning med blommor ("För tjejer gillar ju blommor mamma!") gjord med omsorg av en liten konstnär.

~att vara en mor omgiven av tre underbara barn!